lördag 26 september 2009

Vanliga, ovanliga Tingeling

Funderar, tack vare Göran H, över begreppet vanligt folk. Undrar om det är mätbart, statistiskt eller så. Jag minns att jag redan för mycket länge sedan konstaterade att jag är en vanlig, ovanlig tjej. Vem har förresten tolkningsföreträde när en människa ska klassas som vanlig eller ovanlig, hon/han själv eller omgivningen? Svaret borde vara självklart men tänker vi så?

Anna the Pretty Duckling tycker säkert att hon är vanlig på vissa sätt men inser att det är de mer ovanliga sidorna som är värda att marknadsföra. Och i den stenhårda, iskalla värld av yta och marknadsföring vi lever i är det säkert en genomtänkt strategi om man vill uppnå de mål hon verkar tycka är värda att prioritera.

Själv är jag lite tacksam över att då och då bli påmind om värdet av MIN för länge sedan valda strategi: Att aldrig någonsin låta cynismen ta över mina sinnen. Jag kan medge att jag blivit hemskt krass, mer än jag kunde förutse och verkligen inte som jag önskade. Men jag fortsätter anta livets utmaning att vara mig själv och staka ut min väg efter eget tycke. Bland mina mål finns till exempel att ha en människosyn jag hyggligt väl kan stå för och att inte vara för snabb med att döma andra människor. (När jag säger "hyggligt väl" så innebär det att jag är fullt medveten om min ofullkomlighet, inte att jag är nöjd så för det finns alltid högre ideal att sträva mot.)

Funderar också på detta med att vara hård och tuff. Redan när jag gick i högstadiet lärde jag mig att det var ett nödtvång för att inte gå under och visst kan jag ge svar på tal när jag måste. Jag är inte heller hälften så blödig som förr. Men i denna, som sagt, hårda värld tycker jag att det känns oändligt viktigt att bevara något mjukt och sårbart inom sig. Annars kan det kvitta. Kanske har den omdiskuterade fru Anka också bevarat sådana soft spots, även om hon aldrig skulle visa dem när kameran är på. Vem är jag att döma? Och vad skulle det tjäna till, att kunna identifiera spottkoppar gör inte mig ett uns större som människa.

Nä, jag blir inte klok på det där med vanligt folk. Tillhör jag den gruppen eller får jag inte vara med? Kanske skulle jag försöka mig på att lista olika egenskaper hos mig själv och bedöma om de är vanliga eller ovanliga? Eller så fortsätter jag som förut och ägnar mig åt viktigare saker.

6 kommentarer:

Karin Bergh sa...

vet du va?...det är bra att vara ovanlig =)

Tingeling sa...

Det tycker jag med! Och jag tror att alla är det, om man bara tittar efter riktigt noga :-)

Z sa...

Det var bra om det i måndags på Ring P1. Är vanligt folk låglönetagare? Varför politiker i så fall inte säga det rakt ut? Lyssna gärna på kvinnan som ringde in till Täppas, det var ganska roligt för det är enkelt att snurra in sig i begrepp....

Tingeling sa...

Täppas är underbar, så det vore kul att lyssna på. Ska se om jag lyckas googla fram det!

Realisten sa...

Och vad är normalt och vad är onormalt, undrar jag? Jag gillar inte såna där uttryck alls.

Tingeling sa...

Precis, Realisten! Och vem har tolkningsföreträde? Näpp, det funkar inte att resonera så kategoriserande helt enkelt.