fredag 30 januari 2009
Wow!
En ganska så bra bit över 20 000 besök nu. Så sent som i går kväll var det 19 999. Hihi.
Tack alla som gluttar, glanar, glor och kanske rentav läser lite grann.
Tack alla som gluttar, glanar, glor och kanske rentav läser lite grann.
torsdag 29 januari 2009
Nej förresten
Efter konsultation hos konsumtionsexperten Snokis har jag beslutat mig för att inte köpa växasäng nu. Den mänschan har verkligen total koll på heeela marknaden!
Funderar på att köpa en växasäng
Ska bara hitta ett sätt att lösa frakten först. Fast jag tror det funkar.
onsdag 28 januari 2009
tisdag 27 januari 2009
Hos frisör'n i dag, lycklig nu
I dag har jag anlitat en representant för en viktig och kunnig yrkesgrupp. Här sitter jag innan hennes verk påbörjades. Grå hårstrån i mängder, långt och flygigt hår och en lugg som kittlar något olidligt i ögena. Men som ni ser är jag redan här uppfylld av glädje och förväntan.
Då hade jag ändå inte ens bestämt mig för att färga, bara klippa.
Men vad fasen, tänkte jag. Egentligen har jag väl inte råd men hur sätter man rätt pris på lite livsglädje?
Väl hemma var det dags att dokumentera resultatet men som synes hade jag ingen vidare styrsel på kameraövervakningen.
Här börjar jag ändå få till det, hela ansiktet och stora delar av håret syns ju. Likaså den fina bajsplanschen som pryder min badrumsvägg, här sedd såsom i en spegel.
Luggen är väl inte direkt askort, ändå känns det som ljusårs skillnad. Med tydlig trivsel som följd.
Ja, jag rentav storskrattar här i kväll. Lycka kan tydligen köpas för pengar! 880 kronor närmare bestämt. Ett rent klipp.
måndag 26 januari 2009
En eller annan tandsten och 585 kronor fattigare
Det var trevligt på Folktandvården i dag, tyckte både bäbisen och jag.
söndag 25 januari 2009
Sötebrödsdagar
Då äter man tårta till frukost. Nonstoparna bildade för övrigt en etta medan tårtan var oskadd.
Var är mitt blöjfoto nedan?
Kan ni se det, några inlägg ner? På min skärm är bilden puts väck. Skumt!
lördag 24 januari 2009
torsdag 22 januari 2009
Lina tjänar inte - än
Usch, jag orkar nästan inte skriva det här. Även om det inte var oväntat eller jättekonstigt så känns det ändå hemskt att ha fått det första refuseringsbrevet.
Snällisar har redan påpekat att även storheter som Stieg Larsson, Astrid Lindgren och många andra varit med om samma sak men ändå. Det skär i hjärtat och en del tårar har runnit.
Men det är så klart bara att kavla upp ärmarna och fortsätta. Det är hon värd, lilla Lina.
Snällisar har redan påpekat att även storheter som Stieg Larsson, Astrid Lindgren och många andra varit med om samma sak men ändå. Det skär i hjärtat och en del tårar har runnit.
Men det är så klart bara att kavla upp ärmarna och fortsätta. Det är hon värd, lilla Lina.
tisdag 20 januari 2009
Borde väl räcka en vecka eller två...
I dag har det varit en märklig dag. Jag ska berätta lite mera om det i morgon. Men en sak vill jag visa er: Vårt förråd av blöjor är rätt välfyllt nu. Tack för skjutsen Olle!
måndag 19 januari 2009
Det politiska samtalet
Ibland uppstår det, bara så där. Senast i morse. Jag gjorde sällskap med en annan mamma efter att ha lämnat min dotter på dagis, vi småpratade. Så skulle jag sätta upp en affisch på en anslagstavla, om vår s-förenings möte med Luciano Astudillo på onsdag. När hon fick veta att jag arbetar för ett politiskt parti blev hon nyfiken på vilket, så jag berättade så klart.
- Det har förändrats en hel del sedan valet, sa hon.
Sedan gav hon några exempel på saker som direkt hade påverkat hennes vardag.
