torsdag 31 december 2009

Firar

Nyårsafton. Hemma hos en nära vän, med andra vänner jag känt länge och tycker mycket om. Najs.

onsdag 30 december 2009

Önskar alla ett gott nytt skattebetalarår och välfärd till alla som behöver

Jahapp. Nytt år strax. Försöker tänka ut några lämpliga målsättningar men har lite svårt att fokusera. Gillar alltid känslan så här års, även om jag mest svamlar i tankarna. Lyckas ändå inbilla mig att det går att starta om och tänka nytt när ett nytt år inleds (som om det inte skulle kunna funka lika bra vilken jädra dag på året som helst).

Hittade den här och inspirerades. Önskar att jag kunde få ihop något liknande, kanske utan bilder men ändå. Skulle överträffa mina förväntningar på mig själv om det blev av =)

Så vad önskar jag mig av det nya året då? För egen del och för världens? Ja, hur banalt det än låter så är det så klart sånt som fortsatt god hälsa för barnen, mig, familj och vänner. Äkta, bestående kärlek. Kul på jobbet och så klart en rödgrön regering med Mona Sahlin som första svenska kvinnliga statsminister.

Jag önskar, tror och hoppas att den rödgröna politik som läggs fram är klok och genomtänkt. Får vi äntligen en ny, vettig regering så hoppas jag innerligt att det satsas både massor av pengar och en hel del tankekraft på den eftersatta psykvården. Synen på psykisk ohälsa måste förändras, det måste bli ett slut på skam och hysch-hysch och det måste till rejäla portioner tro på människans inneboende kraft att helas och utvecklas. Det gäller förstås kriminalvården också. Likaså önskar jag att vi gör något ordentligt och långsiktigt åt den fullständigt horribla hemlöshet som är en sådan skamfläck för vårt rika samhälle.

Det behövs massor av satsningar på allt som vi kallar välfärd och på förebyggande arbete. Våra skolor måste bemannas av engagerad och välutbildad personal som får anständiga löner - precis som alla som tar hand om sjuka, äldre och handikappade och så vidare. Det här innebär att vi måste börja betala lite mera skatt igen, var och en. Solidariteten och medkänslan kräver det. Jag gör det med glädje, för att få leva i ett bättre och mera rättvist Sverige.

Ja, för egen del hoppas jag på lite sjyst personlig utveckling, en eller annan kul fest, lite romance kanske och mycket sjuk humor. Ska det va så mycket begärt? ;-)

tisdag 8 december 2009

Trasa

Jag ska inte göra samma misstag som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och kalla mig utbränd (hon "botade" det genom att gå hem och vila upp sig i tre dar) men jag känner mig verkligen så s-l-u-t nuförtiden. Det går ut över bloggandet, definitivt.

Ibland kommer jag på små roliga idéer om vad jag ska skriva här men så kommer jag hem från jobbet och allt går i ett enda kör och när barn/en sover så är jag så slut att jag bara faller ihop som en liten trasa i soffan. Allt jag vill ägna mig åt är japanska bildkryss. Och så faller ännu några formuleringar i glömska.

Men, men. Då och då dyker jag upp här igen, som en annan gumman i lådan ;-)

torsdag 3 december 2009

Äntligen granskas den omänskliga M-politiken

Det är inte ofta det händer men just nu är Moderaternas omänskliga politik faktiskt ordentligt under medieluppen. Har just nu tv:n på, det är SVT:s morgonsoffa där forskaren/kuratorn Aina Johnsson, Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender och socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (M) är med.

Aina Johnsson, som arbetar som kurator på Södersjukhuset i Stockholm, vittnar om hur brutalt dagens regler slår. Döende cancerpatienter förväntas söka heltidsjobb. Inte bara det, de som har börjat jobba deltid förväntas säga upp sig och söka ett ANNAT jobb där de "kan jobba heltid". Att kalla regelverket sjukt är en underdrift.

Gunnar Axén ser lika oskuldsfull och oförstående ut som ansvarig minister, Cristina Husmark Pehrson, också (M) brukar göra. Men den här politiken och dess konsekvenser borde inte komma som en chock för någon, allra minst de som utövar den.

Man kan inte anklaga Moderaterna för att ha mörkat. Redan före valet berättade partiet vad man ville göra för förändringar i sjukförsäkringssystemet. Däremot försöker de mörka nu, eller skjuta över ansvaret på Försäkringskassan. Men generaldirektören hävdar bestämt att reglerna är glasklara.

Så ni som överväger att rösta (m)örkblått nästa år, för att det känns så göttigt med lägre skatt och mer pengar i den egna plånboken: Kom ihåg vilka som får betala! Själv tror jag mer på ett (s)olidariskt samhälle och kommer att rösta därefter.

onsdag 2 december 2009

Det verkliga verklighetens folk

Dagens lästips, en lysande betraktelse av Stora Journalistpristagaren Kinga Sandén hittar ni här. Tycker Tingeling, som själv har en utrikesfödd far.

tisdag 1 december 2009

Många bäckar små...

Trött på en regering som tycker att sjuka och arbetslösa ska sponsra rika och friska? Nu kan du ge ett bidrag i form av valfritt belopp för att ändra på det! Om du så bara kan bidra med 25 spänn, tänk på hur vackert det är när många goda viljor förenas för en viktig sak.

Läs mer här.

torsdag 26 november 2009

måndag 16 november 2009

Roligt att leka Filippa

För den som tycker att Tingeling hängett sig för mycket åt deppkör på sistone kan meddelas att denna dag har varit förträffligt rolig. Ni vet det där begreppet kompetensutveckling, sånt har arbetsgivaren satsat på oss i dag. Och eftersom jag har sådana underbara arbetskamrater kunde det inte bli annat än väldigt lyckat.

Vi blev filmade när vi gjorde politiska anföranden och debatter. Superläskigt! Ruggigt kul! Otroligt lärorikt! Jag fick beröm när jag var mig själv och talade inför en tänkt gymnasieklass om varför det är viktigt att satsa på sin utbildning, och varför jag är glad att vara född i ett land som präglats av en socialdemokratisk syn på studier. Eftersom jag inte gick gymnasiet när det begav sig men fick chansen att ta igen det senare.

Sen valde jag att vara blå nymoderat med Filippa Reinfeldt-stuk i en debatt om hur man ska se på synen på vinster i välfärd och det var jätteroligt! Men av den professionella skådespelaren som coachade oss fick jag veta att jag, inte helt överraskande, varit betydligt mera övertygande i rollen som mig själv...

Kompetensutveckling, att få chansen att förkovra sig på jobbet, är guld värt! Vi människor blir aldrig färdiga, det finns alltid okända sidor att utveckla. Så jag är glad i dag, för jag har haft det så kul!

söndag 15 november 2009

Tittut november

Den här helgen har det knappt känts som om solen gått upp. Klassiskt novemberväder i trehundretrettiotre nyanser av grått. Humöret blir därefter, förstärkt av diverse orsaker och enstaka skäl.

Känner att det inte är möjligt att koppla av med två veckor kvar till flyttning. Jobbigt! Tålamodet tryter med min söta lilla plutt som inte beter sig ett dugg mer enerverande än vad som är fullständigt normalt för ett barn i hans ålder. Ibland är det tyngre än vanligt att vara ensam med allt ansvar.

Så där satt jag vid köksbordet och kände tårarna bränna sig fram. Jag slog händerna för ansiktet och kände desperationen skölja över mig. Då hörde jag ett gulligt skratt från andra sidan bordet och så - Tittut! För honom är händer som döljer ett ansikte en självklar signal för lek.

Tur att man har sådana fantastiska glädjeämnen i livet, det gör det trots allt rätt lätt att stå ut med gråaste grå november.

lördag 14 november 2009

Utanför fast ändå inuti

Har en riktigt trött kväll här men kan typiskt nog inte förmå mig att gå och lägga mig riktigt än. Ligger i soffan och försöker få min sömniga hjärna att komma någonvart med ett japanskt bildpussel. Det är ett sådant bra sätt att smälta vardagens intryck och låta tankarna flyga fritt. Jag funderar över mitt liv, mitt sätt att förhålla mig till andra och vilken roll jag skapar åt mig själv.

Fick en sådan märklig känsla, inte ny men det var ett tag sedan jag var i kontakt med den. Jag såg mig själv utifrån och fick en känsla av att vara annorlunda. Utanför. I förhållande till vänner som jag samtidigt känner stark gemenskap med. Lite som tonårsgrubblerier fast så mycket senare. Lite frusterande förstås, att inte ha kommit längre än så. Fast det har jag ju, så klart.

Ibland känner jag mig som något slags rymdvarelse som har gått vilse på den här planeten och som är lite för blyg för att visa sitt hela väsen. Det låter bara patetiskt när jag försöker formulera känslan, samtidigt finns det säkert många som känner igen sig.

Jag har en känsla av att vi är många, väldigt många som bär på en oändligt mycket större potential i vår personlighet än vad vi tillåter oss att utveckla. Det finns så mycket som hämmar, som vi inlemmar och använder för att hålla oss själva i schack. Det är synd för även om det är obehagligt att sticka ut och säga det där som inte omedelbart möter instämmande ord och leenden så är det ändå så viktigt att våga. Att pröva sig fram och se vad som händer.

Quinns

Åh, jag är trött i dag. Var ute seeent i går, i alla fall med mina tantmått mätt. Och med en knappt tvååring med är det liksom inte så förenat med total avkoppling. Men ändå! En supertrevlig kväll hade jag, hemma hos en vän.

Hon hade samlat ett litet gäng kvinnor med vitt skilda bakgrunder för att utbyta erfarenheter och se om vi kan hjälpa varandra på olika sätt framöver. Med undantag för en lååång stund av barnskrik när Lillpluttis försökte låta bli att somna fick jag ta del av massor av spännande berättelser. Dessutom bjöds det jättegod linssoppa, bröd och vin.

Vännen gör jättefina smycken också, som hon säljer alldeles för billigt. Jag slog till på två, med varsin särskild innebörd. Because I'm worth it.

Så trots att jag först missade en buss med en hårsmån och sen t-banan med just samma mån av hår så var det värt varendaste najs minut, den här kvällen. Ska försöka göra mer sånt, det ger så mycket bra energi.

torsdag 12 november 2009

Oooooorka!

Näe. Det är bara för mycket.

Jag vill bara gå och lägga mig men jag måste antingen skriva en retoriskt föredömlig artikel eller försöka vara aptidigt på plats på jobbet i morgon (efter skol- och dagislämning) och hitta en som går att använda under utbildningen kl 9-12.

Suck.

...och inte blev man mindre förbannad i dag

http://www.metro.se/2009/11/12/10930/nu-overklagar-de-gruppsexdomen/

Trafikbrott? Aaaaaaaaaaaargh! Och advokatens inställning är också djupt störd. Det finns mycket kvar att arbeta för, om man vill ha en bättre värld...

onsdag 11 november 2009

Vad kostar det egentligen

Den 28 mars 2008 sitter en 17-årig tjej och väntar på en pendeltågsstation. Hon väntar på att bli hämtad till en villa i Huddinge. Där ska hon ha sex med flera män som är väldigt mycket äldre än hon. Hon ska få pengar för att hon gör det här.

Vad känner hon? Hur har hon hamnat i den här situationen, i stället för att sitta hemma i ett mysigt eget rum och lyssna på Kent eller vad 17-åringar nu lyssnar på nuförtiden? Eller sitta och fika med kompisar? Eller vara nykär i en pojk- eller flickvän, gå hand i hand och försöka att inte glömma bort att plugga lite ibland också?

