Utmattad men nojd!

I dag har vi varit inne i Milano och det var haftigt men ocksa jobbigt. Alla som nagonsin varit bortresta med flera barn varav en ar en smatrotsig fyraaring med hemlangtan forstar nog ungefar vad jag menar. Holl pa att fa spatt inne i den otroligt vackra domen men storsonen var ett enormt stod och sa smaningom blev allt bra igen.

Har nu hunnit ata pa varldens enda McDonalds utan gulrod skylt, den var utford i guld och svart i stallet, med hansyn till den tres chica omgivningen. Svajndyrt! Men det fattade jag inte forran efterat, det var for varmt for att jag skulle rakna pa vad europriset innebar i reda, svenska pengar. Naval, jag ska VERKLIGEN inte klaga, vi har blivit bjudna pa hur mycket underbar mat som helst i detta min harliga kusins hus :o)

Milano ar en enormt vacker stad... Inte for att tunnelbanan var det men jag har anda en marklig fortjusning i att testa detta fortskaffningsmedel i olika storstader. Det ger en inblick i hur livet fungerar for vanliga manniskor, i deras vardag. Jag kan kallt konstatera en sak: Jag skulle inte vilja leva som ensamstaende foralder har. Och da ar bristen pa hissar i t-banan bara en detalj, liksom att det saknas skotbord bland toaletterna i shoppingcentren.

I morgon reser vi hem igen. Otroligt vad mycket man kan hinna uppleva pa en sa pass kort resa utomlands! Fantastiskt. Jag kommer allrahelst att sakna det brittiska gemytet dock, som jag upplever har hos min kusin och hennes familj. Onskar att jag kunde beskriva vad jag menar men jag antar att det maste upplevas for att kunna tydliggoras. Och det ar troligen lattare att forsta for den som sjalv har minst en brittisk foralder.