Barns utveckling

I dag var jag på tiomånaderskontroll med Darling. Allt ser bra ut men bvc-läkaren tyckte ändå att jag kunde pröva att säga "titta lampan" då och då, för det är inget som min bäbis reagerar på i dagsläget.

Jag har sagt saker i stil med "titta lampan" några gånger men utan att han tycks bry sig och då tänker jag inte heller så mycket mer på det. På något sätt fick det mig att fundera, när läkaren sa så där. Är det ett problem om ett barn inte säger "titta lampan" just i tiomånadersåldern? Måste alla barn ha uppnått den "nivån" då? Jag tycker inte det.

Nu kanske jag gör en större grej av det här än vad det är värt men det väcker ändå en del tankar. Lever vi inte i ett väldigt prestationsinriktat samhälle? Och är inte nämnda samhälle väldigt inriktat på likriktning? Att våra barn ska passa in i tabeller och diagram?

Personligen är jag inte det minsta orolig för Darlings språkutveckling och jag har inte för avsikt att försöka forcera den. Inte heller den tidpunkt vid vilken han börjar gå spelar någon större roll, den dagen kommer, det vet jag.

Jag vill bara utgå från den han är, ha roligt tillsammans med honom och låta honom utvecklas i sin egen takt. Inte lära honom att gå i takt med andra.

Barn är som små blomfrön, man vet inte riktigt vad man har sått men attans vad spännande det är att se dom slå ut.