Utgå från vad varje barn vill

Klockan är snart halv åtta och jag har varit vaken i en och en halv timme. Vaknade tidigt efter att ha somnat med bäbisen i går kväll. Det var nog bra att sova igen lite förlorad sömn och nu är jag pigg och mår bra. Ska strax dricka lite te och äta en macka, är ju en frukostätare, jag. Men först tänkte jag berätta lite om vad jag drömde strax innan jag vaknade.

Jag gick omkring med min dotter, som i drömmen blivit nästan lika lång som jag. Hon ville så förtvivlat gärna få lära sig dansa balett och då givetvis också få fina rosa och vita balettkläder till detta. För att hon skulle få uppfylla denna dröm höll jag smått frenetiskt på att leta runt efter en lämplig kurs någonstans, hela tiden med känslan av att vara alldeles för sent ute. Hon var ju redan så stor!

När jag vaknade insåg jag att hon ännu inte är för stor för att uppfylla denna dröm (eller troligast, få prova på den). I verkligheten är hon inte alls nästan lika lång som jag än (fast hon kommer säkert att bli mycket längre, när hon blir vuxen).

Drömmen fick mig att fundera på rosa drömmar vi människor har. Som drömmen om att dansa i rosa och vita trikåer, som en prima ballerina. Jag hade själv sådana drömmar när jag var barn och jag vet inte hur mycket det kom utifrån, till mig som liten tjej. Finns det något som inbyggd tjejighet? Ingen aning.

Jag är naturligtvis medveten om betydelsen av könsroller och yttre påverkan men är lycklig nog att ha växt upp i en tämligen jämställd familj. Jag kan faktiskt inte påminna mig om någon situation där mina föräldrar gav mig och min bror olika förutsättningar på grund av våra olika kön.

Hur som helst så tror jag på att vara lyhörd för varje barns drömmar så min dotter ska absolut få prova på balett om hon fortfarande vill det. Lillsonen också, om han kommer att vilja det. Storsonen har inte fått göra det men han har å andra sidan inte fått någon radiostyrd bil eller kört rallycross heller (om nu detta är exempel på pojkiga saker, vad vet jag).