Storleken är inte så viktig

Många tycker ju det. Men personligen tycker jag det är bra att alla sorter finns. Små, stora och mittemellan. Så att alla kan hitta det de behöver och gillar bäst. Viktigast är ju känslan och den ömsesidiga tillfredsställelsen, inte sant?

Ja, jag talar om bloggar så klart. Vet att många tycker att det är otroligt viktigt att få så många besökare som det bara är möjligt och helst fler kommentarer än de egentligen orkar hantera, av kända och okända.

Så icke lilla Tingeling. Jag orkar inte sätta mig in i det tekniska och pinga och stå i. Den som hittar till denna blogg är så välkommen att läsa och, om andan faller på, kommentera. Det är alltid roligt att få veta vilka reaktioner jag skapar. Men jag har verkligen inget behov av anonymt hat eller blaj vilket jag nog faktiskt aldrig hittills fått. Jag tycks ha en fin liten krets belevade läsare och så får det gärna förbli :-D så puss på er allihop! Stora som små ;-)

Utgå från vad varje barn vill

Klockan är snart halv åtta och jag har varit vaken i en och en halv timme. Vaknade tidigt efter att ha somnat med bäbisen i går kväll. Det var nog bra att sova igen lite förlorad sömn och nu är jag pigg och mår bra. Ska strax dricka lite te och äta en macka, är ju en frukostätare, jag. Men först tänkte jag berätta lite om vad jag drömde strax innan jag vaknade.

Jag gick omkring med min dotter, som i drömmen blivit nästan lika lång som jag. Hon ville så förtvivlat gärna få lära sig dansa balett och då givetvis också få fina rosa och vita balettkläder till detta. För att hon skulle få uppfylla denna dröm höll jag smått frenetiskt på att leta runt efter en lämplig kurs någonstans, hela tiden med känslan av att vara alldeles för sent ute. Hon var ju redan så stor!

När jag vaknade insåg jag att hon ännu inte är för stor för att uppfylla denna dröm (eller troligast, få prova på den). I verkligheten är hon inte alls nästan lika lång som jag än (fast hon kommer säkert att bli mycket längre, när hon blir vuxen).

Drömmen fick mig att fundera på rosa drömmar vi människor har. Som drömmen om att dansa i rosa och vita trikåer, som en prima ballerina. Jag hade själv sådana drömmar när jag var barn och jag vet inte hur mycket det kom utifrån, till mig som liten tjej. Finns det något som inbyggd tjejighet? Ingen aning.

Jag är naturligtvis medveten om betydelsen av könsroller och yttre påverkan men är lycklig nog att ha växt upp i en tämligen jämställd familj. Jag kan faktiskt inte påminna mig om någon situation där mina föräldrar gav mig och min bror olika förutsättningar på grund av våra olika kön.

Hur som helst så tror jag på att vara lyhörd för varje barns drömmar så min dotter ska absolut få prova på balett om hon fortfarande vill det. Lillsonen också, om han kommer att vilja det. Storsonen har inte fått göra det men han har å andra sidan inte fått någon radiostyrd bil eller kört rallycross heller (om nu detta är exempel på pojkiga saker, vad vet jag).

Blogga för kråkorna...

Ja, så är det just nu. Får leva med det. Men vänta bara, ni missar säkert något jättesuperduperintressant som jag ska klura ut och skriva ner hur strax som helst!

Tingeling hjärta Almedalen

Jaha, då är man typ hemma igen då, efter fem dagar i Almedalen, Visby. Första gången jag varit med under politikerveckan men definitivt inte den sista. Väldigt speciellt, roligt, lärorikt, utmattande och spännande. Otroligt varmt nästan hela tiden, tur att det fanns så många gratis vattenflaskor att få.

En del gratis mat har jag ätit, annan mat har jag betalat mer eller mindre dyrt för. Gillar att sko mig på kapitalets bekostnad, hur som helst ;-) Som gammal fabriks- och lagerarbetare (med mycket mera) känner jag att det är pay back time för dem som lever gott på århundraden av andras hårda arbete. Och det är hur tydligt som helst att det är näringslivets starka som har råd att bulla upp bäst.

Skämt åsido, visst blir det för mycket av allt. Så många intryck, så många möten med nya och gamla bekantskaper. Men häftigt och klart beroendeframkallande. Mesta höjdpunkten var förstås Mona Sahlins fantastiska tal och Marit Bergmans spelning inför det. Men också den politiska allsången på Restaurang Friheten, som avslutades med Internationalen med höjda sammanlänkade händer och allt. (Tro för all del inte att det var något renodlat vänsterevenemang bara, sångerna var högst blandade även om högern aldrig varit något vidare på att fånga sitt budskap i musik med beständigt värde.)