Orkar hon vara helt nykter när hon går igenom det här? Blir hon filmad där i sin utsatthet eller skulle det kosta extra? Hur stort inflytande har hon över hela den vidriga situationen? Finns det någon som inte tror att hon upplever situationen som vidrig, att hon i själva verket tycker att det är ett smidigt sätt att extraknäcka och unna sig lite nya, snygga kläder? Om hon nu skulle förklara det så, vad har hänt tidigare som gör att hon låter detta drabba henne?

Går det att föreställa sig utsattheten i hennes situation? Hennes unga kropp med dessa äldre, främmande. Hur ska hon sätta gränser? Vad får de göra med henne? Hur mycket av pengarna får hon behålla själv?

Någonting inom henne tvingar henne igenom detta vidriga. I Metro kallas det gruppsex men det ordet låter alldeles för frivilligt. Om det hade varit frivilligt hade inga pengar behövt blandas in. Om dessa män, hur många de är framgår inte, hade orkat leta hade de kanske kunnat hitta en eller flera mer mogna kvinnor som faktiskt hade velat dela deras upplevelse. Men nej, de tar den lätta vägen, köper en ung utsatt tjej via nätet. Vad det kostar henne att leva med att smutsas ner av dem kan de sedan fullständigt strunta i.

Och vad har det kostat dem efteråt, förutom det förlorade anseendet hos han som upplät sitt vardagsrum och som inte insett att det han gjorde inte är förenligt med ett förtroendeuppdrag?

Dagsböter.

Så lågt värderar rättsväsendet en ung människas rätt till sin egen kropp. För synsättet att hon får skylla sig själv lever fortfarande kvar. Någonstans tycker många att hon får skylla sig själv som "går med på" det här. Det här brottet, som sexköp numera räknas som.

tisdag 10 november 2009

Flyttar om två och en halv vecka

...och hela mitt liv är just nu upphakat på detta faktum. Jag är fixerad vid att kasta eller ge bort allt som kastas eller ges bort kan. Jobbigt är vad det är!

Känner mig lite knäppsentimental också. Tittar ut genom sovrumsfönstret om kvällarna, där lönnlöven nu har fallit. Mina lönnar! Dom ska bli någon annans. Det känns konstigt. Min balkongberså, jag kommer inte att sitta där nästa sommar. Och jag satt där alldeles för sällan den här sommaren.

Skumma känslor. Jag är inte van vid att vara sentimental, inte på det sättet. Brukar inte försöka klamra mig fast vid det förflutna, tänker oftast rätt rationellt. Men att flytta ÄR trots allt en rätt stor omställning i livet. Så jag låter melankolin hållas. Snart är den passé, då bor vi i den nya lägenheten och då får jag något nytt att klamra mig fast vid.

onsdag 4 november 2009

(S)veriges kassaste kongressbloggare

Det är jag. Jag vet. Men jag gjorde lite annat. Förlåt mig.

Och det var otrooooligt många andra som bloggade från den fantastiska, spännande kongressen, kolla här. I spalten till höger finns en låååång lista att välja och vraka i.

onsdag 28 oktober 2009

Tårögd Tingeling på kongressinvigning


Jag är blödig och lättrörd och jag älskar politik. Politik som gör skillnad. Därför var det häftigt att få slå mig ner på den enorma läktaren i Victoriasalen här på Jobbkongressen. Lyssna på Mona Sahlins fantastiska tal och på hyllningarna från Jóhanna Sigurdardóttir, Islands urcoola statsminister och Jens Stoltenberg, Norges framgångsrika statsminister. De båda leder rödgröna regeringar och det gör förhoppningsvis snart Mona Sahlin också.

Nu sitter jag i en helmysig men ganska rörig miljö, på vår webbredaktion här på kongressen. Det är svårt att återge vad det var som gjorde det men jag blev flera gånger tårögd under Mona Sahlins tal. Hon har ett väldigt ärligt och naturligt sätt att tala och jag sympatiserar med hennes hjärtefrågor. De kan kokas ner till några ord, mänskliga rättigheter och solidaritet räcker ganska långt. Och sånt längtar jag verkligen efter i dagens svenska politiska klimat.

Fortsättning följer, Eder Tingeling kommer att tillbringa nästan alla dygnets vakna timmar här på Jobbkongressen... Heaven för en sossepolitiknörd!

tisdag 27 oktober 2009

LIte lagom svettig nu...

Har burit ytterst smala bord och stolar som krokar i varandra... Dags att åka hem! Skönt att ha fått göra lite nytta :-)

Kongressriggning innebär också väntan och dötid...

Sitter i ett litet rum, avdelat för webben, och väntar. Hoppas på konkreta arbetsuppgifter inom kort men det är väl en massa som ska fixas först.

Var på rundvandring i mässlokalerna för en stund sedan. Huuuuge! Och inne i salen där kongressombuden ska sitta var det typ en miljard åhörarplatser och så en ganska trång plätt längst ner där alla ombudens superslimmade bord ska stå. Scenen är minskad jämfört med mässans standardformat.

Skönt att ha fått lite koll innan det brakar loss på riktigt i morgon. Klockan tio i elva talar Mona Sahlin på Centralstationen. Eller rättare sagt samtalar, med Aktuellt i Politikens chefredaktör Eric Sundström. Då ska undertecknad vara där och skriva några rader om det, till partiets blogg. Kul och lite läskigt, som alltid när man känner sig lätt ringrostig!

måndag 26 oktober 2009

Nu börjar det brännas...

I dag sitter jag på jobbet och försöker få en överblick inför veckan som kommer. I morgon, minsann, då drar det hela igång ute i Älvsjö. Be there or be... väldans fyrkantig ;-)

fredag 23 oktober 2009

Tingeling jobbar, jobbar, jobbar - snart på kongress :-D

Japp, jag är här. Även om det knappast verkat så på länge. Nästa vecka ska jag jobba på sossejobbkongressen som äger rum på Älvsjömässan i Stockholm. Själva kongressen börjar på onsdag och slutar på söndag. Men vi som jobbar är där från tisdag för att rigga alltihop.

För fyra år sedan var jag för första gången med och jobbade på en s-kongress. Det var i Malmö, nere i hamnen ganska nära maffiga Turning Torso. Jag, som blir trött i ögonen bara av att gå in i en mässlokal, måste ändå säga att jag älskar det. Massor av politiskt intresserade människor från hela Sverige samlade på en relativt liten yta. En del för att vara med och fatta beslut (ombuden från de 26 partidistrikten), andra för att leda kongressen och så vi osynliga (s)jälar som smyger omkring och försöker ordna allt till det bästa.

Huvudtemat för kongressen är förstås JOBB. Jobben, jobben, jobben som Mona Sahlin brukar säga. Just nu försvinner de i förskräckande fart runtom i Sverige, både inom industrin och inom välfärden. Läget är akut och det talas om att arbetslösheten kan vara uppe i elva-tolv procent nästa år. Det borde inte kännas kul för den borgerliga regeringen, som lyckades bli vald mycket tack vare sitt tal om att minska utanförskapet och ordna RIKTIGA jobb åt folk. Ändå försöker regeringen bagatellisera läget, skylla på den internationella finanskrisen och vänta på bättre tider. Att sänka skatten för oss som är trygga och glada med att fortfarande ha jobb för fjärde gången är deras enda försök att skapa bättre tider. Men hallå! Hur skapas NYA jobb på det sättet?

Ja, det här pratar vi sossar förstås ofta om. Nästa vecka pratar vi om en rad viktiga samhällsfrågor men i fokus för allt står alltså jobben, jobben, jobben... Som vi måste få att komma tillbaka och komma nya.

söndag 18 oktober 2009

Inte lätt som nån plätt, inte

Vad svårt det är när man så gärna vill hålla liv i sin blogg men huvudet är fullt av sånt som förblir bäst obloggat! Och så. Men vaknar jag bara till lite så kanske jag återkommer under dagen med något mer eller mindre politiskt. Eller kanske personligt. Eller halvprivat, vad vet jag. Något, vad som helst.

Nä, definitivt inte vad som helst. Den här bloggen är min, bara min bäbis och den får hellre vara tyst än bluddrig. Sådäså.

torsdag 15 oktober 2009

Tillit

Ibland struntar jag i att vara försiktig, så där försiktig som man bör vara. Kanske lämnar handväskan kvar obevakad på barnvagnen en liten stund i en för mig välkänd trappuppgång. Såna saker. Kanske vidtar jag inte alltid alla försiktighetsåtgärder som man - egentligen - bör vidta.

Det brukar gå bra men man vet ju aldrig så klart. Tycker ändå det är skönt att inte leva inkapslad i oavbruten ängslan. Det kan vara så att det handlar om något slags basal tillit, till själva tillvaron. Troligen har det att göra med min uppväxt i en kärleksfull familj i ett fritt samhälle. Vad vet jag. Det känns bra i alla fall.

fredag 9 oktober 2009

Snart kongress

Det har varit intensivt på jobbet på sistone, med anledning av riksdagens årliga allmänna motionstid. Det blir mycket att göra nu med, i och med att jag fått nya arbetsuppgifter. Och om bara några veckor ska jag vara med och jobba på Socialdemokraternas jobbkongress.

Kul! Men lite utmattande. Och jag har känt mig lite halvdan den här veckan. Antar att jag borde sova en gnutta mer.

måndag 28 september 2009

Apropå "verklighetens folk", här får Göran Hägglund svar på tal

Han använder sig av begreppet genuspedagoger som ett exempel på kulturelitens förtryck mot "vanligt folk". Men i den här debattartikeln av Kajsa Wahlström, som var med och jobbade på förskolan Tittmyran, ett berömt exempel, får han ett sakligt svar. Läs!

lördag 26 september 2009

Vanliga, ovanliga Tingeling

Funderar, tack vare Göran H, över begreppet vanligt folk. Undrar om det är mätbart, statistiskt eller så. Jag minns att jag redan för mycket länge sedan konstaterade att jag är en vanlig, ovanlig tjej. Vem har förresten tolkningsföreträde när en människa ska klassas som vanlig eller ovanlig, hon/han själv eller omgivningen? Svaret borde vara självklart men tänker vi så?

Anna the Pretty Duckling tycker säkert att hon är vanlig på vissa sätt men inser att det är de mer ovanliga sidorna som är värda att marknadsföra. Och i den stenhårda, iskalla värld av yta och marknadsföring vi lever i är det säkert en genomtänkt strategi om man vill uppnå de mål hon verkar tycka är värda att prioritera.

Själv är jag lite tacksam över att då och då bli påmind om värdet av MIN för länge sedan valda strategi: Att aldrig någonsin låta cynismen ta över mina sinnen. Jag kan medge att jag blivit hemskt krass, mer än jag kunde förutse och verkligen inte som jag önskade. Men jag fortsätter anta livets utmaning att vara mig själv och staka ut min väg efter eget tycke. Bland mina mål finns till exempel att ha en människosyn jag hyggligt väl kan stå för och att inte vara för snabb med att döma andra människor. (När jag säger "hyggligt väl" så innebär det att jag är fullt medveten om min ofullkomlighet, inte att jag är nöjd så för det finns alltid högre ideal att sträva mot.)

Funderar också på detta med att vara hård och tuff. Redan när jag gick i högstadiet lärde jag mig att det var ett nödtvång för att inte gå under och visst kan jag ge svar på tal när jag måste. Jag är inte heller hälften så blödig som förr. Men i denna, som sagt, hårda värld tycker jag att det känns oändligt viktigt att bevara något mjukt och sårbart inom sig. Annars kan det kvitta. Kanske har den omdiskuterade fru Anka också bevarat sådana soft spots, även om hon aldrig skulle visa dem när kameran är på. Vem är jag att döma? Och vad skulle det tjäna till, att kunna identifiera spottkoppar gör inte mig ett uns större som människa.

