Ibland uppstår det, bara så där. Senast i morse. Jag gjorde sällskap med en annan mamma efter att ha lämnat min dotter på dagis, vi småpratade. Så skulle jag sätta upp en affisch på en anslagstavla, om vår s-förenings möte med Luciano Astudillo på onsdag. När hon fick veta att jag arbetar för ett politiskt parti blev hon nyfiken på vilket, så jag berättade så klart.
- Det har förändrats en hel del sedan valet, sa hon.
Sedan gav hon några exempel på saker som direkt hade påverkat hennes vardag.
- Det är dyrare att åka tunnelbana. Och det är inte gratis att gå på museum längre.
Det har hon ju rätt i. Sedan sa hon att "de rika klarar sig ju alltid". Och vi konstaterade båda att vi inte tillhör den gruppen.
Hon var inte säker på hur hon skulle rösta, s eller mp. Men nu vet hon i alla fall att det är val till Europaparlamentet i sommar och att det är otroligt viktigt att rösta då. Alla beslut som tas där påverkar Sverige massor så det spelar stor roll vilka som röstas in.
Det var ett trevligt samtal och hade det inte varit så kallt så hade vi väl stått där vid vägskälet än, vid det här laget helt översnöade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag ska rösta på mp, de har en snygg representant.
Det verkar moget och väldigt genomtänkt!
men visst är det trevligt med det vardagliga politiska samtalet? man får mer input. Vi som jobbar med politik alltså och jag måste erkänna att det är roligare att prata pol med någon utanför jobbet :-)
...för på jobbet måste vi tycka likadant. och det är så besvärligt.
Det är i och för sig ganska härligt att få befinna sig bland likasinnade! Men det ger mycket att prata med andra också, helt klart. Typ icke-nördar ;-D
Skicka en kommentar