torsdag 30 juli 2009

Ett textuellt inlägg

...bara för att jag snart tänkte lägga in nåt snitsigt mä bilder igen. Och då blir det ju lite tårta på tårta efter två såna. Så här får ni lite text om just ingenting!

onsdag 29 juli 2009

Vatt hos frissan mä barna... och dom va så skötsamma så

Jodå, Darling satt riktigt stilla hela tiden. Duktig.

Men frippan blev något kortare än vad morsan hans hade tänkt sig. Det växer ut, förstås.

"Jag vill också!", sa Starlet. Men hon får inte sitta i coola bilen längre. Stor nu ju...

..och skillnaden var inte lika påtaglig som med lillebror när hon var färdigklippt.

söndag 26 juli 2009

Att få älska vem man vill

I morgon börjar årets Pride! En underbar tid, tycker jag. Visst, Pride borde inte behövas och bla bla bla men jag är realist - jodå Realisten, du har inte patent på begreppet ;-) - och det kommer att dröja länge, länge än innan samhället har uppnått total jämställdhet.

Som småbarnsförälder inser jag mina begränsningar och det lär inte vara jag som tar vara på precis alla intressanta seminarier som arrangeras. Men aldrig att jag missar paraden på lördag! Jag minns häromåret när jag faktiskt tvekade, av någon anledning. Typ att jag gjort det så många gånger. Som tur var ville Loulou och E-bet jättegärna komma till stan och gå med i paraden just det året.

När jag väl stod där och såg deltagare från något av de baltiska länderna, där livsvillkoren är betydligt tuffare för HBTQ-människor, så kom tårarna. Så sluta snacka om att Pride inte behövs! Människor misshandlas och mördas enbart på grund av vem dom älskar, dejtar, har sex med och det är skäl nog. Tyvärr.

Jonas Morian skriver på sin utmärkta blogg om att det är dags för Södertälje att regnbågsflagga för alla människors rättigheter. Jag instämmer.

Prideparaden innebär starka känslor för mig. Massor av glädje och eufori, kickar, tankar, intryck, färger, människor. Ofta blir jag rörd och gråter lite. Det är så vackert, hur olika alla är, så uppfinningsrika, så vanliga, så många. Och så massor av entusiastiska människor som kantar paradens väg. Ååååh... nästa lördag.

Förra året regnade det. Det kan mycket väl bli så i år också, ostadigt som vädret är. Men det går det med. Fast slösande sol är förstås det bästa.

lördag 25 juli 2009

Intellektuell rötmånad

Fick mig detta talande uttryck till livs för en stund sedan. Och nog känns det lite som att det råder en sådan så här dags på året, för mig såväl som för många andra. (Och jag ligger kraftigt i lä jämfört med Mr John Adams, helt klart.)

Jag läser om intressanta saker, det här till exempel, tänker att jag ska blogga men kommer av mig innan formuleringarna börjat flöda. Inte kan jag skylla på fint väder och härliga bad heller, nej vädret är ostadigt och jätteträligt, riktigt blä faktiskt. Och jag är bara less och ganska blä själv.

Funderar på det här med språk också. Att få fram det man vill ha sagt på ett kort och begripligt sätt. Det är min mission, i yrket såväl som här på bloggen. Lajv är jag nog lite mera babblig än så :-D Jag är inte den som är allvarlig från morgon till kväll men när det gäller, då är det down to business och cut the crap. (Please pardon my Swenglish men jag hittar inga passande översättningar.)

Men nu gäller det inte. Ingenting alls gäller, faktiskt. Bara åketråkläge rakt över. Och ångest över att inte göra mera vettigt av semestern.

Ja, jag gnäller i dag. Så pigga gärna upp mig, rara människor out there!

måndag 20 juli 2009

Lite tomhetskänslor

Har nyss kommit hem efter en veckas superskön semester på Västkusten med alla mina tre älsklingar samt fina farsan med toppenfrugan. Underbart har det varit. Nu är jag hemma, ensam med minsteplutten och första känslan var å så skönt. Men sen. Tomhetskänslor. Känner mig ensam, trött och lite vilsen i tillvaron.

Det blir säkert bättre snart, är förmodligen tröttare än jag inser. Men ändå. Lite låg så där, här och nu.

torsdag 16 juli 2009

Vilken känsla, vilken inlevelse, vilket personligt uttryck!

Var på underbart mysig utomhuskonsert med Caroline af Ugglas i kväll. Kan bara rekommendera ALLA att gå och se denna fantastiska artist. Jag hade ju bara hört några låtar med henne tidigare men gillade, mycket, det jag hört och sett. Och nu är jag än mer eld och lågor!

Lär återkomma i ämnet ;-)

fredag 10 juli 2009

Storleken är inte så viktig

Många tycker ju det. Men personligen tycker jag det är bra att alla sorter finns. Små, stora och mittemellan. Så att alla kan hitta det de behöver och gillar bäst. Viktigast är ju känslan och den ömsesidiga tillfredsställelsen, inte sant?

Ja, jag talar om bloggar så klart. Vet att många tycker att det är otroligt viktigt att få så många besökare som det bara är möjligt och helst fler kommentarer än de egentligen orkar hantera, av kända och okända.

