Jag minns den där kvällen så väl. Jag var ganska så väldigt gravid, det var en och en halv månad kvar tills min underbara dotter skulle födas. När mina arbetskamrater från Lokaltidningen Mitt i, där jag jobbade då, kom på besök hade jag inte riktigt hunnit färdigt med maten de skulle få men de hade förstås överseende.
Så plötsligt nämnde någon att Anna Lindh hade blivit överfallen och knivskuren (i handen, tror jag att hon sa, min arbetskamrat). Jag rös och vi tyckte alla att det var fruktansvärt men vi hoppades och trodde att det inte var så allvarligt.
Morgonen därpå satte jag mig framför tv:n för att ta reda på hur det gått. Kanske var det för att jag var ensam som jag släppte fram min reaktion så starkt, för jag bara skrek rakt ut när Göran Perssons röst bröts under den direktsända presskonferensen. Denna alltid så starka maktman kunde för ett ögonblick inte fixa det och jag förstår honom.
En förvirrad människa på fel plats i livet och tillvaron. Han förstörde så mycket för så många och det är oändligt sorgligt. Vi får aldrig veta vilka fantastiska saker Anna Lindh hade kvar att göra. Hon hade helt säkert blivit Sveriges första kvinnliga statsminister, något som även Mona Sahlin många gånger sagt att hon önskade starkt.
Nyss kom tårarna igen när jag såg en trailer i TV4 för ett program i morgon tisdag kl 21: Malou möter special - Anna Lindh.
Hon ser så levande ut där i inslaget och ändå är det redan fem år sedan hon togs ifrån oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar