torsdag 30 december 2010

Brytningstid

Jag har alltid älskat nyårsafton. Det är något med det symboliska i att ett nytt år ligger framför mig, ett år som jag kan fylla med någonting alldeles särskilt fint och bra.

Av någon anledning har jag alltid älskat känslan av att göra upp planer, sätta upp mål och sträva mot dem. Målen kan sedan komma att förändras under resans gång, ingenting är statiskt eller alldeles förutbestämt. Men att fundera över vad jag önskar uppnå och uppleva är alltid njutbart.

Förändringar brukar inte skrämma mig, men i någon mån ruska om mig. Detta nya år kommer att innebära förändringar som jag inte själv har valt.

Det handlar om jobbet. Jobbet är som alla vet en väldigt stor och viktig del av livet. I mitt fall är jobbet också förenat med ett av mina största intressen, politik. Nu måste jag välja, gå vidare eller, kanske, hålla mig kvar. Inte alldeles lätt.

onsdag 29 december 2010

Skriver med fingrarna i behåll

Jag har jobbat med mycket i mitt liv, använt både händer och huvud på olika sätt. Numera försörjer jag mig på att skriva, en ganska ofarlig syssla, men när jag började jobba direkt efter grundskolan var det med saker som var betydligt mer slitsamma för kroppen. På konditori, fabrik, lager, inom äldreomsorgen...

Det finns också arbetsplatser som är direkt farliga. Jag minns när jag läste en notis för en del år sedan, om hur många som förlorar ett finger när de är på jobbet i Sverige. Det var alldeles för många, som jag minns det kan det ha varit en person i veckan men jag har inte lyckats hitta någon statistik på det nu. Jag har hur som helst själv träffat en person som råkat ut för just det. Det borde aldrig någonsin få hända!

Det allra mest fruktansvärda är förstås när en människa mister livet på sin arbetsplats. Det har 40 människor gjort i år, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Det måste vara en ytterst prioriterad uppgift att förebygga dessa olyckor och dödsfall.

Alla som har människor anställda har ett enormt ansvar för deras säkerhet. De flesta tar naturligtvis den frågan på största möjliga ansvar, dessvärre inte alla. En bloggande vän, Calle Fridén, har uppmärksammat en arbetsgivare som brustit i detta ansvar. Nu har det helt absurda hänt att företaget i fråga, Botrygg, hotat att stämma honom för förtal. Detta trots att han bara återgivit uppgifter som publicerats i andra medier.

Jag undrar vart vi är på väg om arbetsgivare lägger mer kraft på att rentvå sitt namn från berättigad kritik än på att skydda sina anställda. Se detta inlägg som ett stöd för Calle Fridéns blogg! Alla människor har rätt att känna sig trygga på jobbet och var och en som har ett arbetsgivaransvar får faktiskt finna sig i att kritiskt granskas.

onsdag 22 december 2010

Bunke, bytta, pyts





Tingeling har fått klappar i förskott! Önskar alla en hjärtego' jul.

tisdag 7 december 2010

onsdag 1 december 2010

Lite jobbigt att läsa tidningar just nu...

...funderar på att göra som stackars Snokis och gå i idé ett bra tag. Man kan ju ta med sig de närmaste dit va?