- Det är dyrare att åka tunnelbana. Och det är inte gratis att gå på museum längre.
Det har hon ju rätt i. Sedan sa hon att "de rika klarar sig ju alltid". Och vi konstaterade båda att vi inte tillhör den gruppen.
Hon var inte säker på hur hon skulle rösta, s eller mp. Men nu vet hon i alla fall att det är val till Europaparlamentet i sommar och att det är otroligt viktigt att rösta då. Alla beslut som tas där påverkar Sverige massor så det spelar stor roll vilka som röstas in.
Det var ett trevligt samtal och hade det inte varit så kallt så hade vi väl stått där vid vägskälet än, vid det här laget helt översnöade.
- Det har förändrats en hel del sedan valet, sa hon.
Sedan gav hon några exempel på saker som direkt hade påverkat hennes vardag.
- Det är dyrare att åka tunnelbana. Och det är inte gratis att gå på museum längre.
Det har hon ju rätt i. Sedan sa hon att "de rika klarar sig ju alltid". Och vi konstaterade båda att vi inte tillhör den gruppen.
Hon var inte säker på hur hon skulle rösta, s eller mp. Men nu vet hon i alla fall att det är val till Europaparlamentet i sommar och att det är otroligt viktigt att rösta då. Alla beslut som tas där påverkar Sverige massor så det spelar stor roll vilka som röstas in.
Det var ett trevligt samtal och hade det inte varit så kallt så hade vi väl stått där vid vägskälet än, vid det här laget helt översnöade.
Ja ooooh vad jag pluggar!
Poetiken ni minns? Nej. Det har jag inte. Inte varit ett dugg duktig.
Men nu så! Det är ju den sista veckan jag kan göra det på någotsånär heltid. Så. Nu jäsiken!
Men nu så! Det är ju den sista veckan jag kan göra det på någotsånär heltid. Så. Nu jäsiken!
söndag 18 januari 2009
Hittade en rolig grej på Tjuvlyssnat.se...
Kom ihåg att jag har väldigt barnslig humor! Det här är inget för kräsna finsmakare *ler*
lördag 17 januari 2009
Heja Blondinbella, fortsätta bekämpa sjuka viktideal!
Blondinbella är moderat och jag är socialdemokrat. Vi tycker helt säkert olika om väldigt mycket men just i dag vill jag hylla henne för att hon tar avstånd från den farliga viktfixering som florerar på en del kändisbloggar.
Begreppet size zero är helt sjukt! Isabella Löwengrip har Sveriges för närvarande mest lästa blogg och hennes åsikter följs uppmärksamt av mängder av unga tjejer. Att hon tar avstånd från den hets som leder många in i ätstörningshelvetet är värt all respekt. Precis som Expressens krönikör Malin Roos skriver här.
Begreppet size zero är helt sjukt! Isabella Löwengrip har Sveriges för närvarande mest lästa blogg och hennes åsikter följs uppmärksamt av mängder av unga tjejer. Att hon tar avstånd från den hets som leder många in i ätstörningshelvetet är värt all respekt. Precis som Expressens krönikör Malin Roos skriver här.
Ljuset, jag älskar ljuset
Ett tryggt och pålitligt tema man alltid kan komma tillbaka till är som bekant väder och vind, årstidernas växlingar och sånt. Vet att min kära vän Realisten alldeles särskilt uppskattar den typen av inlägg.
I dag slog det mig faktiskt att jag börjar känna att det vänt nu, att den allra mörkaste årstiden är över. Det är faktiskt lite ljusare nu, lite längre. Och säga vad man vill om pensionärsvarningen med att skriva om det här, det ÄR skönt när livet blir lite ljusare!
I dag slog det mig faktiskt att jag börjar känna att det vänt nu, att den allra mörkaste årstiden är över. Det är faktiskt lite ljusare nu, lite längre. Och säga vad man vill om pensionärsvarningen med att skriva om det här, det ÄR skönt när livet blir lite ljusare!
