Ett underbart härligt och gott nytt år, alla mina vänner!

Troligen mitt sista inlägg för i år... *L*

Nyårslöftet blir att fortsätta skriva riktigt mycket här på min blogg.

Dessutom dessa att-satser:

Att vara en så god människa jag kan. Att ha så roligt det bara går. Att bara undantagsvis skälla på barnen. Att kramas mycket. Att aldrig missa chansen att få le, skratta, känna glädje. Och massor av annat, hemligt och känt, allvar och skämt.

Puss och kram på er! Gott nytt år, gör det bästa av era liv nu!

*fyrar av det maffigaste tänkbara bloggfyrverkeri ni någonsin sett*

Lockarna har fallit

De ortodoxa är snart ett minne blott.

Hos frisören fick Darling sitta i en rolig bilstol med tuta.


Efteråt fick han lite punkblått i håret också. Det är ju ändå nyårsafton och i kväll blir det partaj!


Tjena! Här är en cooling i närbild.


Mycket spännande att titta på finns det hos frisören.


Färdig!

Don't worry, be happy

Ibland känner jag på mig att jag framstår som ganska äppelkäck. Det är en egenskap som väldigt många retar sig på, det är mycket mera gångbart att vara lite lagom självkritisk och neggo. Det är liksom coolt. Man ska framhäva sina negativa sidor och tiga ihjäl det som man faktiskt är rätt nöjd med.

Men jag skiter i vad ni tycker, jag väljer den glada vägen anyway. Det blir liksom roligare så. Jag tycker att jag är både söt, trevlig och smart. Inte ful, sur och korkad (jo, lite sur ibland men bara om jag sover för lite).

Jag saknar inte självkritik men jag jobbar på det :-D

Dags att fundera över året som gått och önska och planera inför året som kommer

Jag älskar nyårsafton. Den har alltid betytt mer för mig än julafton. Det är något med symboliken som gör mig uppfylld av hopp och förväntningar.

Visst vet jag att det är konstruerat men det är ändå härligt att känna att något alldeles nytt och oförstört ligger framför mig, som ett vitt ark jag kan fylla med vilka ord, handlingar, färger och former jag vill.

Så dessa sista dagar av året 2008, som aldrig kommer igen, försöker jag ägna mig åt lite inåtvända funderingar över allt som hänt i mitt liv, för länge sedan och på sistone. En hel del dramatik förvisso, ett liv i fullständig stiltje har jag inte precis haft.

Som vanligt är jag väldigt nöjd med hur jag själv hanterar det som händer men mindre nöjd med en del som jag drabbats av. Men jag är mycket, mycket, mycket mera nöjd och glad för allt bra jag har än avig och arg över det som är till min nackdel.

Japp.

Jag älskar Arbetets Museum

På senare tid har jag ofta nöjt mig med att fika på bottenplanet men i dag hängde jag och Starlet med Malin, Micke, Linus och Lo där ett tag. Vi var uppe på femte våningen och kollade på den otroliga utställningen om industrialismens tidevarv.

Jag blir alltid så matt av sånt som museer och mässor, klarar inte så stor mängd intryck. Men jag hoppas jag tar mig dit snart igen för det finns så mycket spännande att titta på. Och vill man koppla av kan man bara gå till discorummet, där det finns musik från ett antal decennier att skaka loss till. Häftigt!

Nästa gång kanske jag kommer ihåg att ta en bild eller två så att ni kan få se det sjyssta plejset också.

Sömn

Det är så viktigt att sova ordentligt. Det blev sisådär med sömnen under natten som gick och genast blir min stubin kortare än den kortkortaste kjol. Inte bra för en småbarnsförälder, med de påfrestningar ett sådant liv medför.

Så i natt ska jag verkligen försöka sova bättre. Lägga mig i tid, lägga mig i tid, lägga mig i tid... Zzzzzzzzzzzzzz... Detta är mitt mantra.

Godnatt!

Promenadseger

Eftersom Realisten älskar när jag skriver om väder och vind och sånt tänkte jag berätta att jag varit på långpromenad runt Åbackarna i dag. Jätteskönt!

Seg i dag

Som det ju kan bli dagen efter kvällen före. Jag tror att sådana här dagar är nyttiga på sitt eget lite subtila vis.

Man går ner i viloläge, gör inte många knop, genomsköljs av mer eller mindre triviala funderingar.

Storverkens dagar kommer de med. Livet är cykliskt. Och en sak har jag insett alldeles glasklart:

Min tid kommer!

Hej hopp

Oj, vad allting fortfarande är juligt överallt. Men i morgon blir det mellandag och rean har ju allawedan börjat. I kväll blir det hemvändarpartaj på Pälläss, månne det blir kuligare än sist? Sällskapet är så klart alltid viktigast, hur som helst och det blir både stort och trevligt!

Men dessförinnan ska jag spränga linningen hos fadern mä fruga. Synnerligen najs!

Ta det lugnt och mys i dag, ha en helt okej jul helt enkelt!

Ska snart steka på lite prinskorvar och ta Darling under armen bort till t-banan mot lillebrorsan mä familj. Det blir mat, Kalle Anka och, viktigast, Karl-Bertil. Lite klappar.

Jag har inte bakat ett smack och är helt okej med det. Sånt finns ju på kondis om man skulle bli sugen. Julen är lite småmysig men jag har inga särskilda måsten kring den.

Två av tre barn firar med sina pappor och många skulle säkert tycka att det kändes sååå sorgligt men det är faktiskt också helt okej. Man måste inte fira just på julafton och snart får jag krama dom igen.

Alla säger ju god jul i dag så jag stämmer väl in i den kören. Önskar eder alla harmoni i dag - och alla andra dagar.

En bra grej till man kan göra i dag förresten: Lyssna på O helga natt med Jussi Björling. Det är julstämning det!

Pssst...

Jag har låtit min text vila ganska länge nu. Men i kväll läste jag en del i början och en del i slutet. Fortfarande känner jag att jag tror stenhårt på den. Skönt.

Jag skrev ju fel i går...

Det är i dag som först han fyller elva månader, min underbara lilla sötis. Han har skött sig gudomligt bra under de fem timmar vi spenderade i värsta julruschen i Stockholm city.

Sovit, bligat stort och förundrat, småskrattat, hängt på utan knot helt enkelt. Gullat lite med tant Farzi också, som jobbar på Åhléns under julen.

