söndag 4 januari 2009

Jag ääääälskar potatis!

Har just ätit kvällsmat, nyttigt som tusan. Trenne medelstora potäter och ett halvt paket bacon samt lite smör och så örtsalt och nymalen peppar. Jag tog bara två potatisar först men kände sen att "jooo, gott - I'm worth it!" och slog till på den tredje raringen.

Jag går inte in för att gå ner i vikt men om jag skulle vilja göra det av någon anledning så skulle GI-dieten verkligen inte vara något för mig. Jag bara älskar potatis, ris och pasta!

Personligen vill jag gärna leva i en värld där det finns både långa och korta, tjocka, smala och mittemellanstora människor. Alla hårfärger, hudfärger, sexuella läggningar och så vidare. Jag önskar att alla kunde använda så kallade mans- och kvinnokläder som de ville utan att riskera hån, spott, spe eller våld. Jag önskar också att ingen behövde lida av ätstörningsproblem. Varför denna hets för att passa in i mallar? Odla din egen unika personlighet i stället!

Men om jag nu skulle gå upp i vikt och till exempel få problem med mina knän eller något sådant som är relaterat till VERKLIG, inte inbillad övervikt. Då skulle jag aldrig kunna skippa de ljuvliga potäterna.

Nej, jag tror på långsam viktnedgång i så fall. Åstadkommen genom något mindre portioner och något ökad rörlighet. Sen är GI säkert bra för många. Men det är nog vettigt att börja med att tala om för sin kropp hur mycket man älskar den oavsett vad den väger. Det bor ju en själ därinne trots allt, som inte mår så bra av att få höra den inre rösten säga elakheter om dess boning.

Älska dig själv och ät gärna potatis blir alltså min slutsats.

9 kommentarer:

Sus Klurar sa...

Nu blev jag kär i dig Tingeling.

Ting sa...

Va?
JAAAG DÅ?

Nämen allvarligt.
Bra inlägg!
Jävligt bra!

Tingeling sa...

Åh! Tack, tack, tack... Vi får väl ha ett trepartsförhållande då?

*ler glatt*

Snokis sa...

Nu vill jag aldrig mer höra dig klaga på att du fortfarande väger sju kilo mer än innan du födde barn, för två månader sen.

Bina sa...

Håller verkligen med dig, framför allt i det där att det spelar roll vad du säger (tänker) till (om) dig själv. Måste vara stressande att hela tiden tänka att jag måste gå ned i vikt! När jag hade slutat amma lillen gick jag upp i vikt, men efter en höst med raska långpromenader och lite mindre kakor och snacks så var jag nere i min matchvikt igen - ingen svält för mig inte!

Tingeling sa...

Hmmm... Snokis, hur ofta hör du mig klaga? Och så där har jag väl inte sagt?

Ja, Bina, det viktigaste är väl något slags balans, verkar vi tycka båda två. Ett hyfsat hälsosamt liv och FRAMFÖR ALLT att vara vän med sig själv och må bra i själen. Och svält - nej tack!

Realisten sa...

Men älsklings-Tinglan, är du min nya själsfrände? Jag älskar också potatis, ris och pasta och har länge undrat om det inte finns en diet som funkar där man kan äta enbart det. Men man kanske inte skulle uppmuntra dieter efter det här inlägget nä...

Realisten sa...

Förresten Sus, nu blir jag avis. Var det inte vi som skulle ligga?

Tingeling sa...

Haha, nu när jag fått en kärleksförklaring av Sus blir ALLA sotis! Men jag säger bara - the more the merrier. Come along!