onsdag 7 december 2011

Ingen munter läsning

Så har höstens största opinionsundersökning presenterats. Den är gjord av Statistiska centralbyrån (SCB) och 5907 personer har intervjuats om vilket parti de skulle rösta på om det vore val i dag. Läs mer här.

Resultatet är riktigt dåligt för Socialdemokraterna, 27,7 procent, men det var ju inte helt oväntat. Lika dystert är det ändå, för Sverige behöver verkligen en varmare, smartare och mer visionär politik så fort som möjligt.

Det finns alltså all anledning för alla som vill förändra att kavla upp ärmarna. Nu är det läge att ta de där lite jobbiga diskussionerna vid fikabordet på jobbet, i kompiskretsen eller bland barnens kompisars föräldrar. För politik handlar ju om så mycket mer än om en partiledare har visat dåligt omdöme i en eller annan fråga (vilket nog kan sägas om samtliga i den kretsen).

Det handlar om hur vi alla har det på jobbet eller när vi söker ett nytt jobb. Hur barnen har det i skolan, att alla blir sedda, ingen blir mobbad och att det är lugnt nog för att kunna ta in spännande nya lärdomar. Tyvärr känns det inte riktigt som att det är så det ser ut överallt och jag tror inte att Jan Björklunds politik hjälper till att lösa problemen.

Det handlar inte om mer disciplin och fler betygsgrader, det handlar om engagerade lärare och andra vuxna som finns bland eleverna, lär känna dem och hjälper dem att utveckla sin fulla potential.

Det finns mer som är viktigt. Jag känner flera som har svårt att hinna med att jobba sin normala heltid eftersom de måste rycka in och hjälpa till med att ta hand om sina gamla sjuka föräldrar.

Nog för att jag är redo att lägga ner tid på att se till mina föräldrar när den dagen kommer då de behöver det men jag vill inte behöva oroas över att de inte har det bra även när jag inte är där. Jag vill att de ska få hjälp av personal som har anständiga löner och en sjyst arbetsmiljö. Jag vill känna tillit.

De flesta människor betalar gärna den skatt som behövs för att Sverige ska fortsätta vara ett respektabelt välfärdsland. Däremot har jag inte träffat någon som vill ge bort sina skattepengar till direktörerna på Carema, Attendo eller något annat riskkapitalbolag som inte återinvesterar vinst i verksamheten.

För mig är det obegripligt att man kan rösta på ett parti som inte redovisar sina stora donatorer. Vem kan göra sig kvitt misstanken att Carema köpt sig till en gynnsam politik av M-regeringen för att kunna göra dessa enorma vinster? Och det gör mig heligt förbannad att tänka på vem som får betala när skattepengarna inte går till den vård och omsorg de var avsedda för.

Det finns massor att göra och jag har stort förtroende för att såväl Håkan Juholt som andra kompetenta socialdemokrater kring honom skulle göra ett bättre jobb än den borgerliga regeringen för att få ordning på äldreomsorg och övrig välfärd igen.

Grejen är bara att det inte hänger bara på några få. Det behövs fler som pratar om det som verkligen är viktigt här i livet och nuet. Hoppas det blir slut på uppgivenheten nu för det är samarbete och kreativitet som behövs. Och så massor av samtal om politik förstås.

söndag 4 december 2011

Håkan Juholt i Agenda

Jag har just sett en intervju med Håkan Juholt i Agenda. Inledningen var extremt förutsägbar, typ fem-sex frågor på temat men-ska-S-höja-skatten-eller-inte. Exakt samma frågeställning som han fick svara på ungefär lika många gånger när han gästade Hübinette för några månader sedan.

Absolut en relevant fråga men vad tror de att han kan säga i dag? Känslan är att man vill få honom att försäga sig med något ord eller någon stavelse, så att det ska kunna användas emot honom.

Det går inte att sluta fascineras över vilken enorm uppmärksamhet det Socialdemokratiska partiet åtnjuter/plågas av/får i jämförelse med andra partier. Fredagarna med VU på Sveavägen 68, klasarna av politiska reportrar som står och fryser och väntar i timtal.

Är det någon som har en aning om var Moderaternas högsta ledning håller sina interna möten? När och hur ofta? Råder det någon liknande belägring vid dessa tillfällen? Det är ju liksom de som regerar Sverige sedan en tid tillbaka, så det kunde ju vara intressant att få veta lite mera om vad som avhandlas där.

lördag 3 december 2011

Om jag fick bestämma...

...så skulle Socialdemokraterna i Stockholms stad och Stockholms län genast slå ihop sina partidistrikt. Sedan skulle de, kosta vad det kosta vill, lära sig att samarbeta.