Så icke lilla Tingeling. Jag orkar inte sätta mig in i det tekniska och pinga och stå i. Den som hittar till denna blogg är så välkommen att läsa och, om andan faller på, kommentera. Det är alltid roligt att få veta vilka reaktioner jag skapar. Men jag har verkligen inget behov av anonymt hat eller blaj vilket jag nog faktiskt aldrig hittills fått. Jag tycks ha en fin liten krets belevade läsare och så får det gärna förbli :-D så puss på er allihop! Stora som små ;-)

Utgå från vad varje barn vill

Klockan är snart halv åtta och jag har varit vaken i en och en halv timme. Vaknade tidigt efter att ha somnat med bäbisen i går kväll. Det var nog bra att sova igen lite förlorad sömn och nu är jag pigg och mår bra. Ska strax dricka lite te och äta en macka, är ju en frukostätare, jag. Men först tänkte jag berätta lite om vad jag drömde strax innan jag vaknade.

Jag gick omkring med min dotter, som i drömmen blivit nästan lika lång som jag. Hon ville så förtvivlat gärna få lära sig dansa balett och då givetvis också få fina rosa och vita balettkläder till detta. För att hon skulle få uppfylla denna dröm höll jag smått frenetiskt på att leta runt efter en lämplig kurs någonstans, hela tiden med känslan av att vara alldeles för sent ute. Hon var ju redan så stor!

När jag vaknade insåg jag att hon ännu inte är för stor för att uppfylla denna dröm (eller troligast, få prova på den). I verkligheten är hon inte alls nästan lika lång som jag än (fast hon kommer säkert att bli mycket längre, när hon blir vuxen).

Drömmen fick mig att fundera på rosa drömmar vi människor har. Som drömmen om att dansa i rosa och vita trikåer, som en prima ballerina. Jag hade själv sådana drömmar när jag var barn och jag vet inte hur mycket det kom utifrån, till mig som liten tjej. Finns det något som inbyggd tjejighet? Ingen aning.

Jag är naturligtvis medveten om betydelsen av könsroller och yttre påverkan men är lycklig nog att ha växt upp i en tämligen jämställd familj. Jag kan faktiskt inte påminna mig om någon situation där mina föräldrar gav mig och min bror olika förutsättningar på grund av våra olika kön.

Hur som helst så tror jag på att vara lyhörd för varje barns drömmar så min dotter ska absolut få prova på balett om hon fortfarande vill det. Lillsonen också, om han kommer att vilja det. Storsonen har inte fått göra det men han har å andra sidan inte fått någon radiostyrd bil eller kört rallycross heller (om nu detta är exempel på pojkiga saker, vad vet jag).

måndag 6 juli 2009

Blogga för kråkorna...

Ja, så är det just nu. Får leva med det. Men vänta bara, ni missar säkert något jättesuperduperintressant som jag ska klura ut och skriva ner hur strax som helst!

lördag 4 juli 2009

Tingeling hjärta Almedalen

Jaha, då är man typ hemma igen då, efter fem dagar i Almedalen, Visby. Första gången jag varit med under politikerveckan men definitivt inte den sista. Väldigt speciellt, roligt, lärorikt, utmattande och spännande. Otroligt varmt nästan hela tiden, tur att det fanns så många gratis vattenflaskor att få.

En del gratis mat har jag ätit, annan mat har jag betalat mer eller mindre dyrt för. Gillar att sko mig på kapitalets bekostnad, hur som helst ;-) Som gammal fabriks- och lagerarbetare (med mycket mera) känner jag att det är pay back time för dem som lever gott på århundraden av andras hårda arbete. Och det är hur tydligt som helst att det är näringslivets starka som har råd att bulla upp bäst.

Skämt åsido, visst blir det för mycket av allt. Så många intryck, så många möten med nya och gamla bekantskaper. Men häftigt och klart beroendeframkallande. Mesta höjdpunkten var förstås Mona Sahlins fantastiska tal och Marit Bergmans spelning inför det. Men också den politiska allsången på Restaurang Friheten, som avslutades med Internationalen med höjda sammanlänkade händer och allt. (Tro för all del inte att det var något renodlat vänsterevenemang bara, sångerna var högst blandade även om högern aldrig varit något vidare på att fånga sitt budskap i musik med beständigt värde.)

Jag hade otroligt trevligt med Josefin, Kristian och de andra som jag bodde med. Lärde också känna EU-valets raket Evin Cetin lite grann, en fantastisk tjej. Likaså Nina och Anna som jobbar med henne.

En hel del minglande blev det, till exempel ett rödgrönt med partiledare och språkrör i cafét S:t Hans häftiga trädgård bland ruiner. Även mycket trevliga mingel hos pr-byrån Prime (med rosé, hmmm... lite blaskig dryck tycker jag men man ska ju inte skåda given häst i munnen, som bekant), hos RFSU som sålde lotter till stöd för kvinnor i Nicaragua, det land som har världens hårdaste abortlagstiftning och hos SKTF, där jag träffade massa trevliga människor, till exempel Michaela, gammal vän från Norrköping.

Många minnesvärda ögonblick, som sagt. I runda slängar en miljard broschyrer och flygblad om allt möjligt. Ett gäng seminarier om intressanta ämnen. Men inte så många, det är jag alldeles för intryckskänslig för att klara av. Som sagt, för mycket av allt är inte det sämsta.