Nä, jag blir inte klok på det där med vanligt folk. Tillhör jag den gruppen eller får jag inte vara med? Kanske skulle jag försöka mig på att lista olika egenskaper hos mig själv och bedöma om de är vanliga eller ovanliga? Eller så fortsätter jag som förut och ägnar mig åt viktigare saker.

Lördagsjobb

Snart åker jag in till stan, möter upp barnvakter och knallar iväg till jobbet några timmar. Känns helt okej faktiskt.

fredag 25 september 2009

Patetiskt men sant

Ett härdat hjärta väntar sig inte så mycket
Det vet hur det oftast blir
Lika bra att ta det som det är
Har glömt hur man vanligen gör
Vad som förväntas
Vad det egentligen kan begära

Ett härdat hjärta
Borde vara mer buddhistiskt
Fritt från begär

Detta härdade hjärta
I kras sedan länge
Kan ändå inte sluta längta

onsdag 23 september 2009

Jag är en ö

Det finns ingen starkare än jag, för jag klarar precis allt jag måste. Jag uthärdar allt och överlever allt.

Tidvattnet stiger och tidvattnet sjunker undan, jag följer med. Vinden växlar från smekande bris till snålblåst och ibland orkan men jag låter mig inte rubbas.

Det finns ljus därute och värme på sina håll men mest hålls jag vid liv av lågan inombords.

Oändlig är min ensamhet. Jag håller fast vid min boj av total självtillit. Jag kan allt, allt jag måste. Jag finns här, den enda som alltid finns här.

torsdag 17 september 2009

Håller näsan strax ovanför vattenytan

Det är mycket nu...

Men jag vill i alla fall rekommendera alla att läsa det här för det är en mycket välskriven analys av det Sverige som regeringen Reinfeldt på "imponerande" kort tid skapat. Jag vet att det finns dom som tycker att det är lite jobbigt att ta sig igenom lite längre texter (så även jag, understundom) men gör det, den här gången. Det är den värd! Från bloggen Ett hjärta RÖTT.

lördag 12 september 2009

Mallar mig

Det är tur att man klarar mer än man tror. En av få fördelar med att leva ensam med barn är just dessa prövningar som lär mig att jag klarar nästan vad som helst, egentligen. Äh, nu tar jag i så klart, men vem tusan hade trott att bohemiska jag skulle kunna fixa till en sådan proper homestaging?

Nu är jag attans stolt över mig själv och min vana trogen går jag och suger på denna känsla för att boosta mitt ibland något tilltufsade ego. Det gäller att påminna sig om allt bra man uppnår och att visa sig själv förståelse för det som inte hinns med eller klaras av. Varför inte vara sin egen bästa vän?

fredag 11 september 2009

Alldeles för mycket going on right now

Ny lägenhet inköpt, gammal lägenhet ute till försäljning, allmän känslomässig förvirring, eventuell ny roll på jobbet, vemod över sommar som flyr och övergår i höst (blir sorgsen varje dag när jag åker över Skanstullsbron och ser den tomma bassängen på Eriksdalsbadet), saker som pågår inom viktiga relationer som betyder mycket...

Tingeling är lite matt just nu. Och har säkert glömt nämna massor.

fredag 4 september 2009

On Surviving as a Single Girlie

Jag kanske borde kalla mig relationsexpert, jag har ju varit med i en eller annan. Eller ska man säga som jag någon gång läste att Anna Wahlgren gjorde, det är ju det jag inte är. Nej, jag kan förstås bara tala för mig själv och expert är jag sannerligen inte, varken i det egna utövandet eller när det gäller andra. Medan de flesta i min vänkrets lever med samma person sedan fem-tio år tillbaka står jag och stampar på samma fläck som... när jag var 18 år.

Det är så klart inte heller sant. Det finns massor av fördelar med att ha varit med ett tag och en av de största är att man får perspektiv. Man blir luttrad, man tar inte ut något i förskott, man lär sig att vara taktisk och tyda signaler (mer eller mindre bra). Man lär sig att förhålla sig till något slags outtalade spelregler även om man vägrar att spela spel.

Att vara singel vid den här tidpunkten i livet är emellertid rätt blä. I alla fall om man inte vill vara det - jag känner många som verkar trivas rätt bra med den tillvaron. Själv känner jag mig som en sån där docka med en tyngd i botten - golva mig bara, jag lovar att resa mig varenda gång i alla fall. (För tydlighetens skull - jag har aldrig blivit fysiskt golvad i en relation, tack och lov, men kärlek kan göra jävligt ont ändå.)

Jag har en kompis som har en på sätt och vis avundsvärd inställning (även om jag känner mig själv alltför väl för att tro att jag skulle kunna införliva den i mitt väsen). Hon tycker att singellivet är det bästa tänkbara, att livet är här och nu och det är bara att ta för sig. Helst ska man ha två eller tre på gång samtidigt, menar hon. Vi talar om en kvinna som inte låter sig begränsas av sin könsroll eller av konventioner. Hon har kul och hon ser till att andra har det också. Hur hon och de hon möter hanterar det känslomässigt ska jag låta vara osagt, eller så får jag återkomma i frågan.

Det är ju det där jädrans känslomässiga som alltid, alltid kommer och spökar. So emotional, that's me. Jag minns flera smärtsamma tillfällen av uppbrott alternativt insikt om att respons saknas. Eftersom jag inte är så konventionellt uppfostrad har jag ofta vågat ta initiativ. Ibland har det lönat sig, ibland har känslorna mött en igenvräkt dörr och jag har fått ont, så ont. Vågar inte tänka på hur blåmärkesbeklädd min själs vävnad måste vara. Men som sagt, det finns ändå inget annat alternativ än på't igen.

Man blir förstås försiktigare med åren. Om vi tar det här med förväntningar, som jag brukar säga är nyckeln till allt, det gäller att hålla de stackarna i schack. Lägre än Glo... helst. Hjärnan får aldrig slappna av, det gäller att hela tiden ha en så korrekt lägesanalys som möjligt. Den stora drömmen är ju att någon gång äntligen få luta sig tillbaka och tryggt slappna av men det är många, många år sedan nu och jag är inte alls säker på att någonsin få uppleva det igen. Nej, i stället gäller det att parera kraften i nederlagen. "Jaha, jag visste ju att jag inte borde ha gett mig in i det här men det var härligt så länge det varade". "Just nu gör det så satans ofattbart ont men så kändes det ju den där gången med XX också och i dag kan jag inte ens fatta att jag var intresserad av honom", "Nej, nu väntar jag med att höra av mig. Lika bra att vara inställd på att det kanske var sista gången vi sågs nu då, på DET sättet".

Det tråkiga är att de här livsviktiga överlevnadsstrategierna får mig att oroa mig för att kärlek är något slags mekanisk process, som går att styra med hjärnan. Alltså - man kan inte bestämma sig för vem man ska bli kär i (i alla fall inte jag) men man kan värja sig och ta sig ur just innan känslorna skåpar ut all kraft man överhuvudtaget behöver för att klara HELA tillvaron.

Snälla, säg att kärleken är magisk! Inte mekanisk. Inte trivial. Utan just bara obegriplig och en nåd.

måndag 31 augusti 2009

Jag och mitt trista omdöme

Åh, vad det är mycket man inte kan skriva om på en blogg! Synd, på sätt och vis, att jag tänker i så många led. Annars hade jag kunnat dela med mig av både ett och annat roligt, jobbigt, märkligt, för jävligt och knasigt som händer i mitt liv.

Jag har vänner som skriver mycket roligare och om mera spännande saker än jag. Ibland ångrar de sig, det händer nästan aldrig mig. Jag är ju så himla förnuftig och försiktig (i det avseendet i alla fall).

lördag 29 augusti 2009

Egenskördade Survival of the fittest-morötter

Ja, jag är stolt. Mer över deras livskraft än över min egen omvårdnadsinsats :-D

Ibland känns mina problem så små

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5710956.ab

Är mamma eller pappa viktigast?

Just nu känns det som om jag inte vet någonting och inte har något att säga om någonting alls. Jag är gammal nog att veta att det är en tillfällig svacka, att det bara känns så men det är förstås ändå inte så kul.

Det finns ändå en del saker jag har initierad kunskap om, till exempel gemensam vårdnad om barn. Har länge tänkt ta upp en av många aspekter på det ämnet: Är mamma viktigare än pappa för ett barn? (Om vi nu talar om heteronormativa relationer.)

Det kan ju verkar som att slå in en öppen dörr att ens ställa frågan men faktum är att uppfattningen att mamma ändå är lite viktigare är väldigt vanlig. Jag kom att diskutera det med en kompis nyligen. Det handlade om hur man gör med boendet efter en separation och hon tyckte att det verkade så hemskt för barn att behöva flytta mellan två bostäder. För mig är det självklart viktigare att barnet får massor av tid med båda sina föräldrar än att det får vara största delen av tiden i samma bostad (i det idealiska fallet då gemensam vårdnad är dealen förstås).

När vi ältade frågan fram och tillbaka och skärskådade det hela gav hon mig slutligen rätt. För någonstans börjar det med amningen, att det bara är mamman som kan amma och sen hänger det liksom kvar en osynlig uppfattning att mamman nog ändå är LITE viktigare.

Men jag menar att en pappa kan gå in från dag ett och ta en exakt lika viktig roll. Vid sidan av amningen (om den fungerar) finns det massor av tid att sköta om och gosa med den underbara lilla nya varelsen. Skapa nära band, njuta av hur viktig, ja faktiskt oumbärlig, man är för denna individ och samtidigt kanske rysa lite inför ansvaret och allvaret.

Så jag tycker att pappor är lika viktiga. De behöver inte höjas till skyarna för att de gör det som krävs, bara få samma jävla respekt som vilken kvinna som helst är värd som gör det en förälder ska. Och gärna med mer glädje än pliktkänsla.

Vad tycker ni?

Identitetskris

En del bloggar om sina liv, fyndigt, personligt och tänkvärt. Andra bloggar helt renodlat om till exempel politik, med relevanta länkar, snabba reaktioner på aktuella frågor och en genomtänkt agenda.

Gör Tingeling ingetdera? Eller är hon ett halvdant exempel på både och? Hur som helst är hon trött på sig själv just nu.

fredag 28 augusti 2009

Hinner inte med bloggen så bra

Nä, det är bara att erkänna. Eder Tingeling är otillräcklig. Hoppas jag kan bättra mig snart men just nu orkar jag inte riktigt.

måndag 24 augusti 2009

Tolvhundrasjuttiotre kronor

Gick in på min Internetbank nyss, för att kolla hur kontot ser ut i morgon när lönen trillar in. Har nuförtiden pengar kvar varenda månad, inga stora summor men ändå. Jag har varit med om betydligt hårdare tider. Till saken hör förstås att jag tillhör den lyckliga skaran anställda, friska. Vi som gynnats men än vad som är anständigt av den borgerliga skattesänkningshysterin.

Hur som helst var det inte löneslanten jag skulle skriva om nu utan en annan summa som punktligt kommer in på mitt konto den 25:e varje månad. Det handlar om de 1273 kronor som vi som har enskild vårdnad om ett barn får av samhället. En summa som förutom en höjning med hundra spänn för några år sedan legat på samma nivå i årtionden.

Jag är oändligt tacksam och glad över att det fungerar så smidigt och jag klarar mig som sagt fint ekonomiskt. Men om jag skulle förlora jobbet...? Eller bli långvarigt sjuk, hemska tanke. Då bidde det nog en tämligen åtstramad tillvaro för mig och de mina. Och jag tänker på alla i samma situation som har mindre pengar att leva på.