När de gjort de skulle de tillsammans gå ut och övertyga människorna i min, i vår älskade huvudstad – inklusive alla sina förorter och kranskommuner – om vilken skillnad politik kan göra. Då jävlar. Då ni, skulle det börja hända saker.

onsdag 9 november 2011

Håkan Juholt




Lyssnade på den här mannen i Z-salen i ABF-huset i Stockholm i kväll. Han är en lysande talare och han leder ett parti vars politik verkligen behövs i dessa dagar. Det kan vara lätt att glömma det, men så är det.

fredag 19 augusti 2011

Ny tid, nya utmaningar

Sommaren går mot sitt slut och tankarna som gnager i bakhuvudet gör sig allt oftare påminda. Hösten och vardagen är alldeles strax här igen. Jag har nu fullständig frihet att göra det bästa möjliga med mitt liv. Det är härligt men också läskigt.

De senaste åren har politik varit det största intresset i mitt liv utanför familjen. Jag är fortfarande otroligt intresserad, ska till exempel gå och lyssna på Håkan Juholts sommartal på söndag, men jag har också börjat fundera på lite andra saker. Jag är inte längre en politisk tjänsteman och jag har inte, och vill i dagsläget inte ha, några politiska uppdrag. Kanske kommer jag att arbeta som journalist igen, kanske finns det något helt annat jag skulle kunna göra.

Ibland tänker jag att jag aldrig kommer att bli någon verkligt personlig bloggare och därmed kanske inte heller nå ut till någon större krets. Det finns mycket som jag inte delar med mig av här. Min självbild säger mig att jag är en väldigt öppen människa men det är inte hela sanningen. Det finns en hel del funderingar jag inte utan vidare delar med mig av. Kanske vore det bra att ändå göra det.

Häromdagen läste jag ut en väldigt intressant bok, Om det så skulle kosta mig livet av Margaretha Sturesson. Hon levde i 14 år i en helt sjuk kristen sekt, församlingen Kristet Center Syd. Jag sträckläste boken och kände så starkt för henne, ville verkligen träffa henne och säga att det är en otroligt stark och viktig berättelse hon delar med sig av.

Trots att jag aldrig varit aktiv medlem i en kristen församling (bara passiv medlem i Svenska kyrkan) och att jag (tack och lov) aldrig drabbats av självskadebeteende så finns det mycket annat jag känner igen mig i, i hennes berättelse.

Jag har också varit hjärntvättad. Jag har också förlorat en lång rad år, helt och hållet utnyttjad för någon annans egoistiska syften. Det är en del av mig och min historia som jag bearbetat och erkänt men inte så ofta talar om, eller ens tänker närmare på. Jag vet inte heller säkert om jag ännu helt har förlåtit mig själv för att jag "lät det hända".

Samtidigt vet jag ju att det är så vanskligt att tala om att någon "låter det hända". Har man varit utsatt och befunnit sig i den totala hjälplösheten så vet man hur det känns att inte se någon som helst annan utväg.

Kanske borde jag göra en djupdykning i mitt förflutna igen. Kanske skulle jag kunna använda mig av mina erfarenheter för att hjälpa andra som har svårt att sätta gränser mot människor som vill förtrycka och utnyttja.

Jag drömmer om att någon gång i mitt liv göra något som bara just jag skulle kunna göra, att sätta avtryck utanför det lilla privata livet. Kanske vågar, orkar och förmår jag.

måndag 15 augusti 2011

Hej, hej!

Det var längesen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 8 juni 2011

Mansfixering




Lika som bär: Grönans artistuppbåd i sommar och gänget som befolkar de svenska börsbolagens styrelserum.

måndag 28 mars 2011

Blandade känslor efter kongressen

Jag är fortfarande jättetrött. Så många intryck, så starka känslor som väcks under en socialdemokratisk kongress. Håkan Juholt höll ett fantastiskt, djupt ideologiskt tal. Han intog scenen med självklar pondus, härlig humor och stort allvar. Lovande, oförutsägbart, spännande ska det bli.

Mona Sahlin avtackades, mycket stramt inramat. Hon zoomades in då och då och vi kunde se henne torka tårar som ville men inte fick rinna fritt. Vi kände likadant. I flera timmar efteråt hade jag en stor klump i halsen. Jag kände att jag aldrig mer i mitt liv vill höra det där ogenomtänkta skitsnacket om Mona Sahlin, som jag alltför ofta tvingats möta.

Slentrianmobbningen har förminskat denna politiska legendar i allmänhetens ögon, så till den milda grad att även en supporter som jag överraskas när jag konfronteras med bilder från hennes många år i den politiska hetluften. Vi fattar inte vidden, vi inser inte hur stor hon faktiskt är. Men av Jan Eliassons många hälsningar och hyllningar från olika länder och folk i världen framgick det att det finns de som gör det.

Mona Sahlin går med stolta steg i Olof Palmes och Anna Lindhs fotspår. Nu hoppas jag att hon likt Margot Wallström tas tillvara på den internationella arenan och när sedan Håkan Juholt bildar regering 2014 har han en självklar utrikesminister i Mona Sahlin.