Så allt gick bra men så hade jag också ställt in mig på hysterisk trängsel, sjukt mycket folk och riktigt långa köer. Det var inte så farligt trots allt och nu är nästan allt julgrejsande klart, tror jag.

Elva månader

I dag fyller min bäbis - på bilden med matchande saffransbullbit - elva månader. Det påminner mig om den på sina sätt ganska hemska tiden då jag gick från vikariat till vikariat som journalist. Efter elva månader kom elddopet och med ett enda undantag innebar det ajöss och tack för den här tiden.

Jag hatar verkligen sättet arbetsgivarna uttrycker sig: Tyvärr kan vi inte behålla dig, det är ju LAS du vet... Lagen om anställningsskydd, bekväm att skylla på för redaktionschefer som inte vill ge slitande människor hyfsat trygga och anständiga anställningsvillkor.

Ut med dig och in med nästa. Med sådana villkor sliter alla över sin förmåga i fåfängt hopp om att få tillhöra de få utvalda som får stanna. Det är verkligen inte lagen det är fel på, det är inställningen hos mediernas chefer som är cynisk och rutten.

Det var min barndoms drömyrke och jag är glad att jag fick chansen att arbeta som journalist i nio år men... Aldrig mer vill jag bli behandlad så. Det undergrävde mitt självförtroende på ett verkligt skadligt sätt, det inser jag med facit i hand.

Tack och lov för min tillsvidareanställning, den har gjort mig till en (ännu) gladare människa.

Och i dag är jag extra glad för min söta lilla elvamånaders bäbis är ju så go! Mycket sötare än ett "lasvik".

Jag vet att man ska va snäll mot andra så här års men...

Och så hårdrock

Brukar ibland gå in på Youtube och lyssna på två tunga gamla Black Sabbath-favoriter: National Acrobat och Who are You. Ozzy-tiden, så klart.

Men som sångare är ju inte Ronnie James Dio fy skam han heller. Så jag började med Mob Rules, gick via Voodoo och The Sign of the Southern Cross till fantastiska Country Girl. Lyssnar på den medan detta skrivs.

Så tungt. Så bra. Och så den där bitterljuva känslan som bara musik man lyssnade på för första gången för mycket länge sedan kan ge.

Inte spott och fy

Alla människor pratar om Spotify nuförtiden. Jag har fått ett erbjudande om gratis Spotify några månader så jag måste väl ta mig för att lära mig hur det funkar. Det verkar så bra, om man ska tro alla entusiaster. Och det är ju jag, en optimistisk realist, den första att göra :-D

Soligt på årets mörkaste dag

Otroligt skönt att det vänder nu, även om jag inte kan säga att det känns som om midsommarfesten väntar runt hörnet, direkt. Det kommer ju en härlig vår däremellan!

Skönt att vi kom ut på en långpromenad i dag i alla fall. Det är så skönt att röra på sig.

Tog en sväng till kolonilotten

Undrade lite hur den har det så här i kyligare tider. Mest undrade jag om mina hallonplantor (förlåt då, alla förståsigpåare om det heter något annat :-) stod kvar eller hade knäckts och dukat under. Men dom lever och har hälsan, tycks det!


Vy över Gulag i december. Eller var det Brittiska imperiet vi kom fram till att vår kära lott ska kallas?



Snyggt grävt. Tyvärr inte av mig, utan av min co-kolonist. På hennes sida.

Vi firade mysig lilljul i går

Darling var inte på sitt soligaste humör, lite trött och grinig. Här flankerad av lillstorsyrran Starlet, storstorsyrran Micaela och hennes Johan.


Starlet ställde sig bakom kameran medan jag försökte få Darling att smajla och se fotogenique ut. Jag lyckades inget vidare men gästerna var självgående som tur var :-D


Starlet förevigade också godiset och glöggattiraljerna.

Gå och lägg mig!

Säger åt mig på skarpen, får se om jag lyssnar nurå.

Och nu blir det strax Lilljul

Kanske återkommer med fotobevis i kväll eller i morgon.

The Twisted Soundtrack of a Confused Fishmind

Jag bor på en bonngård, en liten katt jag är
Och när jag är hungrig, så låter jag så här
Mjau mjau mjau mjau mjau mjau mjau
Mjau mjau mjau mjau mjau mjau mjau

Närmar mig amöbastadiet men håller mig alltjämt flytande ungefär på fisknivå

Jag är så jävla trött! När ska jag få sova en ordentlig natt igen? Jag har ju varit bortskämd med en bäbis som sovit hur bra som helst, nästan jämt men nu är det party all night. Även hos grannarna i natt, tyvärr.

Och så kommer den här glädjedödaren och blir bara mer och mer retlig. Men jag trivs faktiskt inte med att ha en hjärna som fungerar alltmer som en medelintelligent guppy.

Gratis sushi i dag - till sist

Var och kollade in ett nyöppnat sushiställe i dag. Hade småttingarna med, vi hade handlat och jag ville hem ganska snart. Tänkte att "i dag kom ju barnbidraget, jag slår på stort - vi köper hem sushi".

Vi gick in och beställde. Efter ett tag började bäbisen svettas i sin varma overall så vi gick och ställde oss utanför. Nya kunder kom och det blev så småningom uppenbart att killen och tjejen bakom kassan hade svårt att hinna med sina kunder. Kunder som beställt för en stund sedan dök upp och ställde sig att vänta de med.

Killen bakom disken var hela tiden väldigt trevlig och servicemedveten. På grund av det och eftersom jag verkligen är glad över att se ett sushiställe just på den platsen fortsatte jag snällt att vänta, försökte le och se förstående ut när han ursäktade sig över att det tog lite tid.

Men efter ytteligare en stunds gnäll från bäbisen och tjat från lilltjejen ("när är det klart, mamma?" "jag vet inte" som lite sammanbitet men fortfarande vänligt svar) tittade jag på klockan och insåg att vi stått där i nästan en timme. Nu måste det väl ändå vara klart snart? Det var väl vår mat han höll på med nu?

Nej, det var ju inte det. Och nya kunder kom. Då brast mitt tålamod slutligen och jag gick fram, kånkande på tung och ganska missnöjd bäbis, till disken och sa lågt: "Är vår mat klar snart för vi har väntat i en timme nu?"

Killens servicekänsla var femstjärnig. Han bad oförbehållsamt om ursäkt och sa att vi inte behövde betala. "Nej, det verkar rimligt" sa jag, hövlig men utmattad, hungrig och med stark hemlängtan.

Stackaren hade förstås glömt att han lovat ge oss fyra laxbitar, inte två. När jag påpekade det fick vi genast två extra.

Vi fick ingen misosoppa men det var faktiskt helt okej ändå. Jag kommer att gå dit igen för sushin var god och människor i restaurangbranschen som visar sådan servicekänsla kan jag förlåta även en extremt lång väntan (åtminstone en gång). De kommer nog in i det snart :-D

Står Internet stilla just nu?

Är det någon mer än jag som känner igen den upplevelsen... Man har några sidor uppe, sitter och växlar mellan dom, uppdaterar, konstaterar att inget hänt - och ändå ger man inte upp och går ut i det så kallade verkliga livet?

Det är väl något slags modernt sjukdomssyndrom, kanske.

Trevlig kväll

Som ensamstående förälder är man beroende av lite frihet ibland. Det behövs inte så mycket, några timmar utan att behöva tänka på plikter och ansvar kan man leva rätt länge på.

I kväll har jag haft det så. Först julbord med jobbet. Jättekul att träffa alla goa arbetskamrater. Sen fick jag barnvakt av snälla, pålitliga Olle och kunde gå ut en sväng och svira med Riksdagens Unga Socialdemokrater (jag vet, det är ett under att en gammal människa som jag slipper igenom det nålsögat :-) vilket också var roligt.

Dans, mingel, några glas vitt och så väldigt trevligt umgänge. Sen hämta älsklingsplutten och hemåt - och här är vi nu.

Livet är bra fint.

Min fjärde baby

Åh... Jag fick nyss så himla fin feedback av en vän på det bokmanus som jag har skrivit. Sitter här och gråter lite nu. Känner mig sedd och förstådd och det är en skön känsla.

Jag har ju frågan i bakhuvudet hela tiden - ska den bli antagen? Eller måste jag skicka den till förlag efter förlag efter förlag...

Faktum är att jag tror stenhårt på den. Faktiskt. Inifrån och ut. Men vad vet jag om hur människor på bokförlag resonerar? Skönt att ha vänner som tror på mig i alla fall! Är så tacksam för all respons jag fått.

Mörker

Inget dagsljus i dag... Har inte kommit utanför dörren än och nu är det för sent för i dag. Att få dagsljus alltså, lite utomhusluft kan jag ju fortfarande få.

Moratorium

Ett konstigt ord jag hörde på tv-nyheterna nyss. Det betyder väl ungefär vilotid eller paus och det var precis vad Veronica Palm, s-talesperson i socialförsäkringsfrågor, efterlyste.

Efter årsskiftet stundar mycket hårda tider för tusentals utförsäkrade människor. Men socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (m) har sin åsikt klar: Sjukförsäkringen är ingen försäkring mot arbetslöshet.

Vilken medmänsklig inställning. Då ska alltså cancersjuka och andra som varit sjukskrivna länge tvingas söka jobb inom alla tänkbara branscher över hela landet efter nyår?

Någonting är väldigt sjukt i den moderata politiken och ett moratorium är nog ingen dum idé med tanke på hur få jobb som överhuvudtaget finns att söka i dessa tider av varsel och hotande massarbetslöshet. Regeringen måste faktiskt tänka om i den här frågan.

SexyBack

Den här härliga låten har jag tränat body pump till. Det blev ett kärt återhörande när Markus och Johanna isdansade till den i TV4 nyligen. Tyvärr verkar Justin T och hans advokater ganska nitiska, så inbäddningen är avaktiverad på alla youtubevarianter av originalvideon jag kunde hitta. Därför får ni stå ut med lite underkläder och en mycket kornig film i stället. Men låten är ju SJUKT bra - och sexig.

Skönt att vara vuxen

Ingen kan säga "fy" åt mig om jag tar ett glas vitt nu. Som om mina föräldrar skulle... *L*

Fru-hu-hu-sna fötter

Sitter här som vanligt om kvällen och glor på min skärm. Fönstret i sovrummet här intill är öppet så jag känner hur det drar men kommer mig inte för med att stänga dörren. Har länge tänkt att det vore skönt med ett varmt bad men ska jag i så fall tvätta håret eller ska jag vänta med det till i morgon?

Inåtvända tankar men det är ju sånt som brukar generera kommentarer, inte mina enormt djupsinniga politiska analyser... *ler* Vi får väl se hur ni gör den här gången.

Förresten skulle jag behöva en macka också. Men ingen av de stora, bra tekopparna är ren för det är snart dags att köra diskmaskinen igen. Och en kopp te vill man ju ha te tet. Borde verkligen tvätta lite i kväll också.

Mitt husmoderliga lilla liv fortgår här i stillhet.

Jobbesök, eller ska det skrivas jobb-besök, i alla fall inte jobbbesök ;-)

Var på jobbet i dag, trevligt. Vi fick julklappar men tyvärr var den väldigt stor :-(

Utan att avslöja för eventuella arbetskamrater som läser och vill spara öppnandet av sin klapp exakt vad det handlar om får jag väl säga att jag kanske kan ge den till någon annan i stället. Eller simma i den.

Har ni saknat mig?

Jag skrev inte en rad här i går. Förstår att det var olidligt för er men hoppas ni förlåter. Nu är jag ju här igen.

Jag antar att jag inte behöver förklara...

...att det inte var jag som skrev föregående inlägg? Utan den här falska gynnaren!

Jag hatar alla

Allt jag skrivit tidigare har varit ett skämt. Jag hatar världen och alla människor. Jag är inte allt så tolerant som jag annars verkar, jag hatar moderater! Dessutom hatar jag människor som hackar andras bloggar för att göra falska inlägg.

Sötare ungar finns inte

Starlet Lucia.

Det är inte lätt att hinna ta bilder innan bäbisen hinner få av tomteluvan.

Storasyster försöker få Darling att fatta galoppen.

Han är snabb men hon är snabbare.

Jaja... Det brukar ändå gå bäst för den som kommer tvåa ;-)

Vidhåller att Alice var absolut bäst. Men Kevin var också jätteduktig och jag blev rörd av att se hans enorma glädje och lyckotårarna när han förstod att han vunnit hela klabbet.

Får se vad det blir av dom nu då och hoppas att dom inte försvinner alltför fort.

Heja Alice!

Jag lever ett svenssonliv för närvarande, då har man också rätt att glo på Idol. Så det gör jag så klart i kväll när det är final.

Och det är Alice som är bäst, om någon undrar.

Kris i bilindustrin - det är mitt fel

Jag åker ju bara tunnelbana vart jag än ska.

Sjukt trött nu

Det blir en tidig nattning för mig. Ska ju kolla på gulligt lussande i morgon bitti :-D

Oftast sover jag väldigt bra

Men ibland vaknar jag vid fyra, fem på morgonen och kan inte somna om.

Jag, just nu

Åh, hur ska jag kunna stå emot?

Ligger på golvet, gråter. Undrar - varför?

Önskar. Önskar så in i helvete. Men jag vet så väl vad jag har och vad jag inte har.

Ingen bryr sig om mig i dag

Noll kommentarer straight away.

Peppisar på vår familjs vis

Ja ja, skratta ni. Du och du. Jag vet nog att det blir så mycket finare när ni gör det. Men vi gjorde det tillsammans, Starlet och jag och hon älskade det. God mor. Och lycklig när hon är lycklig.

:-(

Jag har varit på stan och köpt julklappar. Men tackar Gud mig för det? Nej, i stället tappar jag min stegräknare.

Får se om jag kan få en ny av Madeleine på jobbet. När jag börjar jobba igen i februari alltså.

Dammsugning är nog det absolut träligaste som finns

Av alla hushållsysslor jag inte är förtjust i ligger nog dammsugningen på första plats. Kanske bidrar det faktum att min apparat är cirka ettusenfyrahundrafemtiotre år gammal.

Jag önskar mig en ny, en röd. En lite mera glamorös och effektiv en. Ja tack!

Känner mig lite frusen

Men det kanske bara beror på god ventilation i lägenheten?

Jag var varm förut, när jag och Darling kom hem efter att ha gått från Starlets dagis. Nio och ett halvt tusen steg känns som en bra början på dagen. Första gången jag använt stegräknaren sen i våras.

Över en månad sedan jag skickade in

Ska jag ta det som ett gott tecken att jag inte har hört något än? Eller ett dåligt? Eller inget tecken alls?

Nyss stod Darling i en sekund...

...innan han drattade på ändan.

Tappar styrfart

Ja, Realisten har rätt i en kommentar nedan. Jag orkar inte riktigt hålla samma fart som i början av månaden.

Just nu är jag heeelt slut efter en sjuk morgon. Inte sjuk som i förkylning eller så alltså, utan snarare absurt stressig.

På väg mot dagis kom jag på att det var i dag någon inspektionsgubbe skulle komma hit i dag. I min hjärna hade jag fått det till att det handlade om vattenledningarna i köket och badrummet så jag började hysteriskt städa upp i röran och göra det framkomligt vid badkaret och i diskhon.

Så tittade jag närmare på lappen och det visar sig att det var en ventilationsgubbe som skulle komma för att "kontrollera lägenthetens befintliga ventilation, samt även utföra rensning av ventilationskanaler".

Jag fick alltså i stället slita ner alla kryddburkarna och torka av det feta smutslagret i hyllan ovanför spisen. Vidare försöka tolka vad "frånluftsventiler" är för något. Det skulle vara "fritt arbetsutrymme till och framför samtliga frånluftsventiler, cirka en meter". Streeeeess!

Jag ringde dagis och förvarnade om sen ankomst. Då ser jag att det står på lappen att om jag inte kan vara hemma kan jag lämna nycklar i en låda i tvättstugan FÖRE 07.15. Aaaaaaaaaaargh! Panik.

Till slut ringde jag ventilationsgubben i fråga, för att veta hur jag borde göra och exakt vad frånluftsventiler är. Som tur var så var han både snäll och kommunikativ så vi ska nog reda ut det här. Jag förklarade också hur stökigt det är här och skyllde, ganska rättmätigt, på min söta lilla tiomånaders. Han lovade att inte kolla under midjehöjd i lägenheten.

Tack och lov! En bohem pustar ut...

Ibland är det lite trist att inte ha en anonym blogg

Härligt att se hela gänget i Agenda

Jag vet att många sossar sörjer den tid då vi gick till val på att bilda regering ensamma. Men nu är den tiden över och det är bara att se framåt.

Tillsammans är ett väldigt fint ord med en lovande innebörd. Tillsammans är vi starka och kan komma med massor av bra ideer för att återinföra rättvisa, trygghet och framtidstro. Jag är och förblir socialdemokrat men jag tycker att vi har fått bra influenser från både vänstern och miljöpartiet genom åren.

Jodå, som vanligt är jag optimist. Och vi ska inte glömma att det handlar om tre partier som samarbetat väldigt bra under tolv regeringsår för inte särskilt länge sedan.

När Sherlock Holmes dök upp i Pepparkakeland

Jag blev inte besviken på årets pepparkaksvernissage heller. Hon lämnar inget åt slumpen, varje detalj är genomtänkt.

Wow! S, v, mp formar regeringsalternativ

Äntligen!

Oj! Vänstervindar och kraschande kapitalism

Lars Ohly ser vääääldigt glad ut. Och om tjugo minuter håller s, v och mp presskonferens. Spännande tider!

Jag hoppas få se en stark, samlad opposition framträda. Sverige behöver bli av med sin uschliga högerregering.

Snart ska vi beskåda ett fantastiskt pepparkakshus...

...det vet jag redan på förhand, eftersom jag sett skapelser av samma hand tidigare år.

Åååååh, Markus!

Nu håller jag tummen stenhårt för Markus och Johanna. Så jävla snygga med sina sotsvarta sneluggar, så coola, så härlig isdans! Själv skulle jag inte ha kroppskontroll nog att snurra ett halvt varv på rätt sätt, ens om jag slapp grillorna :-D

Det var väldigt kul att se domarpanelen svänga loss där ute på isen också. Och Carina B är som vanligt lika självklart lugn som Carolina G är uppjagad.

Jag är helt medveten om att jag lever det fullständiga Svenssonlivet som BÅDE följer Idol och Stjärnor på is slaviskt. Men det är helt okej, aj lajk itt!

Ni trodde väl inte att jag skulle vara heltyst i dag?

Hemma igen efter lite folkträngsel på julmarknaden i Gamla stan. Nu ska vi laga lövbiff mä potatisgratäng, mina gäster och jag!

Vet inte vem jag ska heja på!

De är ju så bra alla tre.

Fin i tofsar

Min senaste investering

Äntligen har det blivit av att köpa menskopp. Nu är det bara att hoppas att klimakteriet dröjer många år till, för det är nog inget vidare andrahandsvärde på sånt här.

Smygfotade ett anslag på en port på Söder...

...och tänk jag tror jag vet någon som mer än gärna skulle smyga omkring i krokarna däromkring på måndag. I varje fall har människan i fråga släpat med en annan till Fiskargatan på Söders högsta höjder för att se platsen där en fiktiv person "bor". Dagen innan min senaste förlossning, för övrigt :-D

En barnlek

Lisa, Lo och Linus i intensiv lek kring Pippis hus.


Julian visar att han är ett sladdbarn.


Micke är klassens clown. Pandan garvar men håller sig i bakgrunden.

Måste fixa batterier till digitalkameran...

...det känns ju nästintill kriminellt ohövligt mot er att ständigt publicera dessa suddiga mobilkamerabilder. Men det är fantastiskt kul att det finns sån enkla kameror för annars hade massor av bilder inte blivit tagna alls!

En fråga av (eller om) vikt

Hör upp alla unga tjejer som tycker att ni väger för mycket. Här finns en människa som inte är trådsmal, som ni inte behöver få ångest av att jämföra er med.

Jag är 163 centimeter lång och väger 67 kilo. Man kan vara både tjockare och smalare än jag men det är inte det som är poängen. Poängen är att vi lever i en tid då alla tycks ha glömt bort hur mycket kärlek våra kroppar är värda att få från oss! Och framför allt då från den själ som bor i kroppen i fråga.

Så sluta kriga mot kroppen, älska varenda del av den i stället. Kroppen gör så mycket för oss varje dag och allt den begär är lite normal omvårdnad och gärna en gnutta kärlek också. Kroppen mår bättre om den hör munnen säga snälla saker om den än om det kommer kritik och elakheter. Den behöver mat, sömn, beröring och rörelse.

Sköt om kroppen alla fina själar därute!

Räntesänkning - ja tack!

Holy Macaroni - 1,75 procent! Vad har hänt? Har Stefan Ingves blivit religiös? Kär? Vad har hänt?

Allt jag (och några miljoner människor här i landet med mig) kan säga är: TACK!

Varit social i dag :-D

Julian i Martins famn på HurryCurry.


Jag iförd galenprofessorfrisyr kind mot kind mä Loulou.


Resterna av en god vegetarisk måltid.

Lite senare bjöd Monica och Iris på mysig lussefika. Som på alla fester blev det att vi hängde mest i köket.



Iris bäddar.

Vem sa att jag inte skulle fixa att ha tvillingar?



Parvel vid spjälsäng.

Till mina läsare: Ett allvarsord

Ni vet att jag älskar er alla. MEN (sagt med Tony Irving-tonfall).

Det finns något jag verkligen undrar. Hur kan det komma sig att jag nästan aldrig får några kommentarer på mina inlägg om politik (senast om Lars Ohly och Peter Eriksson hos K-G) ?

Och hur kan det komma sig att det inte tycks finnas någon människa med respektabel musiksmak bland mina läsare? Jag hade väntat mig ovationer och inget mindre för mitt inlägg med underbara, legendariska Strawberry Switchblade!

Skärpning! Jag säger bara det, skärpning.

Nu går jag strax ut på lunch men först: Dagens lästips!

Jävligt (pardon my french) läsvärd debattartikel. Hinner inte kommentera mer än så just nu men tar gärna emot era reflektioner i kommentarsfältet!

Wow!

Jag är redan den 3 december uppe i en inläggsproduktion på mer än hälften av allt jag åstadkom under november månad! December ser ut att bli en framgångsmånad för Tingeling i politiken.

Obama can't you tell, Obama can't you tell...

Kom på att vissa PR-strateger "over there" skulle kunna använda sig av en fin gammal slagdänga härifrån våra trakter i sin fortsatta lansering av den tillträdande presidenten.

Peter plus Lars är lika med sant

Det vill jag i alla fall hoppas och tro. Jag tillhör dem som gärna ser K-G Bergströms Rakt på, gillar det korta, snärtiga formatet, som ändå tillåter gästerna att tala till punkt, och K-G:s lite kärva attityd.

För den som inte tittade i går kan jag berätta att Lars Ohly och Peter Eriksson intervjuades i par av K-G. Bilden gav ett ganska positivt intryck av närmande, även om Lars nog var lite mera kärvänlig i sin attityd än Peter.

Jag hoppas i alla fall att det blir massor av samarbetsinriktat och icke konfrontatoriskt snack mellan dessa herrar samt Mona Sahlin och Maria Wetterstrand framöver. Inte för att jag tror på någon vänsterallians, det finns ingen anledning att försöka kopiera högersidans pr-trick.

Jag tillhör heller inte dem som gärna skulle se ett tvåpartisystem liknande det i USA. Tvärtom tror jag att fler partier är vitaliserande för demokratin. Många röster behöver höras, många ideer behöver brytas mot varandra.

Däremot ser jag alla chanser till en naturlig fortsättning på det framgångsrika samarbete som lade grunden för bra politik under tolv år. Tre partier, en valseger.

I går sushi, i dag blir det indiskt... Undrar vilken rätt jag ska välja?

Vill bara sukta vänner från Peking och andra orter som inte förstått att minst en indier borde finnas i varje stad med självaktning.

Kanske borde vi starta kampanjen "Indisk restaurang till Norrköping NU!"?

Godnatt!

(Tänkte bara mygla till mig ännu ett inlägg för att förbättra statistiken ytterligare :-)

Ibland längtar jag tillbaka till 80-talet (det på 1900-talet alltså) fast oftast inte för det var mycket som inte alls var bra i mitt liv då men dom!

Fick ett skumt telefonsamtal

Det var bara en liten stund sedan. På displayen stod det "okänt nummer". En mekanisk röst talade om att jag var lycklig vinnare av en kryssning i Karibien (tror jag det var). Sedan blev jag uppmanad att slå in en nia.

Eftersom jag inte tyckte att upplägget verkade trovärdigt la jag på luren (innan de skulle be om mitt kontonummer, typ :-) och nu vill jag gärna veta om någon mer har råkat ut för det här?

Eller har jag helt enkelt gått miste om en toppenvinst - trots att jag inte deltagit i någon tävling? ;-)

Shoppingduktig

Haha! Och när jag ändå var inne i stan i dag så köpte jag BÅDE födelsedagspresent till Y och julklapp till storsonen. Om jag ändå kunde komma på en bra, försenad prisse till N också?

Tjohooooooo!

Jag är så glad i dag! Har fått dagisplats till lillpluttis på ett jättemysigt ställe. Var där på besök i dag och det känns helt rätt på alla sätt.

Visste väl att jag gjorde rätt som var optimistisk!

Bara en sak till...

Jag känner mig så lycklig nu! Precis som jag visste, efter ebb kommer flod. Alla livets glädjeämnen syns så tydligt för mig nu och de problem som finns tycks så behändigt hanterliga.

Tingeling hjärta livet!

Ögonen tåras...

Jag har sparat mig hela året men nu är det ju december. I kväll lyssnar jag på den bästa julsången som finns och kommer att göra det många gånger än! Med Jussi Björling, självklart.

Sjukdomsinsikt

För mig går bloggandet i skov och just nu tycks jag vara väldigt illa däran. Fortsätter det så här så skulle jag kunna ha sisådär 240 inlägg i december månad. Ni lär märka om jag kan leva upp till det!

Fast roligast av allt...

...är att gå på tvättbio. Den filmen kan han se hur många gånger som helst!

Hillary Clinton USA:s nya utrikesminister!

Kul! Spännande! Och bra att Barack Obama förstod att ta vara på henne och hennes kompetens.

Det ska bli väldigt intressant att se hur USA förändras från och med januari. Jag inser att det inte alls kommer att bli som jag och många andra helst vill men jag tror att det kommer att bli betydligt bättre.

Inte så svårt att överträffa George Dubya Bush förstås.

Och jag som trodde att det var en sån där manshög, rund klädhängare som man kan ha i hallen eller så

Hur som helst så kunde jag inte motstå att pröva 118-prylen själv i går. Hemma hos Christina kom vi att diskutera vad den person kallas som går först i en parad och svänger lite käckt med en pinne. Ingen av oss visste så vad annat kunde jag göra? Därmed fick jag också chansen att visa att jag inte är så småsnål som somliga (typ jag själv) tror.

"Personen som går längst fram i en musikkår och svänger lite käckt med en pinne kallas för tamburmajor. Ha en fortsatt trevlig kväll."

Snålet is my middle name

Jag ska bekänna en sak: Jag är snål. Småsnål helt enkelt, när det gäller sånt som känns onödigt. Jag köper aldrig kvällstidningar fast jag älskar att glo på löpen och det retar mig jättemycket om jag skulle glömma sl-kortet och behöva betala kontant. Taxi unnar jag mig aldrig och det känns alltid irriterande att betala för att hänga in sina kläder i en garderob (tur att jag så sällan går ut!).

Så gissa om jag chockades svårt i lördags när DQ för att få fram sanningen skickade ett sms till 118 nånting! Vad sa egentligen Mona Sahlin om att betala skatt, det var frågan. Ballt, hävdade DQ, häftigt sa jag, sexigt ville Snokis ha det till och Stoffe drog till med smurfigt (!)

Ja, min blygsamhet förbjuder mig att berätta vilket som var korrekt svar men det var kanske värt en tia trots allt, att få svart på vitt ;-D

Särskilt när det inte var jag som betalade förstås, hehe.

Vem behöver dyra leksaker?

När det roligaste som finns ändå är att tvätta? Kuriosa: I den lilla påsen till höger vilar en, nej två tror jag, tunga bajsblöjor.


Jaja, suddig bild, jag vet. Men söt!

Löjligt!

Klart att en kille ska vara Lucia om det är han som fått flest röster! Det är väl det som kallas demokrati?

Ujeujuj då!

Jävlar vad glad Snokis kommer att bli över att se vad den filuren hittar på fram till valet! Smart eller ostrategiskt val av v? Det återstår att se.

Ännu en helg är över

En trevlig och intensiv helg går mot sitt slut. Utekväll i går tack vare snäll och pålitlig barnvakt. Det var jättekul, kolla själv hur snygga vi var! Och här är en av våra nya vänners blogg :-D

I dag ett besök på Det Tjusiga Varuhuset aka NK. Visserligen uppskattar jag glamour i min tillvaro men jag bryr mig inte särskilt mycket om status och jag har aldrig förstått varför man ska betala mer för något för att man handlar det på ett särdeles flott ställe. Och mina (inte så många förvisso) erfarenheter av att kolla in prylar på NK säger mig att det är dyrt där.

Men nu är det så här att jag gör inte saker onödigt tidigt. Jag är helt enkelt ingen tidspessimist. Sålunda hade jag kvar förra årets julgåva, ett presentkort på delikatesser och sista giltighetsdatum råkade vara i dag, sista november. Det var alltså försent att få maten levererad hem men i stället gick den att hämta ut på just NK.

Jag letade mig fram till köttdisken där utlämning skulle ske och blev hänvisad att vänta vid ett bord strax intill. Det roliga var att strax efter mig dök det upp en efter en med likadana kort som mitt i näven...

Det känns skönt och betryggande att Sverige inte är ett land fyllt av överstressade människor, utan att vi är många som ser tiden an och tar en sak i taget!

Jag valde ankbröst. Fryst var det så nu ska jag försöka hitta på något gott med det till julfirandet mä brorsan och hans sambo :-D

Efter NK blev det Stureby för glögg, peppisar, godis och majskrokar hos mysiga och POSITIVA vännen Christina mä familj. Supertrevligt!

Pater Anders på besök

Jag har haft en jättetrevlig kväll! Loulou och E-bet var här förut, det har spelats Fia och Memory, det har ätits kycklingwok, druckits rödtjut och diskuterats. Barnen älskade gästerna och jag också. Snart lämnar också Pater Anders, på bilden iförd en av mina bästa filtar.

Och det var helt rätt att lille Johan fick lämna Idol i kväll. Han är söt men sorry alla unga fans, det var det enda logiska.

Förresten...

...jag är så himla inne! Har värsta kollen. På TV4, hos Malou nyss, pratades det julstjärnor (såna man hänger upp, inte växten) och så klart var det en lila med, kanske rentav en av dem som visas nedan.

Munnen vet att den kommer att skratta snart igen

Alla klagar över att bli äldre. Ju högre ålder desto lägre status, verkar det som. Att vara väldigt ung kan i och för sig också innebära att man inte blir lyssnad på men att fylla jämnt efter 25 är för många förknippat med ångest. Då är man liksom på väg utför.

Men vänta lite nu. Glöm inte att det finns massor av fördelar med att ha levt ett tag. Livserfarenhet och självkännedom är inte helt fel.

När man som jag, just nu, är nere i en humörsvacka känns det himla tryggt att minnas, veta att det kommer att förändras ganska snart.

Den bubblande glädjen är inte försvunnen, den kommer snart att övermanna mig igen. Ja, jag ler rentav bara jag skriver dessa ord.

Adieu tristesse

Med en tiomånadersbäbis i huset blir livet aldrig förutsägbart.

Som tur var klarade sig det guldkantade fatet - den här gången.

Tillit till gudomliga ingripanden

Ibland kommer minnen och förnimmelser för mig. Jag kommer in i känslor och stämningar jag upplevt för mycket länge sedan, som barn eller tonåring.

Just nu känner jag mig som paralyserad, utled, handlingsförlamad. Det påminner mig, lite vagt, om en känsla jag hade någon gång i sexan. En stark längtan efter att något spännande ska hända och samtidigt upplevelsen av att inte kunna påverka något. Jag minns till exempel att jag var kär i en kille som hette Micke. I mina dagdrömmar ringde han plötsligt mig, var intresserad. Men det hände ju aldrig och på den tiden insåg jag inte riktigt att jag kunde ta egna initiativ.

Numera vet jag bara alltför väl att allt, precis allt, hänger på mig. Det är jag som måste styra upp allting så att det händer saker i mitt liv.

Kanske är det därför det känns så svårt när energin, lusten och glädjen tryter? För att jag inte har någon tillit till att någon annan kommer att rycka in och förgylla mitt liv så att jag blir den glada själ jag har en inre bild av att jag är.

Extremt trött och uttråkad

Jag hade stora planer i dag. Skulle åka sta och köpa blöjor, hitta nåt ställe där de är riktigt cheap. Men här sitter jag ännu och snart går solen ner.

Allt jag har gjort är att pula en massa mä fäjsbok, göra sjuttielva inlägg på bloggar och uppdatera min mäjl trots föga hopp om spännande post.

Men jag älskar livet, tro inget annat.

Plikttrogen

...ja, här fortsätter mitt glamorösa leverne. Har redan ringt två nödvändiga samtal och försöker komma på vad det nu igen var mer som jag skulle komma ihåg att få gjort på kontorstid.

Är det sant?

Ska detta verkligen bli en av de få kvällar då jag lägger mig i sängen före 23.00? Åh, så skönt!

Till min favoritpessimist

Kom till Stockholm! I en affär vägg i vägg mä såssarnas högkvarter på Sveavägen 68 finns tockna här tjusiga lila julstjärnor - eller vare adventsstjärnor du ville kalla dom?


Flera sorter att välja på! Kom och köp (inte konserverad gröt men ändå)!


...och så här rörig blev bilden jag försökte ta utifrån, genom skyltfönstret.

Små och stora prestationer

Det finns hela tiden saker som ska klaras av. Blöjor ska bytas, välling ska värmas, kläder ska på och av, bad ska genomföras, telefonsamtal ska ringas, mejl ska skrivas, promenader ska tas, ärenden ska utföras, framtiden ska planeras och så vidare.

Presterar så gott jag kan men längtar efter kravlös avkoppling.

Sådärja!

Äntligen sover bäbistussen middag. Nu ska jag sätta mig och skriva Stor Litteratur.

Livet består av väntan på andras omdömen

Men i dag vet jag i alla fall lite mer, om en mindre viktig sak. Nu återstår väntan på besked om det VERKLIGT viktiga. Undrar om jag får höra något före jul?

Sjukt trött

Och nu ska jag lägga mig.

Falling snow

Darling betraktar det vita skyfallet.

Ordning, när skall du uppstå (från de döda)?

Nu är det strax helg igen och som vanligt önskar jag att jag kunde orka plocka i ordning lite. Tvättmaskinen är igång, snart även diskmaskinen men sen då? Oooorka! Nej, troligen inte.

Och vart tog alla mina städspekulanter vägen? *L* Min lilla uppskattning räcker tydligen inte, i dessa tider är det bara pengar, pengar, pengar som gäller. Och dom behöver jag hålla rätt hårt i!

Barns utveckling

I dag var jag på tiomånaderskontroll med Darling. Allt ser bra ut men bvc-läkaren tyckte ändå att jag kunde pröva att säga "titta lampan" då och då, för det är inget som min bäbis reagerar på i dagsläget.

Jag har sagt saker i stil med "titta lampan" några gånger men utan att han tycks bry sig och då tänker jag inte heller så mycket mer på det. På något sätt fick det mig att fundera, när läkaren sa så där. Är det ett problem om ett barn inte säger "titta lampan" just i tiomånadersåldern? Måste alla barn ha uppnått den "nivån" då? Jag tycker inte det.

Nu kanske jag gör en större grej av det här än vad det är värt men det väcker ändå en del tankar. Lever vi inte i ett väldigt prestationsinriktat samhälle? Och är inte nämnda samhälle väldigt inriktat på likriktning? Att våra barn ska passa in i tabeller och diagram?

Personligen är jag inte det minsta orolig för Darlings språkutveckling och jag har inte för avsikt att försöka forcera den. Inte heller den tidpunkt vid vilken han börjar gå spelar någon större roll, den dagen kommer, det vet jag.

Jag vill bara utgå från den han är, ha roligt tillsammans med honom och låta honom utvecklas i sin egen takt. Inte lära honom att gå i takt med andra.

Barn är som små blomfrön, man vet inte riktigt vad man har sått men attans vad spännande det är att se dom slå ut.

To Dingeling, with love

Min vän Dinga-linga-lena har två minimala vovvar men frågan är om de inte har mött sin underdog här. Otroooligt söt bild, hur som helst!

Duktig i dag

Eftersom ingen annan lär påtala det så tänkte jag slå mig för bröstet litegrann. I dag har jag nämligen INTE skjutit upp till i morgon det som kunde göras i dag.

Vår lokala sosseförening ska snart arrangera ett möte där Kjell Östberg ska berätta om sina biografier om Olof Palme. Nu behövdes ett foto på den senare för att göra en affisch och jag hade lovat att ta mig till Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek den här veckan.

Tro det eller ej men det är GJORT!

Det var för övrigt ett häftigt ställe och jag kommer nog snart att gå dit för att köpa en eller annan sjyst affisch.

Amenvafasiken!

November. Den här månaden tar verkligen kål på mig. I dag hade jag allvarliga planer på att gå i ide (höll på att sätta på en onödig för att inte säga felaktig accent där :-) men så rang Monika och frågade om vi inte skulle åka in till Rum för barn mä våra bäbbar.

Och så gjorde vi det och det var så klart jättemycket trevligare än att studera mina tapeter resten av dagen (jag retar mig ju ändå på bårderna i sovrummet).

Jag vill inte klaga alltför mycket men när kommer det lite glamour in i Tingelings lilla värld av köksarbete och blöjbyten igen?

Lennartz!!!

Jag avskyr verkligen dansbandsmusik men i kväll såg jag sista avsnittet av Leende guldbruna ögon, som gått i repris nu. Den tv-serien är tamigfan så bra att jag nästan börjar gilla dansbandsmusik!

En av mina superhemliga drömmar är att skriva manus för till exempel tv-serier och kunde jag skriva något som kom ens i närheten av detta så skulle jag dö stolt.

Stökigt!

Nån som har lust att komma hem till mig och städa, mot lite uppskattning?

Den här festliga tjejen...

...tittar på Idol i kväll. Tyckte att Robin B var otroligt bra när han sjöng Sittin' at the Dock of the Bay.

Skönt att pusta ut lite nu, har haft en magsjuk liten tjej att ta hand om hela dagen. Nu mår hon mycket bättre, tack och lov.

Ännu en kväll...

...när jag lagt dom små trollen och bundit fast dom i svansen.

Nu: Japanskt bildkryss i soffan.

Skamset avslöjande... Det borde ju varit 0 procent!

Du är 12% ond!

Du är en aningen ond, fast i smyg!

Ett test från testportalen.se

Hmmm... måndag

Dags att börja fundera på hur jag kan slå världen med häpnad den här veckan. Tills jag kommer på nåt garvar jag åt slutet.se

Lite sliten just nu

Kanske beror det på november. Fast det har ju varit rätt fina dagar nu så jag kanske inte kan skylla på det. Det beror väl snarare på att det faktiskt tar lite grann på krafterna att ha ensam vårdnad om ett av tre underbara barn.

Nog för att barnen ger mer än de tar i form av energi men faktum kvarstår. Ibland skulle det vara skönt med en hel dag som bara handlade om mig och mina behov.

Det känns alltid lite töntigt att tycka synd om sig själv men jag erkänner att jag gör det just nu.

Ibland gör även moderaterna något bra

Jag tänker förstås på det nära förestående införandet av könsneutrala äktenskap, där Fredrik Reinfeldt faktiskt har satt de borgerliga partiernas enighet på undantag. Efter åratal av orättvisor slåss plötsligt regeringen och oppositionen om hur detta kan införas tidigast möjligt. Göran Hägglund och några till sörjer slutet för diskrimineringen men vi är helt säkert många fler som jublar!

Härliga Alexandra slog till direkt och friade till sin fästmö Åsa. Nu hoppas paret få gifta sig den 1 maj och helst då vigas av Mona Sahlin. Det är vackert det som sker nu men det borde varit självklart i alla tider.

De som säger att allt var bättre förr blir väldigt ofta överbevisade. Se bara på Barack Obamas seger över republikanernas föråldrade politik. Och se på den här utställningen på Naturhistoriska riksmuseet. En spark i ändalykten på alla som brukar argumentera för att kärlek mellan samkönade är onaturligt, "för så gör ju inte djuren".

Gud, vilka oseriösa läsare jag har!

Noll kommentarer på inlägg som handlar om politik. Hur ska jag tolka det?

Mona Sahlin fick kommentera före Fredrik Reinfeldt i SVT

Det tycker jag var trevligt att se. Men så hade hon ju mera substans i det hon sa också.

Funderingar kring sömn och valvakor

Jag lyckades gå och lägga mig lite efter tolv i natt. Vaknade i sextiden och tassade upp och slog på tv:n för att mötas av det budskap jag och större delen av världen hoppats på. Lite mindre sömn än vad som är vettigt men helt okej.

Bland alla funderingar som nu sätter igång kring den tillträdande presidenten och alla de krävande utmaningar han ställs inför kunde jag inte låta bli att fundera över hur alla tv:s programledare och kommentatorer under valvakan kunde verka så fokuserade efter att ha varit uppe hela natten.

De flesta har säkert inte sovit alltför mycket den senaste veckan heller. Helt speedade, säkert. Nu kommer väl backlashen men de som varit i USA får väl snarka loss på flyget hem och de andra får helt enkelt försöka ställa om till normalt nyhetsläge igen.

YEEEEEEEES! PRESIDENT BARACK OBAMA!

Underbart, fantastiskt, jättekul! Barack Obama blir president i USA, bättre tider stundar i vår värld efter denna efterlängtade seger. Spännande, historiskt!

Jag borde gå och lägga mig nuuu...

...men det är så svårt att sluta glo på tv:s valvakor!

Obama, Obama, Obama!

Det bara MÅSTE bli Barack Obama som vinner valet i USA i morgon... Allt pekar ju på det men inga segrar bör tas ut i förskott. Håller tummen stenhårt och lär inte vara ensam om det. *L*

Tjoho november!

Nu är du här och det är bara att hantera dig. Just nu tänker jag mycket på valet i USA och hoppas intensivt att Barack Obama vinner på tisdag. Det får bara inte ske att republikanerna fortsätter sin galenskap i det där stora landet som påverkar resten av världen så avsevärt.

Såg på tv i morse och råkade zappa in på Öppna kanalen. Där sände något som heter Democracynow.org en lång, intressant intervju med filmaren Michael Moore. Han brukade stödja oberoende kandidater men den här gången skulle han rösta på Barack Obama och Demokraterna.

Spännande! Och mycket viktigt hur det går.

Oktober slutar i dag

Som det ser ut blir det 37 inlägg jag bäskat mä att göra. Sämre än september men bättre än de flesta andra av mina förflutna bloggmånader. Nu får vi se vad november, denna min ickeickefavvomånad, bär i sitt sköte och hur mycket inspiration jag kommer att få då...

Eller var det nån som sa att det är transpiration det handlar om?

Efterlysning

Ja, det här sprider jag gärna, hoppas flickan blir hittad och kärleksfullt omhändertagen genast! Tog det från Fredrik Hallgrens blogg.

Johanna Birath 15 år och försvunnen. Kallar sig för Hannah och finns med största sannolikhet i Stockholmstrakten.
Alla tips lämnas omgående till polisen på 114 14.

Sprid på era bloggar!

Nerkluddat av Fredrik kl. 12:51

Nu: Fokus på det fina i livet!

Som att Julian och jag träffade hans goa storstorsyrra Micaela häromdagen.

Vackra syskon.

Julian är väldigt lik sin pappa.

Gunga är kul!

Mallig morsa mä mysig muffin.

Mickan och Julian undersöker Rum för barn i Kulturhuset.