Tingeling hjärta Almedalen

Jaha, då är man typ hemma igen då, efter fem dagar i Almedalen, Visby. Första gången jag varit med under politikerveckan men definitivt inte den sista. Väldigt speciellt, roligt, lärorikt, utmattande och spännande. Otroligt varmt nästan hela tiden, tur att det fanns så många gratis vattenflaskor att få.

En del gratis mat har jag ätit, annan mat har jag betalat mer eller mindre dyrt för. Gillar att sko mig på kapitalets bekostnad, hur som helst ;-) Som gammal fabriks- och lagerarbetare (med mycket mera) känner jag att det är pay back time för dem som lever gott på århundraden av andras hårda arbete. Och det är hur tydligt som helst att det är näringslivets starka som har råd att bulla upp bäst.

Skämt åsido, visst blir det för mycket av allt. Så många intryck, så många möten med nya och gamla bekantskaper. Men häftigt och klart beroendeframkallande. Mesta höjdpunkten var förstås Mona Sahlins fantastiska tal och Marit Bergmans spelning inför det. Men också den politiska allsången på Restaurang Friheten, som avslutades med Internationalen med höjda sammanlänkade händer och allt. (Tro för all del inte att det var något renodlat vänsterevenemang bara, sångerna var högst blandade även om högern aldrig varit något vidare på att fånga sitt budskap i musik med beständigt värde.)

Jag hade otroligt trevligt med Josefin, Kristian och de andra som jag bodde med. Lärde också känna EU-valets raket Evin Cetin lite grann, en fantastisk tjej. Likaså Nina och Anna som jobbar med henne.

En hel del minglande blev det, till exempel ett rödgrönt med partiledare och språkrör i cafét S:t Hans häftiga trädgård bland ruiner. Även mycket trevliga mingel hos pr-byrån Prime (med rosé, hmmm... lite blaskig dryck tycker jag men man ska ju inte skåda given häst i munnen, som bekant), hos RFSU som sålde lotter till stöd för kvinnor i Nicaragua, det land som har världens hårdaste abortlagstiftning och hos SKTF, där jag träffade massa trevliga människor, till exempel Michaela, gammal vän från Norrköping.

Många minnesvärda ögonblick, som sagt. I runda slängar en miljard broschyrer och flygblad om allt möjligt. Ett gäng seminarier om intressanta ämnen. Men inte så många, det är jag alldeles för intryckskänslig för att klara av. Som sagt, för mycket av allt är inte det sämsta.