Så jag blev in i hjärtat lycklig när Mona Sahlin vid sitt sommartal i Sickla häromveckan uttryckligen sa att det var dags att höja underhållsstödet vid en rödgrön valseger nästa år. Det handlar ju om barn som inte haft en chans att välja ekonomisk status på sina föräldrar. Deras rätt till ett hyggligt liv. Vad kan egentligen vara viktigare?

söndag 23 augusti 2009

söndag 16 augusti 2009

För jävligt, pardon my French! Våldtäkt är INTE en ordningsförseelse!

Läs själva. Kommentar överflödig.

Uppdatering

Har inte riktigt orkat eller hunnit med att blogga om några stora händelser i mitt liv på sistone, trots att de ägt rum. En viss popdrottning spelade till exempel på Ullevi häromsöndagen och betittades då av Tingeling men det förblev, trist nog, obloggat. Fantastiskt var det, hur som helst!

I går såg och hörde jag en annan cool lady vars namn börjar på M. Hon talade, som ni säkert vet, i Sickla, Nacka och i absolut fokus var frågan om jämställdhet mellan könen. Och som hon betonade, den frågan är viktig för båda könen. Jag tänker återkomma till det ämnet inom kort. Det finns mycket att säga och jag tänkte yttra några funderingar kring delad vårdnad. Påminn mig gärna om det dröjer ;-)

fredag 14 augusti 2009

Man undrar ju en del över hur ekvationen ska gå ut...

Indien lär behöva bli ett väldigt bögvänligt samhälle. Men nu börjar i alla fall försöken att stoppa de fruktansvärda, könsselektiva aborterna ge resultat. Man får vara glad för alla tecken på att saker och ting går åt rätt håll.

Sossarna är tydliga om vilka samarbetspartier man har

Hittade, tack vare Peter Anderssons och Johan Sjölanders båda blogginlägg, det här märkliga lilla stycket. Dick Erixon målar upp ett scenario där han försöker få det till att S, V och MP skulle försöka avsätta Fredrik Reinfeldt genom gå ihop med Sverigedemokraterna. Nu i höst. Helt bisarr tanke. Det här resonemanget haltar inte, det är fullständigt orörligt och stendött innan det ens formulerats.

Jag arbetar för Socialdemokraterna i riksdagen och tro mig, jag har aldrig någonsin, vid något som helst öppet eller slutet möte hört någon endaste riksdagsledamot tala för ett samarbete med Sverigedemokraterna. Det är fullständigt uteslutet.

Tvärtom har Mona Sahlin i alla tänkbara sammanhang gjort det fullständigt tydligt att Socialdemokraterna inte kommer att samarbeta med eller göra sig beroende av SD i något som helst sammanhang. Punkt.

När det gäller de borgerliga partierna däremot är det inte lika glasklart. Det sade även KG Bergström, som knappast gjort sig känd som sossekramare, i tv-soffan i morse. Han verkade vänta sig att Fredrik Reinfeldt inte tar ställning i frågan före riksdagsvalet om ett år. Det är alltså hos Moderaterna problemet med otydlig inställning finns.

fredag 7 augusti 2009

...och så måste jag delge er denna TOTALA överraskning!

Männen dominerar inom den Moderata kommunpolitiken! Va!?!? Det kan inte vara möjligt. Jo, enligt en undersökning som de tappra kämparna inom M-kvinnor låtit göra så är det faktiskt så. Man tappar ju fullständigt hakan.

Läs själv här!

Även borgerligt sinnade reagerar mot nyliberal galenskap

Ernst Klein, tidigare chefredaktör på ÖstgötaCorrespondenten, numera folkpartistisk kommunpolitiker, skriver klokt här. Han bor och verkar i Danderyd, en kommun där den moderata majoriteten inte anslår en enda krona till kommunala konstinköp, enligt Newsmill.se

Frågan är bara hur det känns för mer sansade borgerliga politiker att foga in sig i den fanatiska, moderatdrivna skattesänkningspolitik som regeringen för? Hur länge håller den hårt sammanpiskade borgerliga alliansen? Hur ska de tre små kunna profilera sig tillräckligt - eller ska de nöja sig med att få igenom en eller annan hjärtefråga på bekostnad av en eller annan dylik? Kommer vi att få se borgerlig kannibalism under det sista året före nästa riksdagsval?

Vi lever i en spännande tid. Synd bara att så många av samhällets svagaste får betala priset för det torftigt maskerade nyliberala experiment som pågår.

torsdag 6 augusti 2009

Det häftiga med att betala skatt

Det är inte så sällan jag hört folk låta ganska spydiga när de nämner Mona Sahlins berömda uttalande om att det är häftigt att betala skatt. Det tycks för många vara självklart att alla vill behålla mesta möjliga av sin inkomst för egen del. Men måste det verkligen vara så? Det förutsätter att egoism är människans viktigaste drivkraft och det tror jag faktiskt inte stämmer.

Jag vet av egen, bitter erfarenhet att det är livsfarligt att vara FÖR oegoistisk. Att tänka på sig själv är inte ett dugg fult, var och en är huvudperson i sitt eget liv och så måste det vara. Jag är den enda som var med hela resan sedan jag föddes och som helt säkert kommer att vara på plats den dag jag dör. Men det betyder inte att jag är som lyckligast när jag vet att jag har vad jag behöver och skiter i hur det ser ut för andra. Nej, vi människor är finfina flockdjur, vi behöver varandra och vi far illa när vi ser en annan lida. Därför vill vi leva i ett samhälle där vi tar hand om varandra, vi mår bäst när vi vet att även grannens barn har ett mål mat på bordet till kvällen och är hel och ren (till kropp och själ).

Jag är inte ekonom. Jag tänker inte som en ekonom och det är inte från mig du kommer att få höra vilken som är den optimala nivån för att betala skatt. Jag är en politiskt intresserad, solidarisk medborgare. Vad jag vet är att jag inte tror på platt skatt, det vill säga att alla, oavsett hur mycket man tjänar, betalar till exempel 25 procent av sin inkomst i skatt. Jag tycker att jag ska betala lite mer, procentuellt sett, än dem som tjänar mindre än jag och lite mindre än dem som tjänar mer än jag. Det tycker jag är ett bra sätt att utforma ett så rättvist system som möjligt.

Ända sedan jag var 16 år har jag arbetat och tjänat pengar. Varje år, även då jag studerade, har jag haft en inkomst som jag har betalat skatt för. Det känns bra. Skönt att vara med och bidra till det vi har gemensamt; skola, sjukvård, vägar och allt det där. En massa mer. Mycket mer än "välfärdens kärna", som borgarna säger. En sådan miniminivå nöjer i alla fall inte jag mig med. Inte heller Erik Laakso, som skrivit bra och tänkvärt här. Jag vill ju leva i ett toppenbra samhälle, för ALLA, och det är så klart inte gratis.

Jag kommer aldrig att bli helt nöjd med hur mina skattepengar används. Inte är det Gripen-plan jag helst bidrar till och inte inbillar jag mig att det aldrig myglas eller att något slags verklig rättvisa någonsin har uppnåtts. Men jag är rätt luttrad och van vid kompromisser. Jag har inte full insyn och jag är nog inte envis nog att se till att få det heller, i allt som pågår. Men jag vet att Sverige kan se mycket, mycket bättre ut än nu, när lärare sägs upp i tusental över hela landet. Inte var det färre vuxna som behövdes i skolan? Tvärtom, fler.

Allt handlar förstås inte om pengar. När det gäller köer i vården till exempel, behöver det inte alls vara dyrt att om vårdcentralen till exempel ringer upp dig i stället för att du ska sitta i telefonkö i timmar. Ibland handlar det bara om att tänka smart. Men det vore mycket osmart att inte inse att det kostar pengar att erbjuda bra vård till alla. Det handlar framför allt om att människor som arbetar inom välfärden ska ha anständigt betalt (och så kan de betala lite mera skatt, ju bättre de tjänar... fiffigt!).

Personligen har jag mer pengar över sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Jag säger inte att det är otrevligt eller att jag saknar idéer om vad jag kan göra med dessa pengar. Men helt ärligt kan jag säga att jag med glädje förlorar detta extra om jag vet att såväl mina som andras ungar har tillräckligt många vuxna omkring sig i skolan, om vården fungerar som den ska och så vidare, och så vidare. För det ÄR häftigt att betala skatt! Det är ett extremt klokt sätt att tillsammans bygga en bättre värld för oss och de våra. Tillsammans.

Mer politik att vänta här

Under sommmaren har jag, min vana trogen, släppt jobbet helt och bara varit. Någotsånär helt, ska jag väl säga, jag valde ju att ta en del av semestern till att hänga i Almedalen - superkul! - och jag gick som vanligt i Prideparaden, vilket definitivt är ett politiskt statement.

Men. Jag har kollat nyheter ganska sporadiskt och jag har funderat över livet mera allmänt. Kopplat av. Skönt!

Nu har jag börjat jobba igen och även om det är ytterst få själar här på min arbetsplats så börjar det politiska tänket så sakteliga rulla igång. Och då tänker jag att jag vill skriva lite mera systematiskt om mina tankar om vårt samhälle här framöver.

Jag funderar nu kring två teman, meningen med att betala skatt och hur barnperspektivet kan genomsyra allt. Två hjärtefrågor. Låt mig få återkomma. Vi ses...

onsdag 5 augusti 2009

Early August Blues

Jag borde nog bli bättre på att leva här och nu. Ofta är jag, med mina sinnen, en liten tid längre fram än just i dag, denna timme, denna sekund. Antagligen handlar det om små försök att strukturera tillvaron, att förbereda sig inför allt okänt som kanske väntar bakom nästa hörn.

Därför brukar jag alltid drabbas av ett visst vemod så här års. Solen skiner, kvällarna är ljusa, det finns alla chanser att göra det jag gillar mest av allt, bada ute. Ändå tänker och känner jag att "snart är det över, snart är det mörkt". Det är synd.

måndag 3 augusti 2009

Alla familjer består inte av mamma-pappa-barn...

...och det finns politiska partier som har greppat det! Till exempel ett, ehum, mig när(s)tående. Gissa om jag blev överlycklig när jag läste det här pressmeddelandet om en ny, modern familjepolitik!

Och, innan någon sur person klagar i tron att vi har något emot den "gamla, hederliga" kärnfamiljen. Nejdå, den får så gärna vara med i den stora, fina Stjärnfamiljen!

söndag 2 augusti 2009

Sugen på bungyjump

Såg människor hoppa bungyjump i Pride Park i går... Visst verkar det ruggigt läskigt men också otroligt häftigt! Dumt nog tog jag ingen bild men sugen blev jag allt. Fast kanske får man panik och blir som en liten kanin när man väl är upphissad och ska kastas ut? Och då är det så dags...

Lily Allen sjunger ut mot homofober



En underbar låt som handlar om orsaken till att Pride behöver firas. Jag valde versionen med lyrics för tydlighetens skull. Ett eller annat litet stavfel överser ni säkert med ;-)

Jag kommer aldrig att förstå hur intoleranta människor fungerar, som inte kan glädjas åt andras kärlek och lycka. Jag gick som vanligt i Prideparaden i går och spenderade eftermiddagen och kvällen i Pride Park - underbart! Så många fina, kärleksfulla människor överallt...

(And in case my dear dad would pop into this blog, please pardon the explicit language... But it's a really important message there :-)

torsdag 30 juli 2009

Ett textuellt inlägg

...bara för att jag snart tänkte lägga in nåt snitsigt mä bilder igen. Och då blir det ju lite tårta på tårta efter två såna. Så här får ni lite text om just ingenting!

onsdag 29 juli 2009

Vatt hos frissan mä barna... och dom va så skötsamma så

Jodå, Darling satt riktigt stilla hela tiden. Duktig.

