Ett politiskt intresse (återupp)väcks inte sällan när man blir förbannad. Och det blev jag i dag, igen.
Nu vill borgarna driva människor från sina hem i våra storstäder. En utredning tillsatt av regeringen föreslår ett successivt införande av marknadshyror, vilket kan tvinga mer än 50 000 hushåll att flytta. Om detta skriver Barbro Engman, som är ordförande i Hyresgästföreningen, bra på DN Debatt i dag.
Tanken är förstås att införa ett money talks-system, där den som saknar större besparingar inte ska tro sig ha rätt att bo centralt. Var är rättvisan i detta?
Genom den borgerliga politik som på alla sätt driver på omvandlingar av hyresrätter till bostadsrätter här i Stockholm håller det redan på att bli snudd på omöjligt att få en hyresrätt.
Jag ser framför mig en äldre kvinna som fötts på Söder och bott där i hela sitt liv och som på ålderns höst förtvivlad inser att hon måste hitta ett billigare boende för att inte riskera att bli vräkt när hon om några år inte kan betala sin fördubblade hyra.
Snacka inte om valfrihet nu, för en valfrihet som är beroende av en fet plånka är inte värd namnet. Jag gillar valfrihet men bara om vi kommer ihåg att förena den med rättvisa och solidaritet.
Alla kan inte bo i innerstan, det är jag smärtsamt medveten om ;-) men låt människor som redan bo där behålla sin valfrihet, för tusan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Varför kan inte alla som vill få bo i innerstan? Tyvärr finns här ett mycket stor tankefel om att innerstan är vad innerstan är. Men det finns ingen naturlag som säger att innerstan är allt som byggdes före mitten av förra seklet, och förorter är allt som byggdes efter mitten av förra seklet. Problemet som orsakar de stora skillnaderna, segregationen och trycket på bostäder i innerstan är ju att det finns för lite innerstad.
Många vill bo i innerstaden. Därför blir köerna långa och priserna höga. I förorten är priserna lägre och köerna kortare, eftersom det inte är lika attraktivt att bo där.
Varför drar ingen slutsatsen att en stor del av problemet handlar om att vi inte bygger som folk vill bo? Varför tror politiker på båda sidorna blockgränsen, liksom politiska aktivister ute i stugorna att dagens stadsgränser är någon slags oskriven lag?
En del av lösningen är naturligtvis att börja styra om nyproduktionen av bostäder så att det byggs just nya levande stadsmiljöer. Det har börjat så smått, men det byggs fortfarande långt mycket mer utströsslade punkthus i skogsbackar två mil från stan, än nya stadsmiljöer i direkt anslutning till den gamla innerstaden, eller i förorternas centrum.
Styr om bostadsproduktionen till stad! Det är det enda sättet som vi kan lösa dessa problem på lång sikt. Genom att bygga mer stad byggs mer av det som folk vill ha, bristen på stad blir mindre, och trycket och prisläget på stadsboende går ner. Och jodå, det finns folk som gillar förorten också. Men vi kan bygga uteslutande stad de närmaste 50 åren och ändå har mer förort än vad som behövs utifrån efterfrågan.
Tack för intressanta synpunkter! Jag ser i och för sig inte att du har några synpunkter när det gäller låginkomsttagares rättigheter att behålla sitt boende men det kanske du vill komma tillbaka om?
Hej!
Bra att du gillar synpunkterna. Jag tror det är viktigt att se de här frågorna i ett större perspektiv. Så länge vi slåss om den lilla innerstad som finns så är det ofrånkomligt att den blir sönderkramad. Jag menar att diskussionen egentligen skulle kunna vara iaf delvis onödig att föra. Fanns det mer av det som folk vill ha (stad) skulle problemet vara så mycket mindre. Här finns tyvärr oerhört stora problem med stadsfientlig planlagstiftning (med rötter i det "glada" miljonprogrammets dagar) liksom en djupt rotad överklagandekultur liksom stadens oförmåga att föra en diskussion med de som faktiskt bor i staden. Staden kommer till förorten, säger, vi skall bygga två punkthus på er gräsmatta. Folk blir förbannade, skapar protestgrupper om att deras "park" (som ofta ingen använder) måste bevaras. Vinner de glömmer alla bort gräsmattan igen, förlorar de byggs två punkthus som inte har tillfört någonting till området mer än ett fåtal nya boende. Genom att förtäta stadsmässigt kan någonting istället tillföras till de redan boende. Caféer, restauranger, butiker, service, utbud. Men för att det skall finnas underlag för sådant krävs en viss täthet och en viss struktur, stadens täthet och struktur. Det finns också en pedagogisk poäng för politikerna att förklara att förtätning är miljövänligt. Att bygga på en gräsmatta i redan exploaterat område är mycket bättre än att ta i anspråk en skogsdunge en bit utanför stan.
Så, kort sagt, vi måste gå till roten av problemet, inte bara diskutera hur vi på olika sätt kan behandla symptomen.
Situationen är ju dock ganska akut. Även om vi idag skulle ställa om all nyproduktion till stadsmässig nyproduktion skulle det ta säkert ett halvt sekel innan det finns stad till alla som vill ha, så visst har vi att problem redan idag. Då jag representerar stadsbyggnadsnätverket Yimby i Stockholm vill ja påpeka att det som följer härefter är min personliga åsikt. Vi inom nätverket tar inte ställning i frågan om marknadshyror eller hyresreglering. Vi talar om vad som behöver uppnås, det är upp till politikerna att bestämma hur vi når dit.
Men, så till min personliga åsikt.
Bostadssituationen i Stockholm har havererat. (Jag skriver om Stockholm eftersom det är där jag bor). Svartkontrakt finns överallt, trycket på innerstan är enormt. Trycket på förorterna är också stort, eftersom det finns för få lägenheter överlag. Jag tror inte att någon reform i världen kan lösa de här problemen på lång sikt utan att just bygga mer av det som behövs. Marknadshyror kommer att slå ut låginkomsttagare från inte bara innerstaden, utan från stadsmiljöer överhuvudtaget. Behåller vi hyresregleringen kommer vi likväl ha en epidemi av fusk och svartkontrakt. På lång sikt är jag förespråkare av marknadshyror, men med subventionering för den som själv inte har möjlighet att finansiera en lägenhet. En lägenhet är inte vilken vara som helst och ingen skall ställas på gatan, det är ovärdigt ett civiliserat samhälle. Att idag införa marknadshyror skulle leda till kaos. Det skulle ställa människor på gatan, och det är helt enkelt inte acceptabelt.
Jag har inget svar på frågan vad vi bör göra med dagens situation. Vi kan inte fortsätta som nu, och vi kan inte införa marknadshyror. Genom att konsekvent under årtionden (och här är båda sidor om partiblocken skyldiga till fel) byggt fel och för lite står vi i dagens allvarliga situation.
Hoppsan! Hinner inte läsa hela kommentaren nu, måste mata både barn och mig själv samt tusen andra små saker. Men ska försöka återkomma med något mera genomtänkt.
Man borde skjuta av dem, borgarna alltså.
Hmmm... Så drastisk är inte jag! Jag tror ändå att sanningen segrar till sist, i en demokrati ;-D
Hej!
Härligt att se någon kämpa för att invandrarfamiljerna på Järvafältet ska betala ordentligt mycket mer i hyra än överklassen på Östermalm.
På dem bara!
För övrigt kan alla anhängare av DDR-Sveriges bostadspolitik sova gott om natten.
Moderaternas inställning till marknadsekonomi i boendet är precis som socialisternas attityd till republikkravet. Något att skriva i partiprogrammet, men aldrig, aldrig, aldrig genomföra i verkligheten.
Farbror Blå kan inte låta bli att undra varför vi inte ska ha en social livsmedelspolitik om det är så bra med social bostadspolitik. Mat är ju lika viktigt som att bo.
Funkar prisreglering, ransonering och kösystem för bostäder borde det fungera för limpa och falukorv. Line up utanför Konsum!
FB
Skicka en kommentar