fredag 9 maj 2008

onsdag 7 maj 2008

Tusen små hudflagor

Mitt liv är så underbart långsamt numera. Sedan jag inledde min föräldraledighet har jag lättare att leva som jag vill, i min idol Skalmans anda.

Visst känner jag mig lite frustrerad ibland, jag menar, alla människor skriver ju böcker, förverkligar sig själva och gör karriär på alla möjliga vis. Här hos mig går åren och min halvfärdiga roman förblir halvfärdig. Men jag känner inre frid och blir troligen aldrig utbränd.

Just nu sitter lillplutten i babysittern på balkongen och sparkar med fötterna och fäktas med händerna samtidigt som han pratar med löven som omringar oss därute. Snart ska jag fortsätta med det jag gjorde nyss, att likt en apmamma "plocka" honom på hjässan. Han har något slags skorv och i den stora, fina kalufsen dansar tusen små hudflagor omkring och försöker gömma sig när jag ska sprätta iväg dom. Mitt trivsamma pysslande, det är också ett liv.

Vilsen citygirl med bonnanor

Ibland ser jag framför mig min lite udda position i historien. Om jag tittar bakåt, var min mamma föddes och hur hon levt. Och så hennes mamma, som föddes 1899 och var min mormor, och hennes mormorsmor och hela vägen bakåt.

Min mamma föddes i Lit, en by i Jämtland. Så vitt jag vet har min släkt på hennes sida bott i Jämtland och levt bondliv i århundraden. Brukat jorden, anpassat livet efter årstidernas växlingar. Varit beroende av lagom växlande väder för att få goda skördar. Levt i en geografiskt snävt begränsad värld och ingen före mormors tid hade en aning om vad en tv var.

När jag tänker på det här så känner jag mig ganska vilsen. För jag är ju född i Norrköping, med en engelsk farsa och alltså inga som helst rötter i den stan eller det östgötska landskapet. Men det var där jag kom att formas, jag som var den första att inte alls leva lantbrukarliv. Och i dag är jag fast förankrad i betongen i vår huvudstad.

Antar att jag delar detta med många, Sverige har ju trots allt genomgått en oerhörd omvandling under det senaste seklet. Det är i alla fall intressant att fundera på, hur annorlunda livet har blivit och hur mycket det är som man inte kan påverka.

måndag 5 maj 2008

Lågtryck

Vädret är underbart soligt och medan vi var i Norrköping har lönnens blad slagit ut för fullt utanför min härliga balkong. Ändå är jag så himla låg just nu. Men det känns säkert bättre när jag vaknar i morgon.