Men frippan blev något kortare än vad morsan hans hade tänkt sig. Det växer ut, förstås.

"Jag vill också!", sa Starlet. Men hon får inte sitta i coola bilen längre. Stor nu ju...

..och skillnaden var inte lika påtaglig som med lillebror när hon var färdigklippt.

söndag 26 juli 2009

Att få älska vem man vill

I morgon börjar årets Pride! En underbar tid, tycker jag. Visst, Pride borde inte behövas och bla bla bla men jag är realist - jodå Realisten, du har inte patent på begreppet ;-) - och det kommer att dröja länge, länge än innan samhället har uppnått total jämställdhet.

Som småbarnsförälder inser jag mina begränsningar och det lär inte vara jag som tar vara på precis alla intressanta seminarier som arrangeras. Men aldrig att jag missar paraden på lördag! Jag minns häromåret när jag faktiskt tvekade, av någon anledning. Typ att jag gjort det så många gånger. Som tur var ville Loulou och E-bet jättegärna komma till stan och gå med i paraden just det året.

När jag väl stod där och såg deltagare från något av de baltiska länderna, där livsvillkoren är betydligt tuffare för HBTQ-människor, så kom tårarna. Så sluta snacka om att Pride inte behövs! Människor misshandlas och mördas enbart på grund av vem dom älskar, dejtar, har sex med och det är skäl nog. Tyvärr.

Jonas Morian skriver på sin utmärkta blogg om att det är dags för Södertälje att regnbågsflagga för alla människors rättigheter. Jag instämmer.

Prideparaden innebär starka känslor för mig. Massor av glädje och eufori, kickar, tankar, intryck, färger, människor. Ofta blir jag rörd och gråter lite. Det är så vackert, hur olika alla är, så uppfinningsrika, så vanliga, så många. Och så massor av entusiastiska människor som kantar paradens väg. Ååååh... nästa lördag.

Förra året regnade det. Det kan mycket väl bli så i år också, ostadigt som vädret är. Men det går det med. Fast slösande sol är förstås det bästa.

lördag 25 juli 2009

Intellektuell rötmånad

Fick mig detta talande uttryck till livs för en stund sedan. Och nog känns det lite som att det råder en sådan så här dags på året, för mig såväl som för många andra. (Och jag ligger kraftigt i lä jämfört med Mr John Adams, helt klart.)

Jag läser om intressanta saker, det här till exempel, tänker att jag ska blogga men kommer av mig innan formuleringarna börjat flöda. Inte kan jag skylla på fint väder och härliga bad heller, nej vädret är ostadigt och jätteträligt, riktigt blä faktiskt. Och jag är bara less och ganska blä själv.

Funderar på det här med språk också. Att få fram det man vill ha sagt på ett kort och begripligt sätt. Det är min mission, i yrket såväl som här på bloggen. Lajv är jag nog lite mera babblig än så :-D Jag är inte den som är allvarlig från morgon till kväll men när det gäller, då är det down to business och cut the crap. (Please pardon my Swenglish men jag hittar inga passande översättningar.)

Men nu gäller det inte. Ingenting alls gäller, faktiskt. Bara åketråkläge rakt över. Och ångest över att inte göra mera vettigt av semestern.

Ja, jag gnäller i dag. Så pigga gärna upp mig, rara människor out there!

måndag 20 juli 2009

Lite tomhetskänslor

Har nyss kommit hem efter en veckas superskön semester på Västkusten med alla mina tre älsklingar samt fina farsan med toppenfrugan. Underbart har det varit. Nu är jag hemma, ensam med minsteplutten och första känslan var å så skönt. Men sen. Tomhetskänslor. Känner mig ensam, trött och lite vilsen i tillvaron.

Det blir säkert bättre snart, är förmodligen tröttare än jag inser. Men ändå. Lite låg så där, här och nu.

torsdag 16 juli 2009

Vilken känsla, vilken inlevelse, vilket personligt uttryck!

Var på underbart mysig utomhuskonsert med Caroline af Ugglas i kväll. Kan bara rekommendera ALLA att gå och se denna fantastiska artist. Jag hade ju bara hört några låtar med henne tidigare men gillade, mycket, det jag hört och sett. Och nu är jag än mer eld och lågor!

Lär återkomma i ämnet ;-)

fredag 10 juli 2009

Storleken är inte så viktig

Många tycker ju det. Men personligen tycker jag det är bra att alla sorter finns. Små, stora och mittemellan. Så att alla kan hitta det de behöver och gillar bäst. Viktigast är ju känslan och den ömsesidiga tillfredsställelsen, inte sant?

Ja, jag talar om bloggar så klart. Vet att många tycker att det är otroligt viktigt att få så många besökare som det bara är möjligt och helst fler kommentarer än de egentligen orkar hantera, av kända och okända.

Så icke lilla Tingeling. Jag orkar inte sätta mig in i det tekniska och pinga och stå i. Den som hittar till denna blogg är så välkommen att läsa och, om andan faller på, kommentera. Det är alltid roligt att få veta vilka reaktioner jag skapar. Men jag har verkligen inget behov av anonymt hat eller blaj vilket jag nog faktiskt aldrig hittills fått. Jag tycks ha en fin liten krets belevade läsare och så får det gärna förbli :-D så puss på er allihop! Stora som små ;-)

Utgå från vad varje barn vill

Klockan är snart halv åtta och jag har varit vaken i en och en halv timme. Vaknade tidigt efter att ha somnat med bäbisen i går kväll. Det var nog bra att sova igen lite förlorad sömn och nu är jag pigg och mår bra. Ska strax dricka lite te och äta en macka, är ju en frukostätare, jag. Men först tänkte jag berätta lite om vad jag drömde strax innan jag vaknade.

Jag gick omkring med min dotter, som i drömmen blivit nästan lika lång som jag. Hon ville så förtvivlat gärna få lära sig dansa balett och då givetvis också få fina rosa och vita balettkläder till detta. För att hon skulle få uppfylla denna dröm höll jag smått frenetiskt på att leta runt efter en lämplig kurs någonstans, hela tiden med känslan av att vara alldeles för sent ute. Hon var ju redan så stor!

När jag vaknade insåg jag att hon ännu inte är för stor för att uppfylla denna dröm (eller troligast, få prova på den). I verkligheten är hon inte alls nästan lika lång som jag än (fast hon kommer säkert att bli mycket längre, när hon blir vuxen).

Drömmen fick mig att fundera på rosa drömmar vi människor har. Som drömmen om att dansa i rosa och vita trikåer, som en prima ballerina. Jag hade själv sådana drömmar när jag var barn och jag vet inte hur mycket det kom utifrån, till mig som liten tjej. Finns det något som inbyggd tjejighet? Ingen aning.

Jag är naturligtvis medveten om betydelsen av könsroller och yttre påverkan men är lycklig nog att ha växt upp i en tämligen jämställd familj. Jag kan faktiskt inte påminna mig om någon situation där mina föräldrar gav mig och min bror olika förutsättningar på grund av våra olika kön.

Hur som helst så tror jag på att vara lyhörd för varje barns drömmar så min dotter ska absolut få prova på balett om hon fortfarande vill det. Lillsonen också, om han kommer att vilja det. Storsonen har inte fått göra det men han har å andra sidan inte fått någon radiostyrd bil eller kört rallycross heller (om nu detta är exempel på pojkiga saker, vad vet jag).

måndag 6 juli 2009

Blogga för kråkorna...

Ja, så är det just nu. Får leva med det. Men vänta bara, ni missar säkert något jättesuperduperintressant som jag ska klura ut och skriva ner hur strax som helst!

lördag 4 juli 2009

Tingeling hjärta Almedalen

Jaha, då är man typ hemma igen då, efter fem dagar i Almedalen, Visby. Första gången jag varit med under politikerveckan men definitivt inte den sista. Väldigt speciellt, roligt, lärorikt, utmattande och spännande. Otroligt varmt nästan hela tiden, tur att det fanns så många gratis vattenflaskor att få.

En del gratis mat har jag ätit, annan mat har jag betalat mer eller mindre dyrt för. Gillar att sko mig på kapitalets bekostnad, hur som helst ;-) Som gammal fabriks- och lagerarbetare (med mycket mera) känner jag att det är pay back time för dem som lever gott på århundraden av andras hårda arbete. Och det är hur tydligt som helst att det är näringslivets starka som har råd att bulla upp bäst.

Skämt åsido, visst blir det för mycket av allt. Så många intryck, så många möten med nya och gamla bekantskaper. Men häftigt och klart beroendeframkallande. Mesta höjdpunkten var förstås Mona Sahlins fantastiska tal och Marit Bergmans spelning inför det. Men också den politiska allsången på Restaurang Friheten, som avslutades med Internationalen med höjda sammanlänkade händer och allt. (Tro för all del inte att det var något renodlat vänsterevenemang bara, sångerna var högst blandade även om högern aldrig varit något vidare på att fånga sitt budskap i musik med beständigt värde.)

Jag hade otroligt trevligt med Josefin, Kristian och de andra som jag bodde med. Lärde också känna EU-valets raket Evin Cetin lite grann, en fantastisk tjej. Likaså Nina och Anna som jobbar med henne.

En hel del minglande blev det, till exempel ett rödgrönt med partiledare och språkrör i cafét S:t Hans häftiga trädgård bland ruiner. Även mycket trevliga mingel hos pr-byrån Prime (med rosé, hmmm... lite blaskig dryck tycker jag men man ska ju inte skåda given häst i munnen, som bekant), hos RFSU som sålde lotter till stöd för kvinnor i Nicaragua, det land som har världens hårdaste abortlagstiftning och hos SKTF, där jag träffade massa trevliga människor, till exempel Michaela, gammal vän från Norrköping.

Många minnesvärda ögonblick, som sagt. I runda slängar en miljard broschyrer och flygblad om allt möjligt. Ett gäng seminarier om intressanta ämnen. Men inte så många, det är jag alldeles för intryckskänslig för att klara av. Som sagt, för mycket av allt är inte det sämsta.

tisdag 30 juni 2009

Sorry, datorn dog...

...plötsligt blev skärmen bara svart, så resten av seminariet får ni föreställa er själva. Det var väldigt intressant, hur som helst.

Just nu pausar jag lite från det lätt hysteriska minglandet här. Det är ett sådant pådrag! Och jag börjar förstå vad de kritiska röster menar som säger att Almedalen börjar påminna om Kiviks marknad. Fast jag tycker väl ändå att det är en hel del substans i mycket.

Hjärnan kokar nästan över, det är bara det. Det finns gränser för hur mycket information en Tingeling kan ta in i huvudet, och framför allt sortera. Så jag ska softa lite i dag och i kväll, för i morgon är det en Stor Dag. Då ska Mona Sahlin tala på kvällen och det är sossarnas egen dag. Kul!

Alla människors lika värde... och lika möjligheter - det får inte vara en utopi

Publiken får också ställa frågor. En man tar upp tv-programmet Klass 9A och hur viktigt det är att ungdomar som inte tror sig kunna någonting får rätt stöd. Anna Thoursie håller med och poängterar vikten av att satsa pengar i skolan från första början.

Thomas Östros talar om att ett signum för svenska skolor tidigare var att skillnaderna var små men att detta tyvärr förändrats. Baksidan av friskolereformen, tänker Tingeling.

Kunskap för alla och genom hela livet

Alla behöver höja sin kunskapsnivå. Henry dömer ut det svenska samhällets förmåga att kompetensutveckla de människor som redan finns på arbetsmarknaden. Han konstaterar att det är de högst utbildade som får flest chanser att fortbilda sig och att det dessutom nästan enbart görs i så kallade goda tider.