Mycket i huvet just nu
Kanske därför så lite händer på min blogg? Grejerna stannar liksom i skallen i stället?
onsdag 14 januari 2009
Twingeling på Twitter
Jag har inte alls orkat sätta mig in i vad jag kan göra där men jag finns i alla fall på Twitter nu. Twingeling var namnet. Kom gärna dit och hälsa på och berätta vad jag kan hitta på. Eller titta på min glada nuna i alla fall :-D
måndag 12 januari 2009
söndag 11 januari 2009
Greppa poetiken
Det är vad jag måste göra nu. Bara två veckor kvar tills dagisinskolning. Tre poäng kvar för att ha färdig 20-poängskurs i Kreativt skrivande. Kan ju inte låta en nästan färdig hemtenta ligga och skräpa i fyra år till.
Kom igen, Tingeling! Get into the groove of the poetik right now! Platon, Tafdrup och allt vad de heter, nu ska de penetreras och beskrivas. Japp!
Kom igen, Tingeling! Get into the groove of the poetik right now! Platon, Tafdrup och allt vad de heter, nu ska de penetreras och beskrivas. Japp!
Så himla svårt att beskriva
Jag funderar och funderar för det skaver i skallen: Var finns nyanserna?
Det går helt enkelt knappt att skriva om konflikten Israel-Palestina för människor är så otroligt uppdelade i antingen eller.
Jag och en vän åkte in till Sergels torg i går för att demonstrera mot övergreppen mot civila i Gaza. Inte mot Israel som stat eller mot det israeliska folket. Men stämningen var hätsk (vi var inte med i början, det hade redan pågått i över en timme så jag vet inte hur det inleddes) och jag kände starkt att jag INTE vill bli sedd eller fotograferad bredvid en ung man som bär ett plakat med texten "Go to hell Israel". Det kändes också konstigt med en del av ropen i megafon, krav på att stänga Israels ambassad - vad gott skulle det leda till?
Det är så tragiskt alltihop. Men jag tror vi är många som helt enkelt bara önskar att såväl palestinska som israeliska barn fick leka och ha riktigt bra barndomar i stället för att växa upp med hat och krig.
Och jag vet, jag är bara en kvinna som levt hela sitt liv i ett land i fred. Jag vet inte på långa vägar tillräckligt. Men jag kan ju få ha åsikter, tankar och drömmar ändå.
Det går helt enkelt knappt att skriva om konflikten Israel-Palestina för människor är så otroligt uppdelade i antingen eller.
Jag och en vän åkte in till Sergels torg i går för att demonstrera mot övergreppen mot civila i Gaza. Inte mot Israel som stat eller mot det israeliska folket. Men stämningen var hätsk (vi var inte med i början, det hade redan pågått i över en timme så jag vet inte hur det inleddes) och jag kände starkt att jag INTE vill bli sedd eller fotograferad bredvid en ung man som bär ett plakat med texten "Go to hell Israel". Det kändes också konstigt med en del av ropen i megafon, krav på att stänga Israels ambassad - vad gott skulle det leda till?
Det är så tragiskt alltihop. Men jag tror vi är många som helt enkelt bara önskar att såväl palestinska som israeliska barn fick leka och ha riktigt bra barndomar i stället för att växa upp med hat och krig.
Och jag vet, jag är bara en kvinna som levt hela sitt liv i ett land i fred. Jag vet inte på långa vägar tillräckligt. Men jag kan ju få ha åsikter, tankar och drömmar ändå.
lördag 10 januari 2009
Menskoppen är en toppengrej! Och mens är inte äckligt, mens, mens, mens - supernaturligt, ingen av oss hade funnits utan dess existens...
Ja. Jag tycker alltså att menskoppen fungerar jättebra och har skrivit lite mera om det i kommentar nummer sex under föregående inlägg.
Testing, testing
I dag testar jag min menskopp för första gången. Återkommer med alla saftiga detaljer.
Nej då, inte ens jag :-D Även om jag tycker att det är irriterande att alla kvinnliga företeelser måste tigas ihjäl och skämmas för. Jag skäms inte men jag ska bara berätta om det går bra. Och det gör det hittills.
Nej då, inte ens jag :-D Även om jag tycker att det är irriterande att alla kvinnliga företeelser måste tigas ihjäl och skämmas för. Jag skäms inte men jag ska bara berätta om det går bra. Och det gör det hittills.
