måndag 24 augusti 2009

Tolvhundrasjuttiotre kronor

Gick in på min Internetbank nyss, för att kolla hur kontot ser ut i morgon när lönen trillar in. Har nuförtiden pengar kvar varenda månad, inga stora summor men ändå. Jag har varit med om betydligt hårdare tider. Till saken hör förstås att jag tillhör den lyckliga skaran anställda, friska. Vi som gynnats men än vad som är anständigt av den borgerliga skattesänkningshysterin.

Hur som helst var det inte löneslanten jag skulle skriva om nu utan en annan summa som punktligt kommer in på mitt konto den 25:e varje månad. Det handlar om de 1273 kronor som vi som har enskild vårdnad om ett barn får av samhället. En summa som förutom en höjning med hundra spänn för några år sedan legat på samma nivå i årtionden.

Jag är oändligt tacksam och glad över att det fungerar så smidigt och jag klarar mig som sagt fint ekonomiskt. Men om jag skulle förlora jobbet...? Eller bli långvarigt sjuk, hemska tanke. Då bidde det nog en tämligen åtstramad tillvaro för mig och de mina. Och jag tänker på alla i samma situation som har mindre pengar att leva på.

Så jag blev in i hjärtat lycklig när Mona Sahlin vid sitt sommartal i Sickla häromveckan uttryckligen sa att det var dags att höja underhållsstödet vid en rödgrön valseger nästa år. Det handlar ju om barn som inte haft en chans att välja ekonomisk status på sina föräldrar. Deras rätt till ett hyggligt liv. Vad kan egentligen vara viktigare?

5 kommentarer:

Sus Klurar sa...

Jag har fått den summan i 9 år nu.
Det skulle vara typiskt om det höjs nu när jag betalar till pappan =)

Men om jag ska vara ärlig betalar jag mycket mer än så...

Tingeling sa...

Det lär nog dröja minst ett år innan en höjning är aktuell, om jag känner den nuvarande regeringen rätt ;-)

Snokis sa...

1273!!! Om du hade haft enskild vårdnad om alla dina miljarder ungar hade du ju suttit på en förmögenhet vid det här laget.

Tingeling sa...

Stöööön... Kommentar överflödig ;-)

nattjobbarn sa...

Lika lite som barnen väljer sina föräldrar, lika MYCKET är väl föräldrarna ansvariga över sitt liv? Jag kan ju välja att utbilda mig, skaffa ett bra jobb och klara mig eller sitta och vänta på att något ska hända...och när det dåliga händer skylla allt på samhället och dålig ersättning. Men är det inte lite FÖR mycket tillit till alla runt oss? Människor skyller på polisen, dagis, skolan, landstinget, sjukhusen...och alla gör de ett dåligt jobb, att uppfostra MINA barn, att sköta MINA pengar, att hålla MITT hus säkert och MIN bil kvar hemma tex.

Men vad har man SJÄLV för ansvar?

Självklart kan man inte alltid lägga allt ansvar på sig själv? Men även om jag inte har barn själv så kan jag känna: Varför är det ens SJÄLVKLART att man ska ha ett bidrag för att man skaffar barn ALLS?

Bara lite tankar jag har...