Nu blir det avslutande paneldebatt. Thomas Östros hänger på Henrys resonemang om behovet av välutbildade människor.

Nu fick jag hjälp av Monica Green med att identifiera Henry och jag hade helt fel om hans bakgrund. Talaren är Henry Ohlsson, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Varsel

Nu är det en ny talare men eftersom Tingeling saknar program kan jag bara berätta att det är en man som heter Henry som visar statiskkurvor om varsel. Industrin ligger skyhögt över andra sektorer sedan ungefär ett år tillbaka. (Något säger mig att Henry kanske representerar Industrifacket? Lovar att återkomma i frågan.)

Nästa bild visar jämförelser mellan andelen arbetslösa medlemmar i olika a-kassor. Samma tydliga tendens här. Det är extremt tydligt att krisen handlar om industrin, berättar talaren. Det är industriarbetarna som tagit smällen men det försvinner i debatten, fortsätter han. Han vill se snabba åtgärder till den här gruppen genast.

Visstidsanställda drabbas också hårt, konstaterar han. Han vill också att a-kassan genast höjs, vilket dessutom skulle rädda jobb i många drabbade kommuner, eftersom skatteintäkterna där inte skulle sjunka lika drastiskt då.

LAS, unga och äldre

Och så har vi det är med generationsväxlingen på arbetsmarknaden. Sverige har inte råd med att människor har undermåliga utbildningar, säger Anna Thoursie.

Den laddade frågan om LAS (Lagen om anställningsskydd) berörs också. Vilka politiska prioriteringar ska göras? LAS skyddar äldre anställda. Vissa menar att LAS försvårar ungdomars inträde på arbetsmarknaden men som jag förstår Anna Thoursie är det marginella effekter. Hon påpekar också att äldre som blir arbetslösa har väldigt, väldigt mycket längre väg tillbaka till arbetsmarknaden.

Slutkläm: Anna Thoursie tycker att alla de många ungdomar som inte slutfört sina gymnasiestudier lämnas i sticket i dag.

Nu: Anna Thoursie

Nu sitter herrarna Thomas Östros och Allan Larsson på podiet i mitten medan Kommunals chefsekonom (tror jag det var) Anna Thoursie ska berätta mer om ungdomsarbetslöshet. Siffror från Eurostat (europeisk jämförande statistik alltså) visar en skrämmande utveckling. År 2000 började den svenska siffran stiga över det europeiska genomsnittet.

Försökte nyss ta en bild med mobilen på podiet åt er men kvaliten blev för jäkla undermålig så jag besparar er den. Så sorry, det förblir textigt här i redovisningen :-)

Det här är intressant. Anna Thoursie berättar om hur olika faktorer påverkar unga arbetslösa. Lågkonjunktur, möjligheter att studera, kortare eller längre perioder av arbetslöshet. Hon konstaterar att ungdomar verkligen inte är någon enhetlig grupp, tvärtom högst varierande. Misslyckade gymnasiestudier påverkar också många. Det gör stor skillnad om man slutför studierna eller inte.

Tingeling gick inte gymnasiet alls, tackar i stället fantastiska Komvux och Statens skola för vuxna. Tur att det fanns fler än en väg att gå.

Förebygg och slipp senare problem

Finns det något hopp för Europa, frågar Allan Larsson retoriskt nu. Icke-ekonomen Tingeling försöker hänga med. Förstår i alla fall att finansmarknadens aktörer är dåligt koordinerade och svårförutsägbara och drar slutsatsen att det inte är bra för oss som vill ha trygghet och förutsägbarhet i världen för oss själva och våra nära och kära.

När ska man avbryta stimulanserna i ekonomin? Det är frågan. Nu kommer det massor av termer som min hjärna inte vill ta in men jag försöker tvinga kraken att skärpa till sig. Ekonomi ÄR viktigt, som bekant. Och kul, när man väl lyckas se sambanden.

"Underskott", "utgifter", "olika modeller för tillväxt", hmmm...

Är det möjligt att komma fram till gemensamma tak för ekonomin i olika europeiska länder? Det är sådana frågeställningar som ger mig dåligt samvete för att jag inte är mer insatt än vad jag är i nationalekonomi. Som min dotters pappa, som är ekonom och ekonomireporter så vist påpekat, jag borde läsa nationalekonomi.

Nu hängde jag med lite bättre igen. Allan Larsson talar om faran med att bara satsa på de allra värst utsatta. Så klart måste man satsa på människor långt dessförinnan. F-Ö-R-E-B-Y-G-G-A-N-D-E A-R-B-E-T-E lönar sig A-L-L-T-I-D! Konstaterar eder utsända icke-ekonom.

Nu: Allan Larsson

Tre varningslampor. Tillståndet i Asien, tillståndet i Europa, arbetsmarknad och sysselsättning i Europa. Vi kommer länge att plågas av konsekvenserna av den ekonomiska krisen, konstaterar Allan Larsson.

Han varnar för återupprepning av gamla misstag. Europa väntar och ser vad USA ska göra medan USA väntar och ser vad Kina ska göra. Och Kina väntar på att resten av världen ska agera. Alla måste sluta vänta och göra något genast.

Permanent utslagning

Nu tar moderatorn Lena Josefsson över. Hon vill veta hur situationen hade sett ut i dag om socialdemokraterna styrt. Thomas Östros betonar vikten av att förhindra permanent utslagning.

Smaka på den termen och tänk dig att det handlar om en tonåring eller 20 nånting du tycker om. Brrr...

Unga måste få många chanser

Nu jämförs jobbpolitiken för unga i Sverige och Danmark. Helt klart är att snabba insatser krävs. Dessutom krävs stora, varierade satsningar för att möta varje individ efter behov. Men kan man tänka sig en värdigare och vettigare framtidsinvestering?

"Adekvata åtgärder direkt" är formuleringen jag snappar upp från Thomas Östros nu. (Kan erkänna att det inte är helt lätt att lyssna och skriva samtidigt :-)

Aktiv eller passiv politik för jobb åt alla?

Thomas Östros visar olika exempel på vad aktiv eller passiv arbetsmarknadspolitik leder till. Jag känner igen det mesta, jobbar ju med det hela dagarna. Men det är märkligt vad svårt det är att få genomslag i medierna för skillnaderna

Får en liten klump i magen nu. Det handlar om ungdomsarbetslöshet och jag som har tre barn känner att det är det sista jag önskar mina älsklingar. Så känner förstås alla föräldrar men i dagsläget är situationen allt annat än ljus. Tror det är omkring 25 procent av alla unga som är arbetslösa i dag. Jättemånga har ingen a-kassa och börjar sitt vuxenliv som beroende av försörjningsstöd, i dagligt tal kallat "socialbidrag". Inte kul.

Hvad vilja sossarna med Sveriges ekonomi?

Nu jäklar, nu ska Tingeling testa direktbloggning. Tanten goes realtid. Sitter på Visby Strand hotel och lyssnar på Thomas Östros. Det som pågår är Socialdemokraternas ekonomiska seminarium.

Ekonomi är viktigt. Utan ordning på ekonomin i Sverige blir det inga pengar över till kretsen utanför de starkaste i ett samhälle. Vi kan också glömma "överflödigheter" som kultur, gröna fina parker, fritidsverksamhet för unga och så vidare. Ni vet vad jag menar, borgarna kallar det just nu för att satsa på "välfärdens kärna". Jag som sosse vill ha lite mer än så. En hel del faktiskt.

Thomas Östros har full koll på det här. Just nu berättar han om hur dyrt det är för Sverige när massor av människor blir - och förblir - arbetslösa. Termen "hamnar i ett permanent utanförskap" använde han nyss.

Puh! Det är fruktansvärt hett ute, men härinne är det svalt och skönt. Jag sitter här med massor av politiskt initierade själar, bredvid mig sitter superaktiva s-riksdagsledamoten Monica Green, alldeles i närheten DN:s Henrik Brors, Lillemor Idling från TT och många andra.

Återkommer snart!

Mítt i natten

Hemma igen. I mitt tillfälliga hem mitt i Visby. Helt, helt slut i huvudet. Hela dagen har jag tagit in information, varit lycklig och kramat gamla och nya vänner, njutit av den strålande solen och haft det bra. Men nu är det tamigtusan dags att gå ner i viloläge en stund.

Som den duktiga och tråkiga tant jag är så drack jag bara några glas vin tidigt på kvällen, sen blev det cola. Så har jag huvudvärk i morgon så beror det bara på för lite sömn. För i morgon klockan tio ska jag gå och lyssna på sossarnas ekonomiska seminarium. Och innan dess har jag tänkt mig att äta frukost och gärna ta ett dopp :-D

måndag 29 juni 2009

Mingelinglar i Almedalen

Har lånat ett pytteliten, jättesöt dator av Josefin, en av mina roomies här. Jag har det oförskämt bra! Går på intressanta seminarier, äter och dricker gott, har blivit röd som en tomat i solen, började dagen med en kort flygtripp, strax därpå ett dopp från bryggan vid Visby kallbadhus. Lite väl fesljummet i och för sig, nästan 15 grader varmt i vattnet. Lite kvalmigt.

Träffar så många trevliga människor här, till exempel fantastiska Evin Cetin. Alla som fått ett supergott intryck av henne via medierna kan vara lugna för att hon är ännu mycket trevligare i verkligheten. Jag hoppas hon blir riksdagsledamot under nästa mandat, det skulle vara toppen att få jobba med henne.

torsdag 25 juni 2009

Jag är nog ingen riktig bloggare...

...för i så fall hade jag tänkt på att ta en bild förut i dag, när jag och Starlet befann oss mitt på motorvägen i en bil som just dött.

Jag vet att många inte tror på Gud, själv är jag agnostiker och vill tro men vet inte hur det hela hänger ihop. Men jag vet att när bilen plötsligt sackar ihop när man ligger i vänsterfil just i färd med att köra om en lastbil och paniken börjar komma, och så dyker det upp en liten ficka intill mittstängslet, då blir man tacksam.

Vi stannade där, det rykte först från motorhuven. Jag insåg att jag vet alldeles för lite om hur bilar egentligen fungerar men jag var tvungen att verka samlad för lillgummans skull. Det var en väldigt människofientlig plats att befinna sig på och vi väntade i ungefär en halvtimme innan Louise och Anders kom som räddande änglar och tog hand om oss. Ingen stannade och frågade vad som hänt.

Tur att jag har mobiltelefon. Tur att de kunde hjälpa oss. Tur att bilen bakom bromsade så snabbt, annars kunde vi i bästa fall fått whiplashskador.

Jag är så tacksam!

måndag 22 juni 2009

Städlov

Ensam hemma, inte ett barn så långt ögat når. Märklig känsla. Nu ska jag städa har jag tänkt mig. Sortera, kasta, få lite ordning.

Wish me luck, detta är inte min bästa gren!

söndag 21 juni 2009

Amatör på studiebesök i prunklilunket

Otroligt nog var det först i dag jag äntligen kom iväg för att beskåda min dyra moders välskötta 200 kvadratmeter stora kolonilott. Hon har jobbat en del med att få den så fin som den är.

Asfaltsbarnet Darling fick undersöka olika former av växtlighet.

Både han och jag trivs rätt bra även utanför hufvudstadens trygga avgaser, cement och betong.

Min mor med vattenkannan i högsta hugg.

Så här ser det tyvärr inte ut på Tingelings kolonilott :-(

En stor fin grep ska följa med hem. Likaså dessa snygga röda redskap och en påse "revade" jordgubbsplantor, som är överlevare i klass med maskrosor, enligt morsan.

torsdag 18 juni 2009

Bio på tåg

Jag var med om en underlig tågresa i dag. Det fanns inga platsbiljetter när jag köpte så jag gick till bistrovagnen. Så gjorde många med mig. En ilsken konduktör sa att vi som inte hade platsbiljett skulle resa oss och lämna plats till de som hade det. Alltihop berodde på att SJ, som ibland händer, hade "tappat bort" en vagn någon gång före avgång.

