måndag 29 november 2010

Ett glädjebesked!

Det värmer i hjärtat att läsa att förnuft och medkänsla inte går att motarbeta i all evighet. Ni läste om hennes fall här, på dotterns blogg som sånär ändrade valresultatet.

Nu önskar jag bara att fler sjukskrivna fick chansen till upprättelse och en anständig bedömning. Men för det krävs det annat än hård och omänsklig moderatpolitik.

lördag 20 november 2010

onsdag 17 november 2010

Dela ansvaret och glädjen, brinn tillsammans!

Det känns tungt just nu, på många sätt. Jag tycker att det är väldigt synd att vi inte fick behålla Mona Sahlin som partiledare ett tag till men nu gäller det att förhålla sig till det nya läget. Ett politiskt läge som är som ett gungfly - men också väldigt spännande.

Jag personligen har aldrig varit rädd för förändringar. De är min livsluft. Jag har mycket mera svårt att stå ut med stagnation. Trygghet däremot, gillar jag förstås. Men inte ett bevarande av sakernas tillstånd bara för att "det alltid har varit så".

En sak som oroar mig är att så få nu verkar se det som viktigt med kvinnligt ledarskap. Jag kommer självklart att stå bakom även en man som väljs till partiledare, för jag är helt övertygad om att den som väljs kommer att vara en ytterst skicklig politiker och ledare. Men nog vore det roligare att inom några år få se en kvinna som (s)tatsminister. Det vore urhäftigt att få säga till min dotter att "en dag kanske du..."

Det handlar inte bara om symbolvärdet, det har stor praktisk betydelse också. Det finns vissa generella skillnader i kvinnligt och manligt ledarskap och jag VILL att även mitt parti ska våga sig på att pröva det förra fler gånger.

Eller ska vi låta oss nöja nu och välja trygga gubbar i hundra år till? Ska Mona Sahlins mod, strävan och pionjärskap reduceras till att bli ett alibi så att vi kan köra "business as usual" från och med nu och på obestämd framtid?

För min del tilltalas jag mycket av tanken på ett delat ledarskap, som Ulf Bjereld skriver klokt om här. En kvinna och en man. Två människor med olika erfarenheter. Inte nödvändigtvis plockade med tanke på att blidka falanger, inte som del i någon sönderkompromissad kohandel. Två modiga, trygga, starka ledare som VILL leda och som inger förtroende. Det vore något.

Somliga säger "det där kan funka i Miljöpartiet men inte hos oss". Varför inte? Hur skulle Maria Wetterstrand som småbarnsförälder ha kunnat klara ett partiledaruppdrag ensam med all den press och alla krav på tillgänglighet det innebär? Att dela ledningen är modernt och vettigt.

PS Jag tänker självklart massor på tänkbara namn men som anställd av partiet kan jag inte spekulera offentligt om detta. Kan i alla fall instämma med alla som efterlyser ett slut på vårt partis tradition att ingen bör uttrycka sitt intresse för att leda, utan att man ska "ställa upp när Partiet kallar"... Jag vill se fler som kandiderar! DS

söndag 14 november 2010

Tack fantastiska Mona Sahlin

Jag är så glad att du orkat, vågat och haft viljan så här länge. Att du trotsade alla mobbare, alla mer eller mindre patriarkalt fixerade gnällspikar och olyckskorpar. Att du fanns där hela tiden, som en trygg morsa, för oss i vårt fina men ganska mossiga parti och vågade testa nya vägar.

Jag tillhör dem som trodde på ett rödgrönt samarbete. Jag tillhör dem som tror att det är bättre att våga något än att alltid köra på i trygga hjulspår. Jag tillhör dem som gillar dig så himla mycket och jag är så oändligt ledsen nu.

Jag hoppas innerligt att din enorma klokskap kommer att tas tillvara framöver... Du behövs, du är otrolig, du är unik.

torsdag 11 november 2010

Fasligt kämpigt

Det tär det här, måste jag säga. Oro och turbulens på flera fronter i livet just nu. Men en eller annan fin ljuspunkt också, som tur är.