Ni har fortfarande min aktning, Godiva och Zoila!
Bara så ni vet, vinsten gäller så klart fortfarande :-D
fredag 9 januari 2009
Låtom oss dansa!
Sitter och njuter framför Let's dance på tv. Kan förstås inte låta bli att fantisera om hur det skulle vara om jag fick vara med och så att säga ge kassaskåpet ett ansikte. Det vore askul under det enda avsnitt jag fick delta... *L*
torsdag 8 januari 2009
Allergivaccination avslutad
Det var alltså en grunka som jag fått blåsa i ungefär var åttonde vecka sedan fyra år tillbaka som var på bilden i inlägget nedan. Förkortningen som Godiva och Zoila kom med var säkert korrekt, jag minns mest något med perspiration (jag vinner inte min egen aktning i en vecka men de gör de två ;-)
Våren 2002 var min björkpollenallergi värre än någonsin och jag sökte hjälp på vårdcentralen. Jag fick en remiss till S:t Görans sjukhus och två och ett halvt år senare fick jag alltså påbörja vaccination mot både detta och kattallergi.
Fantastiskt! Nu känner jag nästan ingenting när maj månad kommer, jag som lidit alla helvetets kval sedan allergin bröt ut i tonåren någon gång. Och behandlingen är slutförd.
PEF-mojängen har jag fått blåsa i före och efter att jag fått två sprutor, en för björkarnas och en för katternas skull. Skulle jag ha drabbats av en stark allergisk reaktion så hade det märkts på min lungkapacitet, antar jag. Men det gjorde jag aldrig, jag bara satt där den beordrade halvtimmen, läste en tidning eller bara filosoferade och så gick jag igen, lite mindre allergisk för varje gång ;-D
Personalen har alltid varit himla trevlig också, jag kommer nästan att sakna dem även om det är skönt att inte behöva åka till Fridhemsplan på bestämda tider längre, så klart.
Ville bara berätta om detta, en liten story om all den utmärkta vård som ges i Sverige varje dag, året runt. Tack vare våra gemensamma skatteslantar, tack, tack!
Våren 2002 var min björkpollenallergi värre än någonsin och jag sökte hjälp på vårdcentralen. Jag fick en remiss till S:t Görans sjukhus och två och ett halvt år senare fick jag alltså påbörja vaccination mot både detta och kattallergi.
Fantastiskt! Nu känner jag nästan ingenting när maj månad kommer, jag som lidit alla helvetets kval sedan allergin bröt ut i tonåren någon gång. Och behandlingen är slutförd.
PEF-mojängen har jag fått blåsa i före och efter att jag fått två sprutor, en för björkarnas och en för katternas skull. Skulle jag ha drabbats av en stark allergisk reaktion så hade det märkts på min lungkapacitet, antar jag. Men det gjorde jag aldrig, jag bara satt där den beordrade halvtimmen, läste en tidning eller bara filosoferade och så gick jag igen, lite mindre allergisk för varje gång ;-D
Personalen har alltid varit himla trevlig också, jag kommer nästan att sakna dem även om det är skönt att inte behöva åka till Fridhemsplan på bestämda tider längre, så klart.
Ville bara berätta om detta, en liten story om all den utmärkta vård som ges i Sverige varje dag, året runt. Tack vare våra gemensamma skatteslantar, tack, tack!
Sista PEF:en
Ja, det var sista gången på S:t Göran. Gäääsp... Nu är timmen så sen så jag berättar mer om det i morgon (eller senare i dag kanske det borde heta).Den som vet vad det handlar om eller kan skriva ut förkortningen PEF vinner en... veckas gott anseende hos mig.
onsdag 7 januari 2009
Tidig morgon
Vill bara visa att Tingeling minsann is an early morningbird. Håller på att försöka ställa om från att lägga mig alltför sent till mera tidiga kvällar och dito morgnar. Så här tidigt är kanske lite överkurs, dock.
tisdag 6 januari 2009
Bra skrivet om Gaza
Vi är många som tänker på människorna i Gaza just nu. Alltför många stannar förstås vid att tänka men allt börjar i tanken.