Jag hade otroligt trevligt med Josefin, Kristian och de andra som jag bodde med. Lärde också känna EU-valets raket Evin Cetin lite grann, en fantastisk tjej. Likaså Nina och Anna som jobbar med henne.

En hel del minglande blev det, till exempel ett rödgrönt med partiledare och språkrör i cafét S:t Hans häftiga trädgård bland ruiner. Även mycket trevliga mingel hos pr-byrån Prime (med rosé, hmmm... lite blaskig dryck tycker jag men man ska ju inte skåda given häst i munnen, som bekant), hos RFSU som sålde lotter till stöd för kvinnor i Nicaragua, det land som har världens hårdaste abortlagstiftning och hos SKTF, där jag träffade massa trevliga människor, till exempel Michaela, gammal vän från Norrköping.

Många minnesvärda ögonblick, som sagt. I runda slängar en miljard broschyrer och flygblad om allt möjligt. Ett gäng seminarier om intressanta ämnen. Men inte så många, det är jag alldeles för intryckskänslig för att klara av. Som sagt, för mycket av allt är inte det sämsta.

Sorry, datorn dog...

...plötsligt blev skärmen bara svart, så resten av seminariet får ni föreställa er själva. Det var väldigt intressant, hur som helst.

Just nu pausar jag lite från det lätt hysteriska minglandet här. Det är ett sådant pådrag! Och jag börjar förstå vad de kritiska röster menar som säger att Almedalen börjar påminna om Kiviks marknad. Fast jag tycker väl ändå att det är en hel del substans i mycket.

Hjärnan kokar nästan över, det är bara det. Det finns gränser för hur mycket information en Tingeling kan ta in i huvudet, och framför allt sortera. Så jag ska softa lite i dag och i kväll, för i morgon är det en Stor Dag. Då ska Mona Sahlin tala på kvällen och det är sossarnas egen dag. Kul!

Alla människors lika värde... och lika möjligheter - det får inte vara en utopi

Publiken får också ställa frågor. En man tar upp tv-programmet Klass 9A och hur viktigt det är att ungdomar som inte tror sig kunna någonting får rätt stöd. Anna Thoursie håller med och poängterar vikten av att satsa pengar i skolan från första början.

Thomas Östros talar om att ett signum för svenska skolor tidigare var att skillnaderna var små men att detta tyvärr förändrats. Baksidan av friskolereformen, tänker Tingeling.

Kunskap för alla och genom hela livet

Alla behöver höja sin kunskapsnivå. Henry dömer ut det svenska samhällets förmåga att kompetensutveckla de människor som redan finns på arbetsmarknaden. Han konstaterar att det är de högst utbildade som får flest chanser att fortbilda sig och att det dessutom nästan enbart görs i så kallade goda tider.

Nu blir det avslutande paneldebatt. Thomas Östros hänger på Henrys resonemang om behovet av välutbildade människor.

Nu fick jag hjälp av Monica Green med att identifiera Henry och jag hade helt fel om hans bakgrund. Talaren är Henry Ohlsson, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Varsel

Nu är det en ny talare men eftersom Tingeling saknar program kan jag bara berätta att det är en man som heter Henry som visar statiskkurvor om varsel. Industrin ligger skyhögt över andra sektorer sedan ungefär ett år tillbaka. (Något säger mig att Henry kanske representerar Industrifacket? Lovar att återkomma i frågan.)

Nästa bild visar jämförelser mellan andelen arbetslösa medlemmar i olika a-kassor. Samma tydliga tendens här. Det är extremt tydligt att krisen handlar om industrin, berättar talaren. Det är industriarbetarna som tagit smällen men det försvinner i debatten, fortsätter han. Han vill se snabba åtgärder till den här gruppen genast.

Visstidsanställda drabbas också hårt, konstaterar han. Han vill också att a-kassan genast höjs, vilket dessutom skulle rädda jobb i många drabbade kommuner, eftersom skatteintäkterna där inte skulle sjunka lika drastiskt då.

LAS, unga och äldre

Och så har vi det är med generationsväxlingen på arbetsmarknaden. Sverige har inte råd med att människor har undermåliga utbildningar, säger Anna Thoursie.

Den laddade frågan om LAS (Lagen om anställningsskydd) berörs också. Vilka politiska prioriteringar ska göras? LAS skyddar äldre anställda. Vissa menar att LAS försvårar ungdomars inträde på arbetsmarknaden men som jag förstår Anna Thoursie är det marginella effekter. Hon påpekar också att äldre som blir arbetslösa har väldigt, väldigt mycket längre väg tillbaka till arbetsmarknaden.

Slutkläm: Anna Thoursie tycker att alla de många ungdomar som inte slutfört sina gymnasiestudier lämnas i sticket i dag.