Vi är många som kommer att sakna denna starka kvinnliga förebild i partiledningen. Vi är också många som är glada att se Carin Jämtin där nu. Även hon höll ett mycket bra tal. (Jag är också väldigt glad och mallig över min kompis Jenny Engdahl, som just fått jobbet som pressekreterare hos Carin Jämtin.)

En partikongress tar på krafterna, även för den som inte är ombud eller jobbar bakom kulisserna. Även för en enkel partimedlem och åhörare är det så många möten, intryck och ord som kräver ens uppmärksamhet. Det är härligt och kanske är det som ett av ombuden sa, att det borde ske oftare.

fredag 25 mars 2011

Blandade bilder från kongressen

Härlig inledning med gospel! Linda Håkansson och hennes gäng satte stämningen direkt.



Stockholms stad och län i skön förening. Mikael Damberg och Veronica Palm i högform!


Avgående partiordföranden Mona Sahlin höll ett fantastiskt tal. Internationell politik, socialdemokratisk enighet, hållbara energilösningar... Och ett riktigt vackert avslut när hon välkomnade sin efterträdare Håkan Juholt.

Kul med twitterflöde på skärmen, tyvärr stannade det ofta upp. Och uppkopplingen i Waterfront är urusel, kongressen kunde lika gärna genomförts på kalfjället vad den beträffar.


Vårpremiär för kånnvöschen, kongressen till ära.


Mona och Håkan. Sahlin och Juholt. Stafettpinnen har lämnats över.

Nu: Fått en bra plats inne i lokalen




Tack vare Eva-Lena Jansson, riksdagsledamot och en i det kära Örebrogänget, som jag jobbade för förut.

Location:Fleminggatan,Stockholm,Sverige

Säkerhetskontroll...

...check!



Jag och Valberedningen anländer





Hon kallas även Loulou. Och den här byggnaden, den är sprillans ny. (Ligger för övrigt inte på Fleminggatan.)

Location:Fleminggatan,Stockholm,Sverige

På väg till sossekongressen!

Jag blev dundersnuvig i går natt, så större delen av gårdagen gick åt till att göra så lite som möjligt. För i dag smäller det!

I dag inleds den socialdemokratiska extrakongressen, där Mona Sahlin ska avtackas och Håkan Juholt mest troligt väljas till ny partiordförande.

Jag är fortfarande inte frisk som en nötkärna men jag mår helt okej. Snart in till stan för lunch med Loulou, sedan börjar det klockan ett. Återkommer!

söndag 20 mars 2011

Åker buss...





...i vad som känns som en evighet men bara är drygt två timmar. Lite stel känsla i kroppen men det är väldigt skönt att bara sitta här och låta tankarna blåsa igenom huvudet.

Det finns en del intryck och funderingar att sortera. Jag vill, bör och måste komma fram till en bra plan.

Än så länge och ett litet tag till kan jag vila i min puppa men så småningom blir det dags att släppa ut fjärilen. Det ser jag fram emot.

torsdag 10 mars 2011

Häromdagen...

...mötte jag för övrigt Carin Jämtin på bussen. Hon satte sig bredvid mig och vi pratade om mina problem med sonens förskola och lite annat innan det efter några minuter var dags för mig att gå av.

Hon är en genuint genomtrevlig människa, vanlig i ordets bästa bemärkelse, ändå givetvis ovanlig i och med sin politiska begåvning.

Jag längtar verkligen efter att få gå på kongress nu, som åhörare den här gången. Hoppas på enighet, försoning och framtidstro. Ja, nystart helt enkelt. Den 25-27 mars är det dags.

Det kan bli Juholt och Jämtin...

...om kongressombuden så vill. Sitter framför tv:n nu och följer presskonferensen. Har alltid gillat Håkan Juholts kraftfulla och inspirerande sätt att tala och för Carin Jämtin känner jag enorm sympati.

Hoppas av hela mitt hjärta att det här kan bli riktigt bra!

onsdag 9 mars 2011

Snart nog är det business as usual

Det är mycket nu. Hösten och vintern har inte varit kul för den vars hjärta klappar för Socialdemokraterna. Nu pågår som bäst valberedningens slutarbete, senaste budet (i kväll) är att man sonderat terrängen med Leif Pagrotsky och Håkan Juholt.

På något sätt lär det ordna sig. Upprörda känslor lär lägga sig vartefter. Vardagen kommer åter och då är vi inte så heta och hårdbevakade längre. (Man får trots allt vara glad över all mediauppmärksamhet, den innebär ju att vi fortfarande är en politisk maktfaktor att räkna med.)

Det är då det verkliga jobbet börjar. Och det hänger definitivt på fler än en person. Det hänger på alla som vill se ett regeringsskifte senast 2014.

lördag 5 februari 2011

Jodå, så är det

Ljuset i tunneln kan vara... hoppfullt! ;-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 17 januari 2011

Fjärilar i magen

Varje dag nu. Stora vingslag.


- Posted using BlogPress from my iPhone