När det gäller det som medierna beskriver som "hela havet stormar" inom socialdemokratin så önskar jag bara att det går så värdigt till som möjligt och att det blir ett slags katharsis. Jag tror och hoppas att det kommer något gott ur denna smärtsamma process, för jag vet att detta är ett parti som behövs i Sverige. Många behöver oss och vi behöver hitta ett sätt att orientera oss och finna nya, tidigare otrampade stigar i ett Sverige som förändrats en hel del.

Vi behöver tänka nytt och kreativt men absolut inte uppfinna hjulet. I grunden finns våra värderingar, som vi bottnar i och känner oss trygga med.

Ja, det är en tuff tid av rannsakan som pågår nu men om vi är lite eftertänksamma och varsamma om varandra kan vi säkert klara av att bli omruskade, skaka av oss det omtalade mumiedammet och ur mörkret stiga mot ljuset.

onsdag 10 november 2010

Jag är ganska tyst om allt som händer just nu

Jag är fortfarande trött. Jag är fortfarande ledsen. Jag är fortfarande sliten. Och jag har inte skrivit någon valanalys för jag fattar fortfarande inte riktigt vad som hände och hur det kunde gå så illa i valet.

Det finns mycket jag tänker och tycker men det är inte så mycket jag säger om det som händer i mitt kära parti just nu. Jag är anställd och med det följer ett ansvar och att kunna stå för vad man säger.

Jag har denna blogg där jag kan skriva om saker som är viktiga för mig men min yrkesroll går trots allt ut på att stödja förtroendevalda och hjälpa till att kommunicera det de tycker. Så allt vad jag tänker och tycker skriver jag inte om. Men jag har starka känslor för den svenska demokratiska socialismen och jag vill att den ska fungera mycket bättre än så här.

Glad är jag av naturen men glad åt tillståndet just nu är jag inte. Allt jag önskar är att det ska vara som det sägs, att kris betyder utveckling och att den utvecklingen leder framåt och till något bra.

Och bara så att ni vet. Jag tycker fortfarande att Mona Sahlin är den bäst lämpade att leda vårt parti. Jag tycker att hon är helt fantastisk, faktiskt.

söndag 7 november 2010

Någonting har hänt i helgen







Ser ni skillnaden?

Oooopsy daisy clumsy hey!






Hade en clumsy day i går, allt slank mig ur händerna. När jag irriterat böjde mig ner för att torka bort äppeljuicen jag nyss spall så upptäckte jag ett litet handtag på det jag trodde var en tom sockel under köksskåpen... När jag drog i den upptäckte jag en låda!




Den visade sig ha tre syskon =)

Ibland kan det som börjar som en liten olycka visa sig leda till något riktigt bra! I nästan ett år hann jag bo här utan att ha en susning om dessa oceaner av gömd förvaringsplats.

lördag 6 november 2010

Irriterande!

Sitter och halvglor på Så mycket bättre, TV4:s lördagsunderhållning med ett gäng artister som sjunger varandras låtar.

Fem (tror jag) manliga artister och hela två kvinnliga. Programidén är kul men jag tycker ändå att det är irriterande att det så ofta funkar så här. Stjärnorna på slottet är väl alltid tre män och två kvinnor? Parlamentet ska vi inte prata om...

Det är som om producenterna inte tror att publiken orkar med för många kvinnor, inte ens hälften verkar det som. Och att det skulle vara en majoritet kvinnor i ett sammanhang, nej då lär det väl aldrig kvala in som underhållning för båda könen.

(Jag vet att det finns undantag men det här är ett väldigt vanligt mönster.)

onsdag 3 november 2010

Inte så skirat som det borde

Käkade laxpudding i dag, på ett lunchställe på Drottninggatan här i Stockholm. Gott, fast lite torrt eftersom inget skirat smör ingick - vilket jag tycker att det ska göra. De spelade bra musik, Amy Winehouse och Robyn. Så jag var nöjd ändå.

Och innan dess hade jag hört Mona Sahlin läxa upp Jimmie Åkesson i riksdagens partiledardebatt. Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt däremot begärde inte ens replik på SD-ledarens anförande. Svagt.