Nu: Anna Thoursie

Nu sitter herrarna Thomas Östros och Allan Larsson på podiet i mitten medan Kommunals chefsekonom (tror jag det var) Anna Thoursie ska berätta mer om ungdomsarbetslöshet. Siffror från Eurostat (europeisk jämförande statistik alltså) visar en skrämmande utveckling. År 2000 började den svenska siffran stiga över det europeiska genomsnittet.

Försökte nyss ta en bild med mobilen på podiet åt er men kvaliten blev för jäkla undermålig så jag besparar er den. Så sorry, det förblir textigt här i redovisningen :-)

Det här är intressant. Anna Thoursie berättar om hur olika faktorer påverkar unga arbetslösa. Lågkonjunktur, möjligheter att studera, kortare eller längre perioder av arbetslöshet. Hon konstaterar att ungdomar verkligen inte är någon enhetlig grupp, tvärtom högst varierande. Misslyckade gymnasiestudier påverkar också många. Det gör stor skillnad om man slutför studierna eller inte.

Tingeling gick inte gymnasiet alls, tackar i stället fantastiska Komvux och Statens skola för vuxna. Tur att det fanns fler än en väg att gå.

Förebygg och slipp senare problem

Finns det något hopp för Europa, frågar Allan Larsson retoriskt nu. Icke-ekonomen Tingeling försöker hänga med. Förstår i alla fall att finansmarknadens aktörer är dåligt koordinerade och svårförutsägbara och drar slutsatsen att det inte är bra för oss som vill ha trygghet och förutsägbarhet i världen för oss själva och våra nära och kära.

När ska man avbryta stimulanserna i ekonomin? Det är frågan. Nu kommer det massor av termer som min hjärna inte vill ta in men jag försöker tvinga kraken att skärpa till sig. Ekonomi ÄR viktigt, som bekant. Och kul, när man väl lyckas se sambanden.

"Underskott", "utgifter", "olika modeller för tillväxt", hmmm...

Är det möjligt att komma fram till gemensamma tak för ekonomin i olika europeiska länder? Det är sådana frågeställningar som ger mig dåligt samvete för att jag inte är mer insatt än vad jag är i nationalekonomi. Som min dotters pappa, som är ekonom och ekonomireporter så vist påpekat, jag borde läsa nationalekonomi.

Nu hängde jag med lite bättre igen. Allan Larsson talar om faran med att bara satsa på de allra värst utsatta. Så klart måste man satsa på människor långt dessförinnan. F-Ö-R-E-B-Y-G-G-A-N-D-E A-R-B-E-T-E lönar sig A-L-L-T-I-D! Konstaterar eder utsända icke-ekonom.

Nu: Allan Larsson

Tre varningslampor. Tillståndet i Asien, tillståndet i Europa, arbetsmarknad och sysselsättning i Europa. Vi kommer länge att plågas av konsekvenserna av den ekonomiska krisen, konstaterar Allan Larsson.

Han varnar för återupprepning av gamla misstag. Europa väntar och ser vad USA ska göra medan USA väntar och ser vad Kina ska göra. Och Kina väntar på att resten av världen ska agera. Alla måste sluta vänta och göra något genast.

Permanent utslagning

Nu tar moderatorn Lena Josefsson över. Hon vill veta hur situationen hade sett ut i dag om socialdemokraterna styrt. Thomas Östros betonar vikten av att förhindra permanent utslagning.

Smaka på den termen och tänk dig att det handlar om en tonåring eller 20 nånting du tycker om. Brrr...

Unga måste få många chanser

Nu jämförs jobbpolitiken för unga i Sverige och Danmark. Helt klart är att snabba insatser krävs. Dessutom krävs stora, varierade satsningar för att möta varje individ efter behov. Men kan man tänka sig en värdigare och vettigare framtidsinvestering?

"Adekvata åtgärder direkt" är formuleringen jag snappar upp från Thomas Östros nu. (Kan erkänna att det inte är helt lätt att lyssna och skriva samtidigt :-)

Aktiv eller passiv politik för jobb åt alla?

Thomas Östros visar olika exempel på vad aktiv eller passiv arbetsmarknadspolitik leder till. Jag känner igen det mesta, jobbar ju med det hela dagarna. Men det är märkligt vad svårt det är att få genomslag i medierna för skillnaderna

Får en liten klump i magen nu. Det handlar om ungdomsarbetslöshet och jag som har tre barn känner att det är det sista jag önskar mina älsklingar. Så känner förstås alla föräldrar men i dagsläget är situationen allt annat än ljus. Tror det är omkring 25 procent av alla unga som är arbetslösa i dag. Jättemånga har ingen a-kassa och börjar sitt vuxenliv som beroende av försörjningsstöd, i dagligt tal kallat "socialbidrag". Inte kul.