Känner mig trött och deppig i dag, av skäl som känns lite för privata för att jag ska kunna dela dem ens med er, kära bloggläsare.
Det är verkligen tur att jag levt i nästan 43 år, hade jag varit yngre hade jag förmodligen haft många fler illusioner kvar.
Och den stora lyckan är förstås de solstrålar jag har omkring mig. För deras skull är det värt det, allt detta slitande (av hår och annat). De är fantastiska och det finns inget jag är mera stolt över. Så klart. Vilken normal förälder tänker inte så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
KRAM!
*L* Tack! Och kram på dig mä!
Skicka en kommentar