Jag borde nog bli bättre på att leva här och nu. Ofta är jag, med mina sinnen, en liten tid längre fram än just i dag, denna timme, denna sekund. Antagligen handlar det om små försök att strukturera tillvaron, att förbereda sig inför allt okänt som kanske väntar bakom nästa hörn.
Därför brukar jag alltid drabbas av ett visst vemod så här års. Solen skiner, kvällarna är ljusa, det finns alla chanser att göra det jag gillar mest av allt, bada ute. Ändå tänker och känner jag att "snart är det över, snart är det mörkt". Det är synd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar