Jag älskar nyårsafton. Den har alltid betytt mer för mig än julafton. Det är något med symboliken som gör mig uppfylld av hopp och förväntningar.
Visst vet jag att det är konstruerat men det är ändå härligt att känna att något alldeles nytt och oförstört ligger framför mig, som ett vitt ark jag kan fylla med vilka ord, handlingar, färger och former jag vill.
Så dessa sista dagar av året 2008, som aldrig kommer igen, försöker jag ägna mig åt lite inåtvända funderingar över allt som hänt i mitt liv, för länge sedan och på sistone. En hel del dramatik förvisso, ett liv i fullständig stiltje har jag inte precis haft.
Som vanligt är jag väldigt nöjd med hur jag själv hanterar det som händer men mindre nöjd med en del som jag drabbats av. Men jag är mycket, mycket, mycket mera nöjd och glad för allt bra jag har än avig och arg över det som är till min nackdel.
Japp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tänk att jag tänker ungefär likadant. Fast precis tvärtom.
När man läser dina inläggsrubriken skulle man kunna tro att du är en sån där som aldrig skrikit kuken i hela ditt liv.
Eller legat me karn för den delen.
Bläääärgh!
Bläääärgh! verkar vara det enda du har att säga nu för tiden.
Vad betyder bläääärgh?
Det går nog inte att översätta om den som frågar inte förstår det utrikiska språket rotvälska.
Skicka en kommentar