Elva månader

I dag fyller min bäbis - på bilden med matchande saffransbullbit - elva månader. Det påminner mig om den på sina sätt ganska hemska tiden då jag gick från vikariat till vikariat som journalist. Efter elva månader kom elddopet och med ett enda undantag innebar det ajöss och tack för den här tiden.

Jag hatar verkligen sättet arbetsgivarna uttrycker sig: Tyvärr kan vi inte behålla dig, det är ju LAS du vet... Lagen om anställningsskydd, bekväm att skylla på för redaktionschefer som inte vill ge slitande människor hyfsat trygga och anständiga anställningsvillkor.

Ut med dig och in med nästa. Med sådana villkor sliter alla över sin förmåga i fåfängt hopp om att få tillhöra de få utvalda som får stanna. Det är verkligen inte lagen det är fel på, det är inställningen hos mediernas chefer som är cynisk och rutten.

Det var min barndoms drömyrke och jag är glad att jag fick chansen att arbeta som journalist i nio år men... Aldrig mer vill jag bli behandlad så. Det undergrävde mitt självförtroende på ett verkligt skadligt sätt, det inser jag med facit i hand.

Tack och lov för min tillsvidareanställning, den har gjort mig till en (ännu) gladare människa.

Och i dag är jag extra glad för min söta lilla elvamånaders bäbis är ju så go! Mycket sötare än ett "lasvik".