Finns det något hopp för Europa, frågar Allan Larsson retoriskt nu. Icke-ekonomen Tingeling försöker hänga med. Förstår i alla fall att finansmarknadens aktörer är dåligt koordinerade och svårförutsägbara och drar slutsatsen att det inte är bra för oss som vill ha trygghet och förutsägbarhet i världen för oss själva och våra nära och kära.
När ska man avbryta stimulanserna i ekonomin? Det är frågan. Nu kommer det massor av termer som min hjärna inte vill ta in men jag försöker tvinga kraken att skärpa till sig. Ekonomi ÄR viktigt, som bekant. Och kul, när man väl lyckas se sambanden.
"Underskott", "utgifter", "olika modeller för tillväxt", hmmm...
Är det möjligt att komma fram till gemensamma tak för ekonomin i olika europeiska länder? Det är sådana frågeställningar som ger mig dåligt samvete för att jag inte är mer insatt än vad jag är i nationalekonomi. Som min dotters pappa, som är ekonom och ekonomireporter så vist påpekat, jag borde läsa nationalekonomi.
Nu hängde jag med lite bättre igen. Allan Larsson talar om faran med att bara satsa på de allra värst utsatta. Så klart måste man satsa på människor långt dessförinnan. F-Ö-R-E-B-Y-G-G-A-N-D-E A-R-B-E-T-E lönar sig A-L-L-T-I-D! Konstaterar eder utsända icke-ekonom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar