Åh, vad det är mycket man inte kan skriva om på en blogg! Synd, på sätt och vis, att jag tänker i så många led. Annars hade jag kunnat dela med mig av både ett och annat roligt, jobbigt, märkligt, för jävligt och knasigt som händer i mitt liv.
Jag har vänner som skriver mycket roligare och om mera spännande saker än jag. Ibland ångrar de sig, det händer nästan aldrig mig. Jag är ju så himla förnuftig och försiktig (i det avseendet i alla fall).
måndag 31 augusti 2009
lördag 29 augusti 2009
Egenskördade Survival of the fittest-morötter
Ja, jag är stolt. Mer över deras livskraft än över min egen omvårdnadsinsats :-D
Är mamma eller pappa viktigast?
Just nu känns det som om jag inte vet någonting och inte har något att säga om någonting alls. Jag är gammal nog att veta att det är en tillfällig svacka, att det bara känns så men det är förstås ändå inte så kul.
Det finns ändå en del saker jag har initierad kunskap om, till exempel gemensam vårdnad om barn. Har länge tänkt ta upp en av många aspekter på det ämnet: Är mamma viktigare än pappa för ett barn? (Om vi nu talar om heteronormativa relationer.)
Det kan ju verkar som att slå in en öppen dörr att ens ställa frågan men faktum är att uppfattningen att mamma ändå är lite viktigare är väldigt vanlig. Jag kom att diskutera det med en kompis nyligen. Det handlade om hur man gör med boendet efter en separation och hon tyckte att det verkade så hemskt för barn att behöva flytta mellan två bostäder. För mig är det självklart viktigare att barnet får massor av tid med båda sina föräldrar än att det får vara största delen av tiden i samma bostad (i det idealiska fallet då gemensam vårdnad är dealen förstås).
När vi ältade frågan fram och tillbaka och skärskådade det hela gav hon mig slutligen rätt. För någonstans börjar det med amningen, att det bara är mamman som kan amma och sen hänger det liksom kvar en osynlig uppfattning att mamman nog ändå är LITE viktigare.
Men jag menar att en pappa kan gå in från dag ett och ta en exakt lika viktig roll. Vid sidan av amningen (om den fungerar) finns det massor av tid att sköta om och gosa med den underbara lilla nya varelsen. Skapa nära band, njuta av hur viktig, ja faktiskt oumbärlig, man är för denna individ och samtidigt kanske rysa lite inför ansvaret och allvaret.
Så jag tycker att pappor är lika viktiga. De behöver inte höjas till skyarna för att de gör det som krävs, bara få samma jävla respekt som vilken kvinna som helst är värd som gör det en förälder ska. Och gärna med mer glädje än pliktkänsla.
Vad tycker ni?
Det finns ändå en del saker jag har initierad kunskap om, till exempel gemensam vårdnad om barn. Har länge tänkt ta upp en av många aspekter på det ämnet: Är mamma viktigare än pappa för ett barn? (Om vi nu talar om heteronormativa relationer.)
Det kan ju verkar som att slå in en öppen dörr att ens ställa frågan men faktum är att uppfattningen att mamma ändå är lite viktigare är väldigt vanlig. Jag kom att diskutera det med en kompis nyligen. Det handlade om hur man gör med boendet efter en separation och hon tyckte att det verkade så hemskt för barn att behöva flytta mellan två bostäder. För mig är det självklart viktigare att barnet får massor av tid med båda sina föräldrar än att det får vara största delen av tiden i samma bostad (i det idealiska fallet då gemensam vårdnad är dealen förstås).
När vi ältade frågan fram och tillbaka och skärskådade det hela gav hon mig slutligen rätt. För någonstans börjar det med amningen, att det bara är mamman som kan amma och sen hänger det liksom kvar en osynlig uppfattning att mamman nog ändå är LITE viktigare.
Men jag menar att en pappa kan gå in från dag ett och ta en exakt lika viktig roll. Vid sidan av amningen (om den fungerar) finns det massor av tid att sköta om och gosa med den underbara lilla nya varelsen. Skapa nära band, njuta av hur viktig, ja faktiskt oumbärlig, man är för denna individ och samtidigt kanske rysa lite inför ansvaret och allvaret.
Så jag tycker att pappor är lika viktiga. De behöver inte höjas till skyarna för att de gör det som krävs, bara få samma jävla respekt som vilken kvinna som helst är värd som gör det en förälder ska. Och gärna med mer glädje än pliktkänsla.
Vad tycker ni?
Identitetskris
En del bloggar om sina liv, fyndigt, personligt och tänkvärt. Andra bloggar helt renodlat om till exempel politik, med relevanta länkar, snabba reaktioner på aktuella frågor och en genomtänkt agenda.
Gör Tingeling ingetdera? Eller är hon ett halvdant exempel på både och? Hur som helst är hon trött på sig själv just nu.
Gör Tingeling ingetdera? Eller är hon ett halvdant exempel på både och? Hur som helst är hon trött på sig själv just nu.
fredag 28 augusti 2009
Hinner inte med bloggen så bra
Nä, det är bara att erkänna. Eder Tingeling är otillräcklig. Hoppas jag kan bättra mig snart men just nu orkar jag inte riktigt.
måndag 24 augusti 2009
Tolvhundrasjuttiotre kronor
Gick in på min Internetbank nyss, för att kolla hur kontot ser ut i morgon när lönen trillar in. Har nuförtiden pengar kvar varenda månad, inga stora summor men ändå. Jag har varit med om betydligt hårdare tider. Till saken hör förstås att jag tillhör den lyckliga skaran anställda, friska. Vi som gynnats men än vad som är anständigt av den borgerliga skattesänkningshysterin.
Hur som helst var det inte löneslanten jag skulle skriva om nu utan en annan summa som punktligt kommer in på mitt konto den 25:e varje månad. Det handlar om de 1273 kronor som vi som har enskild vårdnad om ett barn får av samhället. En summa som förutom en höjning med hundra spänn för några år sedan legat på samma nivå i årtionden.
Jag är oändligt tacksam och glad över att det fungerar så smidigt och jag klarar mig som sagt fint ekonomiskt. Men om jag skulle förlora jobbet...? Eller bli långvarigt sjuk, hemska tanke. Då bidde det nog en tämligen åtstramad tillvaro för mig och de mina. Och jag tänker på alla i samma situation som har mindre pengar att leva på.
Så jag blev in i hjärtat lycklig när Mona Sahlin vid sitt sommartal i Sickla häromveckan uttryckligen sa att det var dags att höja underhållsstödet vid en rödgrön valseger nästa år. Det handlar ju om barn som inte haft en chans att välja ekonomisk status på sina föräldrar. Deras rätt till ett hyggligt liv. Vad kan egentligen vara viktigare?
Hur som helst var det inte löneslanten jag skulle skriva om nu utan en annan summa som punktligt kommer in på mitt konto den 25:e varje månad. Det handlar om de 1273 kronor som vi som har enskild vårdnad om ett barn får av samhället. En summa som förutom en höjning med hundra spänn för några år sedan legat på samma nivå i årtionden.
Jag är oändligt tacksam och glad över att det fungerar så smidigt och jag klarar mig som sagt fint ekonomiskt. Men om jag skulle förlora jobbet...? Eller bli långvarigt sjuk, hemska tanke. Då bidde det nog en tämligen åtstramad tillvaro för mig och de mina. Och jag tänker på alla i samma situation som har mindre pengar att leva på.
Så jag blev in i hjärtat lycklig när Mona Sahlin vid sitt sommartal i Sickla häromveckan uttryckligen sa att det var dags att höja underhållsstödet vid en rödgrön valseger nästa år. Det handlar ju om barn som inte haft en chans att välja ekonomisk status på sina föräldrar. Deras rätt till ett hyggligt liv. Vad kan egentligen vara viktigare?
söndag 23 augusti 2009
onsdag 19 augusti 2009
söndag 16 augusti 2009
För jävligt, pardon my French! Våldtäkt är INTE en ordningsförseelse!
Läs själva. Kommentar överflödig.
Uppdatering
Har inte riktigt orkat eller hunnit med att blogga om några stora händelser i mitt liv på sistone, trots att de ägt rum. En viss popdrottning spelade till exempel på Ullevi häromsöndagen och betittades då av Tingeling men det förblev, trist nog, obloggat. Fantastiskt var det, hur som helst!
I går såg och hörde jag en annan cool lady vars namn börjar på M. Hon talade, som ni säkert vet, i Sickla, Nacka och i absolut fokus var frågan om jämställdhet mellan könen. Och som hon betonade, den frågan är viktig för båda könen. Jag tänker återkomma till det ämnet inom kort. Det finns mycket att säga och jag tänkte yttra några funderingar kring delad vårdnad. Påminn mig gärna om det dröjer ;-)
I går såg och hörde jag en annan cool lady vars namn börjar på M. Hon talade, som ni säkert vet, i Sickla, Nacka och i absolut fokus var frågan om jämställdhet mellan könen. Och som hon betonade, den frågan är viktig för båda könen. Jag tänker återkomma till det ämnet inom kort. Det finns mycket att säga och jag tänkte yttra några funderingar kring delad vårdnad. Påminn mig gärna om det dröjer ;-)
fredag 14 augusti 2009
Man undrar ju en del över hur ekvationen ska gå ut...
Indien lär behöva bli ett väldigt bögvänligt samhälle. Men nu börjar i alla fall försöken att stoppa de fruktansvärda, könsselektiva aborterna ge resultat. Man får vara glad för alla tecken på att saker och ting går åt rätt håll.
Sossarna är tydliga om vilka samarbetspartier man har
Hittade, tack vare Peter Anderssons och Johan Sjölanders båda blogginlägg, det här märkliga lilla stycket. Dick Erixon målar upp ett scenario där han försöker få det till att S, V och MP skulle försöka avsätta Fredrik Reinfeldt genom gå ihop med Sverigedemokraterna. Nu i höst. Helt bisarr tanke. Det här resonemanget haltar inte, det är fullständigt orörligt och stendött innan det ens formulerats.
Jag arbetar för Socialdemokraterna i riksdagen och tro mig, jag har aldrig någonsin, vid något som helst öppet eller slutet möte hört någon endaste riksdagsledamot tala för ett samarbete med Sverigedemokraterna. Det är fullständigt uteslutet.
Tvärtom har Mona Sahlin i alla tänkbara sammanhang gjort det fullständigt tydligt att Socialdemokraterna inte kommer att samarbeta med eller göra sig beroende av SD i något som helst sammanhang. Punkt.
När det gäller de borgerliga partierna däremot är det inte lika glasklart. Det sade även KG Bergström, som knappast gjort sig känd som sossekramare, i tv-soffan i morse. Han verkade vänta sig att Fredrik Reinfeldt inte tar ställning i frågan före riksdagsvalet om ett år. Det är alltså hos Moderaterna problemet med otydlig inställning finns.
Jag arbetar för Socialdemokraterna i riksdagen och tro mig, jag har aldrig någonsin, vid något som helst öppet eller slutet möte hört någon endaste riksdagsledamot tala för ett samarbete med Sverigedemokraterna. Det är fullständigt uteslutet.
Tvärtom har Mona Sahlin i alla tänkbara sammanhang gjort det fullständigt tydligt att Socialdemokraterna inte kommer att samarbeta med eller göra sig beroende av SD i något som helst sammanhang. Punkt.
När det gäller de borgerliga partierna däremot är det inte lika glasklart. Det sade även KG Bergström, som knappast gjort sig känd som sossekramare, i tv-soffan i morse. Han verkade vänta sig att Fredrik Reinfeldt inte tar ställning i frågan före riksdagsvalet om ett år. Det är alltså hos Moderaterna problemet med otydlig inställning finns.
lördag 8 augusti 2009
fredag 7 augusti 2009
...och så måste jag delge er denna TOTALA överraskning!
Männen dominerar inom den Moderata kommunpolitiken! Va!?!? Det kan inte vara möjligt. Jo, enligt en undersökning som de tappra kämparna inom M-kvinnor låtit göra så är det faktiskt så. Man tappar ju fullständigt hakan.
Läs själv här!
Läs själv här!
Även borgerligt sinnade reagerar mot nyliberal galenskap
Ernst Klein, tidigare chefredaktör på ÖstgötaCorrespondenten, numera folkpartistisk kommunpolitiker, skriver klokt här. Han bor och verkar i Danderyd, en kommun där den moderata majoriteten inte anslår en enda krona till kommunala konstinköp, enligt Newsmill.se
Frågan är bara hur det känns för mer sansade borgerliga politiker att foga in sig i den fanatiska, moderatdrivna skattesänkningspolitik som regeringen för? Hur länge håller den hårt sammanpiskade borgerliga alliansen? Hur ska de tre små kunna profilera sig tillräckligt - eller ska de nöja sig med att få igenom en eller annan hjärtefråga på bekostnad av en eller annan dylik? Kommer vi att få se borgerlig kannibalism under det sista året före nästa riksdagsval?
Vi lever i en spännande tid. Synd bara att så många av samhällets svagaste får betala priset för det torftigt maskerade nyliberala experiment som pågår.
Frågan är bara hur det känns för mer sansade borgerliga politiker att foga in sig i den fanatiska, moderatdrivna skattesänkningspolitik som regeringen för? Hur länge håller den hårt sammanpiskade borgerliga alliansen? Hur ska de tre små kunna profilera sig tillräckligt - eller ska de nöja sig med att få igenom en eller annan hjärtefråga på bekostnad av en eller annan dylik? Kommer vi att få se borgerlig kannibalism under det sista året före nästa riksdagsval?
Vi lever i en spännande tid. Synd bara att så många av samhällets svagaste får betala priset för det torftigt maskerade nyliberala experiment som pågår.
torsdag 6 augusti 2009
Det häftiga med att betala skatt
Det är inte så sällan jag hört folk låta ganska spydiga när de nämner Mona Sahlins berömda uttalande om att det är häftigt att betala skatt. Det tycks för många vara självklart att alla vill behålla mesta möjliga av sin inkomst för egen del. Men måste det verkligen vara så? Det förutsätter att egoism är människans viktigaste drivkraft och det tror jag faktiskt inte stämmer.
Jag vet av egen, bitter erfarenhet att det är livsfarligt att vara FÖR oegoistisk. Att tänka på sig själv är inte ett dugg fult, var och en är huvudperson i sitt eget liv och så måste det vara. Jag är den enda som var med hela resan sedan jag föddes och som helt säkert kommer att vara på plats den dag jag dör. Men det betyder inte att jag är som lyckligast när jag vet att jag har vad jag behöver och skiter i hur det ser ut för andra. Nej, vi människor är finfina flockdjur, vi behöver varandra och vi far illa när vi ser en annan lida. Därför vill vi leva i ett samhälle där vi tar hand om varandra, vi mår bäst när vi vet att även grannens barn har ett mål mat på bordet till kvällen och är hel och ren (till kropp och själ).
Jag är inte ekonom. Jag tänker inte som en ekonom och det är inte från mig du kommer att få höra vilken som är den optimala nivån för att betala skatt. Jag är en politiskt intresserad, solidarisk medborgare. Vad jag vet är att jag inte tror på platt skatt, det vill säga att alla, oavsett hur mycket man tjänar, betalar till exempel 25 procent av sin inkomst i skatt. Jag tycker att jag ska betala lite mer, procentuellt sett, än dem som tjänar mindre än jag och lite mindre än dem som tjänar mer än jag. Det tycker jag är ett bra sätt att utforma ett så rättvist system som möjligt.
Ända sedan jag var 16 år har jag arbetat och tjänat pengar. Varje år, även då jag studerade, har jag haft en inkomst som jag har betalat skatt för. Det känns bra. Skönt att vara med och bidra till det vi har gemensamt; skola, sjukvård, vägar och allt det där. En massa mer. Mycket mer än "välfärdens kärna", som borgarna säger. En sådan miniminivå nöjer i alla fall inte jag mig med. Inte heller Erik Laakso, som skrivit bra och tänkvärt här. Jag vill ju leva i ett toppenbra samhälle, för ALLA, och det är så klart inte gratis.
Jag kommer aldrig att bli helt nöjd med hur mina skattepengar används. Inte är det Gripen-plan jag helst bidrar till och inte inbillar jag mig att det aldrig myglas eller att något slags verklig rättvisa någonsin har uppnåtts. Men jag är rätt luttrad och van vid kompromisser. Jag har inte full insyn och jag är nog inte envis nog att se till att få det heller, i allt som pågår. Men jag vet att Sverige kan se mycket, mycket bättre ut än nu, när lärare sägs upp i tusental över hela landet. Inte var det färre vuxna som behövdes i skolan? Tvärtom, fler.
Allt handlar förstås inte om pengar. När det gäller köer i vården till exempel, behöver det inte alls vara dyrt att om vårdcentralen till exempel ringer upp dig i stället för att du ska sitta i telefonkö i timmar. Ibland handlar det bara om att tänka smart. Men det vore mycket osmart att inte inse att det kostar pengar att erbjuda bra vård till alla. Det handlar framför allt om att människor som arbetar inom välfärden ska ha anständigt betalt (och så kan de betala lite mera skatt, ju bättre de tjänar... fiffigt!).
Personligen har jag mer pengar över sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Jag säger inte att det är otrevligt eller att jag saknar idéer om vad jag kan göra med dessa pengar. Men helt ärligt kan jag säga att jag med glädje förlorar detta extra om jag vet att såväl mina som andras ungar har tillräckligt många vuxna omkring sig i skolan, om vården fungerar som den ska och så vidare, och så vidare. För det ÄR häftigt att betala skatt! Det är ett extremt klokt sätt att tillsammans bygga en bättre värld för oss och de våra. Tillsammans.
Mer politik att vänta här
Under sommmaren har jag, min vana trogen, släppt jobbet helt och bara varit. Någotsånär helt, ska jag väl säga, jag valde ju att ta en del av semestern till att hänga i Almedalen - superkul! - och jag gick som vanligt i Prideparaden, vilket definitivt är ett politiskt statement.
Men. Jag har kollat nyheter ganska sporadiskt och jag har funderat över livet mera allmänt. Kopplat av. Skönt!
Nu har jag börjat jobba igen och även om det är ytterst få själar här på min arbetsplats så börjar det politiska tänket så sakteliga rulla igång. Och då tänker jag att jag vill skriva lite mera systematiskt om mina tankar om vårt samhälle här framöver.
Jag funderar nu kring två teman, meningen med att betala skatt och hur barnperspektivet kan genomsyra allt. Två hjärtefrågor. Låt mig få återkomma. Vi ses...
Men. Jag har kollat nyheter ganska sporadiskt och jag har funderat över livet mera allmänt. Kopplat av. Skönt!
Nu har jag börjat jobba igen och även om det är ytterst få själar här på min arbetsplats så börjar det politiska tänket så sakteliga rulla igång. Och då tänker jag att jag vill skriva lite mera systematiskt om mina tankar om vårt samhälle här framöver.
Jag funderar nu kring två teman, meningen med att betala skatt och hur barnperspektivet kan genomsyra allt. Två hjärtefrågor. Låt mig få återkomma. Vi ses...
onsdag 5 augusti 2009
Early August Blues
Jag borde nog bli bättre på att leva här och nu. Ofta är jag, med mina sinnen, en liten tid längre fram än just i dag, denna timme, denna sekund. Antagligen handlar det om små försök att strukturera tillvaron, att förbereda sig inför allt okänt som kanske väntar bakom nästa hörn.
Därför brukar jag alltid drabbas av ett visst vemod så här års. Solen skiner, kvällarna är ljusa, det finns alla chanser att göra det jag gillar mest av allt, bada ute. Ändå tänker och känner jag att "snart är det över, snart är det mörkt". Det är synd.
Därför brukar jag alltid drabbas av ett visst vemod så här års. Solen skiner, kvällarna är ljusa, det finns alla chanser att göra det jag gillar mest av allt, bada ute. Ändå tänker och känner jag att "snart är det över, snart är det mörkt". Det är synd.
måndag 3 augusti 2009
Alla familjer består inte av mamma-pappa-barn...
...och det finns politiska partier som har greppat det! Till exempel ett, ehum, mig när(s)tående. Gissa om jag blev överlycklig när jag läste det här pressmeddelandet om en ny, modern familjepolitik!
Och, innan någon sur person klagar i tron att vi har något emot den "gamla, hederliga" kärnfamiljen. Nejdå, den får så gärna vara med i den stora, fina Stjärnfamiljen!
Och, innan någon sur person klagar i tron att vi har något emot den "gamla, hederliga" kärnfamiljen. Nejdå, den får så gärna vara med i den stora, fina Stjärnfamiljen!
söndag 2 augusti 2009
Sugen på bungyjump
Såg människor hoppa bungyjump i Pride Park i går... Visst verkar det ruggigt läskigt men också otroligt häftigt! Dumt nog tog jag ingen bild men sugen blev jag allt. Fast kanske får man panik och blir som en liten kanin när man väl är upphissad och ska kastas ut? Och då är det så dags...
Lily Allen sjunger ut mot homofober
En underbar låt som handlar om orsaken till att Pride behöver firas. Jag valde versionen med lyrics för tydlighetens skull. Ett eller annat litet stavfel överser ni säkert med ;-)
Jag kommer aldrig att förstå hur intoleranta människor fungerar, som inte kan glädjas åt andras kärlek och lycka. Jag gick som vanligt i Prideparaden i går och spenderade eftermiddagen och kvällen i Pride Park - underbart! Så många fina, kärleksfulla människor överallt...
(And in case my dear dad would pop into this blog, please pardon the explicit language... But it's a really important message there :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