Hur som helst så satt jag med Darling i knät och en kopp te som jag köpte i stället för platsbiljett. Först var han lugn, sedan allt grinigare. Svetten bryter fram när man känner de omkringsittandes irritation över hans trots allt ganska små men gnälliga skrik. Det är då man önskar att någon ska börja skoja med honom, vinka lite eller så. Det kan räcka för att vända hans humör. Men ingen var på det humöret.

Då ropar konduktören "kan ingen resa sig upp för en barnfamilj som behöver sitta". Jag, med Darling i knät, är den enda som gör det. Jag går in i en biosalong (!) som är inrymd i andra halvan av bistrovagnen. Där sitter vi sedan nästan hela resten av resan och hinner se kanske 40 minuter av filmen Allt flyter (som verkar ganska medioker men nu vill jag ju se färdigt den nån gång så jag får se hur det gick).

Sen tränger jag mig ut med barnvagnen genom den smala gången mellan bistroborden (ingen som är trevlig eller hjälpsam, bara ser sura ut när jag ber dom flytta på väskor, fötter och liknande för att slippa köra på) och ställer mig vid utgången. Så klart alldeles för tidigt. Tuff, tuff, kräng, kräng, miljarder människor måste passera mellan vagnarna precis just då.

Sen var vi framme och som vanligt var det skönt att pusta ut. Ännu en tågresa med barn genomförd med förståndet i behåll.

onsdag 17 juni 2009

Maud Lindström

Otroligt bra artist som jag blev tipsad om just precis förut i kväll. Lyssna den som kan! Hon har tydligen spelat på Pride men jag har tyvärr missat.

söndag 14 juni 2009

Välkommen till Stjärnfamiljen AB

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. För min del, avdelning kärlek, kan jag snarast säga ALDRIG som jag tänkt mig. Jag har fortfarande inte den blekaste aning om hur någonting kommer att se ut om tre månader, ett halvår, ett år, tio år, på min ålders höst.

Det får jag finna mig i. Jag har upplevt mycket spännande och tror inte att äventyren är slut. Trygghet på den fronten tycks inte vara vad livet har lagt i min godispåse. Bara att acceptera och förhålla sig till saker som de är, snarare än hur jag önskar att de skulle vara.

Det bästa jag fått av kärleken är mina tre barn, de är faktiskt rent obeskrivligt fantastiska. Jag älskar dem så mycket och lägger med glädje 95 procent av min vardag utanför jobbet på deras väl och ve. De får väldigt olika stora portioner av min tid men har exakt samma utrymme i mitt hjärta. De har varsin fin pappa och de tre och jag har tre vitt skilda former av vårdnad om dessa dyrbara individer. Detta mina vänner kan uttryckas såsom att jag lever i en stjärnfamilj.

Ni känner säkert till begreppet kärnfamilj? Mamma, pappa och (ofta två) gemensamma, biologiska barn. Det finns en stark rörelse som vill värna denna i sig förträffliga familjekonstellation. Nu finns det även en rörelse för oss som aldrig kan ta oss in i denna, enligt somliga, lite finare variant.

Det finns en grupp på Facebook vid namn Värna Stjärnfamiljen. Där kan man bland annat läsa att det handlar om att det viktigaste med en familj är att den är byggd på kärlek, ansvarstagande, respekt och omtanke. Tycker nog att vi kvalar in där. Och även om livet alltså inte blev som jag kanske någon gång hade föreställt mig så har det gett mig det bästa tänkbara i tre exemplar plus två fantastiska storasyskon extra som bonus.

Lucky me!

lördag 13 juni 2009

Läggdags

Dags att gå och lägga sig alldeles strax. Men trots att jag gått och smågäspat hela dagen har jag svårt för att fösa iväg mig från datorn nu. Jag älskar verkligen mina barn men när de har somnat (de små) så är det så himla skönt att få vara lite ensam.

Men snart. Snart ska jag försöka hitta den där tidningen med ett litet japanskt bildkryss kvar i. Sen, nanna. Jätteskönt!

torsdag 11 juni 2009

Lite illa tajmat

Fadern till ett av mina barn skulle ut och segla en vecka så här dags på året och frågade därför i god tid vilken vecka som var okej. "Inte veckan före valet, bara", svarade jag så han bokade snällt in denna vecka i stället.

Nu visade det sig att det inte alls blev så bra som det verkade i teorin. Ett barns dagis stängt torsdag-fredag, till exempel. En fest i tisdags, men det ordnade sig toppentoppen tack vare mina favorityoungsters Micaela och Mattias. Och så musikfestival här i Stockholm, Where The Action Is i morgon och på lördag :-(

Nåväl, vad är väl en festival i Stockholm? Det kan ju va dötrist... och tråkigt... och dötrist... och alldeles, alldeles - regnigt kanske?

måndag 8 juni 2009

Läs vad Luciano Astudillo tycker om valresultatet och vad som behövs göras nu

Här skriver han bra om detta. Som sagt, alla som vill se en rödgrön regering ta plats nästa år, fundera över vad ni kan göra för att bidra till det. Stort som smått, allt är av betydelse.

Behovet av en privat sfär kontra behovet av att skydda de mest utsatta

Jag har fått intressanta kommentarer på temat personlig integritet igen. Det är tydligt att Piratpartiet rör vid något vitalt hos en del av befolkningen, företrädesvis unga män. Och även om jag tycker att de missar väldigt många frågor (typ nästan alla utom en, med omnejd) så vore det idiotiskt att avfärda Piratpartiet efter deras framgång i gårdagens val till EU-parlamentet. Jag har själv en son som får rösta i nästa riksdagsval. Varför skulle jag avfärda ett parti som har full koll på de arenor där han rör sig de många timmar han spenderar framför datorn?

Det måste till en grundligare diskussion om människors personliga integritet, i den så kallade verkligheten precis som på nätet, via telefon och så vidare.

När jag var liten sa min mamma till mig att "man läser inte andra brev". Den inställningen har jag kvar. Människor måste få ha en privat sfär. Ja, det kan dölja sig en del där som kanske inte är så trevligt att se, ungefär som silverfiskar och smuts frodas i mörka vrår längst in under badkaret. Men vi människor är både storslagna och torftiga varelser, vi är som vi är. Och vi behöver få vara privata.

Å andra sidan finns det tillfällen när det blir för skitigt i vissa skrymslen. Det är inga lätta frågor, det här. Men om de fullständigt samvetslösa ligor som sålt barn och unga människor för sexköp, det vill säga sysslat med trafficking, enbart kunnat stoppas genom att polisen avlyssnat deras samtal, så vacklar jag.

Och om jag uppfattat vår förra justitieminister Thomas Bodström rätt, så är det Socialdemokraternas grundinställning när det gäller avlyssning. Det ska krävas misstanke om grov brottslighet. Dessutom tycker jag att all myndighetsutövning måste kontrolleras av oberoende instanser, det får inte bli frågan om godtycklighet.

Diskussionen lär inte ta slut här. Men nu har jag i alla fall skrivit om Piratpartiet utan att fokusera bara på fildelning.

söndag 7 juni 2009

Besviken

Ja, det är jag. För jag hade verkligen önskat att det skulle gå betydligt bättre för sossarna i EP-valet än att vi med pyttemarginal klarade att inte göra ett ÄNNU sämre val än sist.

Vänta er ingen djup valanalys. Jag sitter just nu i den underjordiska sambandscentralen (hehe) Grottan, jättetrött och har inte haft plats för någon som helst eftertanke. Har följt valvakan på stor-TV i en tämligen rörig miljö. Det kändes så retsamt att prognosen först pekade på 27 procent, för att sedan landa på knappt 25. Skillnaden mellan 6 och 5 mandat. Trist. Men jag borde förstås ha kommit ihåg att Norrland brukar räknas först och där är vi stora.

Jo, jag är glad över att Sverigedemokraterna inte kom in. Jag sörjer inte Junilistan och jag är glad att det ser ut som om Piratpartiet inte får mer än ett mandat. Min lättnad är förstås också stor över att det inte gick särskilt bra för Moderaterna. 

Men. Jag är inte det minsta nöjd med valresultatet för Socialdemokraterna och det hade jag gärna velat vara.

Grattis Miljöpartiet, får man väl säga. Det var uppenbarligen en bra idé att slopa utträdeskravet.

Delade ut valsedlar för en stund sedan


Bilden är tagen av Barry Andersson, som tog över stafettpinnen efter mig. Vi är med i samma s-förening.

Sedan gick jag och röstade själv. Det känns alltid stort och högtidligt. Nu är jag jättepirrig inför kvällens valvakande.

lördag 6 juni 2009

Promoe & Timbuktu: Ge oss Sverige tillbaka

Tingeling på gränsen till valsammanbrott

Känner mig lite på gränsen just nu... Lite för mycket, så otroligt trött och utmattad. Och en vecka med ensamansvar för två småttingar framför mig. Dessförinnan göra ett eller annat litet för att få folk att inse att det är jättejättejätteviktigt att rösta i valet till EU-parlamentet.

Skönt i alla fall att Socialdemokraterna är ett parti som utgår från en folkrörelse, inte någon liten krets införstådda. Allt hänger inte bara på mig, försöker jag tänka. Samtidigt vill jag så gärna göra allt för att så många som möjligt av de utmärkta kandidaterna på s-listan tar plats i EU-parlamentet. Varje röst spelar roll och naturligtvis kan sju svenska s-parlamentariker åstadkomma mycket mer än dagens fem.

Jag blir så ledsen när människor talar med förakt och cynism om de människor som kandiderar till EU-parlamentet. Att de enbart gör det för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Visst, jag tycker att ersättningarna är lite väl tilltagna men jag tror faktiskt att de absolut flesta som kandiderar gör det för att de har en genuin vilja att påverka. Och jag tror att det är ett jädra hästjobb att pendla till Bryssel (och Strasbourg), särskilt om man som till exempel Åsa Westlund och Anna Hedh har barn som inte klarar sig utan dem.

Rösta, rösta, rösta! Det gör skillnad. Din röst, gärna på Socialdemokraterna, behövs. De borgerliga väljarna är mycket lättare att mobilisera, så visa att du har hjärtat på rätta stället och ta vara på din demokratiska rättighet.

Lägger strax ut en redigt bra låt till er som tack! ;-)

fredag 5 juni 2009

Känner mig så slut men på måndag är det försent (för den här gången)

Hela huvudet snurrar av frågor om Sverige i Europa, politiska beslut som hindrar kapitalismens värsta avarter och miljöförstöring, vem ska jag kryssa, vad kan JAG göra så att så många som möjligt häver sig upp från sofflocket och faktiskt röstar (och helst på sossarna, förstås).

Samtidigt pågår det vanliga, fina, lilla livet. Barn ska matas, nattas, väckas, fås i frukost, kläs, tas till sina dagisar. Puh! Jag är trött och slut och känner mig otillräcklig. Men det är ju framför allt dessa underbara barn som valet handlar om. Deras miljö, deras chans att få bra utbildning och sjysta jobb på goda villkor. Deras frihet och valmöjligheter, oavsett min (och pappornas) plånböcker.

Det är så himla viktigt att människor engagerar sig och tar vara på de demokratiska rättigheter vi har, vi som är lyckliga nog att leva i detta fantastiska land! Det spelar STOR roll vilka 18 parlamentariker som tar plats i den där gigantiska byggnaden i Bryssel.

