Bio på tåg

Jag var med om en underlig tågresa i dag. Det fanns inga platsbiljetter när jag köpte så jag gick till bistrovagnen. Så gjorde många med mig. En ilsken konduktör sa att vi som inte hade platsbiljett skulle resa oss och lämna plats till de som hade det. Alltihop berodde på att SJ, som ibland händer, hade "tappat bort" en vagn någon gång före avgång.

Hur som helst så satt jag med Darling i knät och en kopp te som jag köpte i stället för platsbiljett. Först var han lugn, sedan allt grinigare. Svetten bryter fram när man känner de omkringsittandes irritation över hans trots allt ganska små men gnälliga skrik. Det är då man önskar att någon ska börja skoja med honom, vinka lite eller så. Det kan räcka för att vända hans humör. Men ingen var på det humöret.

Då ropar konduktören "kan ingen resa sig upp för en barnfamilj som behöver sitta". Jag, med Darling i knät, är den enda som gör det. Jag går in i en biosalong (!) som är inrymd i andra halvan av bistrovagnen. Där sitter vi sedan nästan hela resten av resan och hinner se kanske 40 minuter av filmen Allt flyter (som verkar ganska medioker men nu vill jag ju se färdigt den nån gång så jag får se hur det gick).

Sen tränger jag mig ut med barnvagnen genom den smala gången mellan bistroborden (ingen som är trevlig eller hjälpsam, bara ser sura ut när jag ber dom flytta på väskor, fötter och liknande för att slippa köra på) och ställer mig vid utgången. Så klart alldeles för tidigt. Tuff, tuff, kräng, kräng, miljarder människor måste passera mellan vagnarna precis just då.

Sen var vi framme och som vanligt var det skönt att pusta ut. Ännu en tågresa med barn genomförd med förståndet i behåll.