Så snälla du som läser det här, gör så att det inte är i onödan, allt detta stretande inför valet till EU-parlamentet. Gå och rösta! Gärna på sossarna, det är ett himla bra parti för folk av alla de slag. Tro mig. Och gör det. Nu. Eller absolut senast på söndag innan klockan blivit 21.00.

Om varför det är viktigt att kryssa en kvinna...

...skrev Johanna Graf, oppositionsråd (s) i Solna i onsdags. Jag känner inte henne personligen men tycker att hennes blogg är utmärkt och välskriven. Det här inlägget kan jag skriva under på vilken dag som helst! Men gärna senast på söndag.

På måndag är det för sent att påverka vem vilka som åker till Bryssel och börjar ta beslut som påverkar våra liv. Så se till att rösta och kryssa väldigt gärna en kvinna. Det behövs fler i EU-parlamentet, inte färre.

torsdag 4 juni 2009

Hur går det i EP-valet?

Valpulsen stiger dag för dag. Eller är det bara vi politiskt besatta, lite nördiga som känner det så? Delade ut lappar med info om sossarnas EU-politik på Drottninggatan förut i dag och tycker ändå det känns som om betydligt fler har greppat vad som är på gång nu. Flera sa att dom redan har röstat och en man uttryckte tydligt sin tacksamhet för att få lite mer ingående politisk information.

Själv tycker jag att det ska bli ruskigt spännande att se hur allt blir. Sverige får 18 platser i EU-parlamentet, hur blir fördelningen? För att få koll på exakt hur det ser ut i dag gick jag in på Europaportalen.se och det var ju smått häpnadsväckande. Minns ni till exempel att TVÅ parlamentariker bytt parti sen de röstades in? Maria Robsahm (tidigare Carlshamre) har bytt från Folkpartiet till Feministiskt initiativ och Lars Wohlin har bytt från Junilistan till Kristdemokraterna.

Hur blir det den här gången?

Fick ett mejl från Evin Cetin

Kära vän och supporter,
I flera månader har jag använt dygnets alla vakna timmar till att samtala med dig och tusentals andra människor om valet till Europaparlamentet. Jag har varit i höghusområden, på kvarterspizzerior och i förortscentrum. Jag har velat driva en annorlunda och positiv kampanj om pizza-Sverige; alla de människor som lever utanför den yttersta makteliten och drabbas hårdast av den pågående krisen.

Jag står på socialdemokraternas lista, plats 29, och behöver många kryss för att bli invald. Förhoppningsvis kan det här mejlet övertyga dig om att kryssa för mitt namn. Här nedan har jag samlat ihop en del information om du vill veta mer om mig. Skicka gärna det här mejlet vidare till andra personer som du tror kan vara intresserade.

Nu på söndag är det upp till dig. Alldeles oavsett om du stödjer socialdemokraterna eller mig så hoppas jag förstås att du går och röstar! Demokratin växer sig lite starkare varje gång en person för första gången lägger sin röstsedel i det lilla vita kuvertet. Ta ditt röstkort och din legitimation i handen och promenera till vallokalen. Jag hoppas att vi träffas där!

Valhälsningar,
Evin Cetin


Titta och lyssna:

Aktuellt den 8 april, http://www.youtube.com/watch?v=32BbUf26dhE
Samtal med Jan Eliasson, http://www.youtube.com/watch?v=wPFTFuZwhQ4
TV4 Nyhetsmorgon, http://tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.969768&renderingdepartment=2.34562
Mina politiska åsikter, http://www.youtube.com/watch?v=F9WmmLsqNbA
Kampanjvideo med Medina, http://www.youtube.com/watch?v=SpYjKxGJHto
Lär känna mig, http://www.youtube.com/watch?v=MxFZHs4uZy8
Rix Morronzoo, http://www.rixfm.com/webbradio/audio.php?mode=rixfm&id=4380

Mer att läsa:

Politiska åsikter och ett urval av artiklar, http://www.evincetin.se/politik.aspx
Artikel om pizza-Sverige i Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/debatt/article5280326.ab
Artikel i ETC, http://stockholm.etc.se/21342/pizza-ska-ta-evin-till-eu/
Artikel i Metro, http://www.metro.se/2009/04/21/65637/pizzasveriges-kandidat-till-eu/
Artikel i VLT, http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.462479
Artikel i SvD, http://www.svd.se/naringsliv/jobbet/artikel_2786467.svd
Artikel i Expressen, http://www.expressen.se/Nyheter/eu-valet2009/1.1562675/har-ar-eu-valets-bubblare-kryssjagarna

Facebook:

http://www.facebook.com/group.php?sid=464c8b4049db2aa56ae3ed0425032215&gid=57552967194

YouTube:

http://www.youtube.com/user/EvinCetin

onsdag 3 juni 2009

Ardalan Shekarabi är också väl värd ditt kryss

Här är kandidat nummer åtta på s-listan i valet till EU-parlamentet, Ardalan Shekarabi. En kille med sjysta värderingar som vill göra kampen för ungdomsjobb till en fråga för EU. Han kämpar också hårt mot de fruktansvärda sms-lånen som ödelägger många människors liv, inte minst bland ungdomar. Här är en liten film där han berättar lite om vad som driver honom.

Det är inlägget är särskilt tillägnat Realisten, som inte som jag är inställd på att prompt kryssa en kvinna :-) Och då tycker jag att Ardalan Shekarabi är ett mycket bra alternativ.


tisdag 2 juni 2009

Dagens krysstips: Åsa Westlund

Åsa Westlund är en ambitiös, seriös, kompetent EU-parlamentariker som suttit en period (fem år) i EU-parlamentet. Hon är en småbarnsförälder och kämpe som nu ställer upp och kandiderar för ännu en period.

Som socialdemokratisk representant där är hon förstås engagerad i såväl arbetsmarknads- som jämställdhetsfrågor med mera.

Men framför allt har hon haft möjlighet att påverka när det gäller miljöfrågor. Detta eftersom hon är ledamot i Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.


Här ett filmklipp där Åsa Westlund berättar om vad hon gjort för att få bort farliga färgämnen i godis:


söndag 31 maj 2009

Blivit firad på Morsans dag

Te på sängen och två gulliga teckningar. Dessutom fick jag ligga och dra mig länge, länge. Det är bra att ha morfarmäfrubesök.

lördag 30 maj 2009

Hillevi Larsson, nr 7 på s-listan

Jag är på väg på discofest. Så jag hinner inte skriva något genomarbetat men lägger i alla fall ut en liten film där Hillevi Larsson pratar om varför det är viktigt att rösta rött i ett blåstyrt Europa.

Förutom Hillevis uppenbara kvaliteer som politiker kan jag berätta att hon är klok, ödmjuk och trevlig. Det vet jag eftersom jag jobbade på samma våningsplan som hon för inte så länge sedan och har haft förmånen att prata med henne då och då.

Alltid påläst, tar gärna upp sin gitarr och sjunger, har alltid försvarat hbtq-människor i ur och skur. En toppentjej som kommer att göra stor nytta i EU-parlamentet om hon kommer in! (Ligger bra till för ett kryss från mig men jag har inte bestämt mig hundra än för det finns ju så många bra s-kvinns att välja på :-)

fredag 29 maj 2009

Egenkär mallgroda


Var hos frisören i dag och blev jättenöjd. Tack Mina på Han & Hon på Kungsgatan här i Storhålan. Fast på bilden är jag tillbaka på jobbet (toan mittemot mitt arbetsrum) och hennes perfekta stajling har rubbats lite av vindarna på Drottninggatan.

Jag har legat av mig lite när det gäller att ta självporträtt som inte ser så taffliga ut. Ha överseende, tack.

Det är valrörelse, märker ni det?

Valet till Europaparlamentet har ingen direkt stark ställning i vårt land. Men många inser hur viktigt det är att ta vara på sin medborgerliga rättighet och gå och rösta. Tyvärr förvirras många angående vad det egentligen handlar om.

TV sänder debatter med partiledarna, trots att det inte är de som kandiderar till parlamentet. Alla vet inte vilka kandidater som finns att välja på. Den enkla lösningen är förstås att helt enkelt ta en valsedel från det parti man vanligtvis gillar men vill man kryssa en särskild kandidat gäller det att ha lite koll i förväg.

I går fick jag besök av min pappa och hans fru och vi pratade förstås om det nära förestående valet. Min pappa hade redan bestämt sig för att kryssa Göran Färm, en utmärkt kandidat från Norrköping, min födelsestad.

För min del är det dock otänkbart att låta bli att kryssa in en kvinna. Inte bara för att jag själv tillhör det underrepresenterade könet (bara en tredjedel av parlamentarikerna är kvinnor) utan för att det finns så otroligt bra kvinnliga s-kandidater att välja på. Timmen var sen men vi satt i alla fall och googlade lite bland de fantastiska kvinnliga toppkandidater och raketer som finns.

Nu tänker jag mig att jag ska använda veckan före valet till att berätta lite om några bra kvinnliga alternativ på vår lista. Så håll utkik, mer i ämnet kommer!

onsdag 27 maj 2009

En vanlig dag i mitt och de smås liv


Här är min småpluttar, fångade av mobilkameran när vi var på väg hem i dag.


Starlet according to Starlet herself.


Jag och Darling according to Starlet.

För en liten stund sedan lägrade sig friden här hemma, sedan jag nattat småttsen. När jag låg bredvid Starlet frågade jag, som jag gör då och då, om hon vet hur mycket jag älskar henne. Hon svarade att ja, det gör hon. Då frågade jag om det var lite tjatigt och det tyckte hon.

Det gjorde mig mycket nöjd. Då har jag nått ett av mina mål. Barnen ska vara så övertygade om detta att det blir lite tjatigt att gagga om det.

Ett opolitiskt inlägg

Bara för Realistens skull. Annars får jag skäll när jag snart återigen brassar på med politik och gå-och-rösta-propaganda ;-)

tisdag 26 maj 2009

Det gör skillnad att rösta i valet till EU-parlamentet

Alla som på något sätt arbetar med politik, ideellt eller professionellt, borde vara överens om hur viktigt det är att som medborgare ta vara på sin demokratiska rätt att rösta. Ändå försöker Sveriges nuvarande statsminister, tillika ledare i ett parti som påstår sig företräda några "nya" slags arbetare, spela ner betydelsen av att rösta den 7 juni. Det är både fult och lågt.

Naturligtvis vill Fredrik Reinfeldt, EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark och de andra mörkblå att så få som möjligt ska rösta. De vill inte ha några uppkäftiga röster som rör om i parlamentet, som föreslår några som helst inskränkningar i marknadens makt eller i vad som så fint brukar kallas den fria rörligheten för varor och tjänster.

De uppkäftiga brukar ofta relatera till människors och djurs fria rörlighet (eller frihet och rättigheter) och till hur viktigt det är att värna vår miljö i stället för att bara låta kapitalet styra allt. De uppkäftiga vill värna kvinnors och barns rättigheter i vår fortfarande skrämmande patriarkala värld. Det är inte alls bra för de blå om det blir för många uppkäftiga som tar plats i Bryssel. Men jag tycker verkligen att de som vågar och vill ifrågasätta behöver bli fler.

Så om du tycker som ovannämnda herrar, låt bli att rösta. Låt den nuvarande ordningen bestå, låt EU-parlamentet fortsätta att domineras av män med företrädesvis konservativa värderingar, ibland på stenåldersnivå.

Eller så kryssar du in en radikal kraft. Det finns flera bra att välja på. För min del vet jag att det blir en kvinna, jag tror att jag vet vem också men är inte hundra procent säker. En sosse blir det, hur som helst. Det känns tryggt och det känns rätt.