Här kommer en bra länk till Mrs Lis utmärkta blogg där hon skriver tänkvärt om hur det vore om Gaza vore Orust. Hon tipsar också om ett sätt att hjälpa, via Röda Korset. Vi som är sossar (och alla som vill så klart) kan också hjälpa via Palmecentret.
Jag är inte så rik men ska ändå sätta in en liten peng (det får bli till Palmecentret). Blir vi många som gör det, så gör det stor skillnad. Det var ju genom många små bidrag som Barack Obamas valkampanj drog in så mycket till exempel.
Här kommer en bra länk till Mrs Lis utmärkta blogg där hon skriver tänkvärt om hur det vore om Gaza vore Orust. Hon tipsar också om ett sätt att hjälpa, via Röda Korset. Vi som är sossar (och alla som vill så klart) kan också hjälpa via Palmecentret.
Jag är inte så rik men ska ändå sätta in en liten peng (det får bli till Palmecentret). Blir vi många som gör det, så gör det stor skillnad. Det var ju genom många små bidrag som Barack Obamas valkampanj drog in så mycket till exempel.
Vi stinker öl
Jag har nu funnit den semla jag så länge längtat efter och ska strax intaga det ljuvliga lilla stycket. Det var på Ringen vi mötte varandra och kärleken var ögonblicklig.
När jag hade köpt min älskling (det där lät inte bra) gick jag över till matvaruaffären och shoppade lite. Som jag står där i kassan med Darling i vagnen framför mig blir vi plötsligt nedstänkta av något som sprutar från kassan intill.
Den rara kassörskan i "min" kassa rusar fram med papper och torkar av mig på ryggen, själv torkar jag av Darlings overall och vagnen. Även min väska har fått sina stänk.
Jag tog det ganska stoiskt men när jag insåg att det var öl kändes det inte så kul. Det luktar så äckligt. Och jag som inte ens dricker det själv ska nu gå och lukta gammal ölgubbe! Hrmpfh eller nåt.
När jag hade köpt min älskling (det där lät inte bra) gick jag över till matvaruaffären och shoppade lite. Som jag står där i kassan med Darling i vagnen framför mig blir vi plötsligt nedstänkta av något som sprutar från kassan intill.
Den rara kassörskan i "min" kassa rusar fram med papper och torkar av mig på ryggen, själv torkar jag av Darlings overall och vagnen. Även min väska har fått sina stänk.
Jag tog det ganska stoiskt men när jag insåg att det var öl kändes det inte så kul. Det luktar så äckligt. Och jag som inte ens dricker det själv ska nu gå och lukta gammal ölgubbe! Hrmpfh eller nåt.
Gaza
En del saker är väldigt svåra att skriva om. När det gäller konflikten Israel-Palestina finns en stark polarisering där människor ofta betonar den ena partens större skuld. Det är inte lätt att säga något utan att riskera att hamna i det ena facket.
Jag måste ändå säga att jag har oerhört svårt att förstå israelernas oerhörda övervåld mot civila just nu. Var finns viljan att skapa bestående fred och en tvåstatslösning? Hur kan man låta så många oskyldiga dö eller skadas för livet?
Aftonbladet rapporterade i går om två norska läkare som opererar mängder av skadade barn och vuxna under fruktansvärda förhållanden inne i det isolerade Gaza. Bland annat tvingas de amputera utan bedövning, troligen på grund av att mat och mediciner under lång tid inte fått föras in i området. Genom läkarnas bildbevis dokumenteras övergreppens konsekvenser. Det är ofattbart att FN:s säkerhetsråd på grund av USA inte kan se till att sätta stopp för det här, genast.
Man blir så ledsen. Nyligen deltog jag i en tidningsenkät som frågade om fred i Mellanöstern någonsin är möjlig. Självklart svarade jag ja men de flesta svarade nej. Glöm då inte att uppgivenhet aldrig någonsin har löst ett enda problem.
Våldets destruktiva spiral är svår, men inte omöjlig, att stoppa.
Jag måste ändå säga att jag har oerhört svårt att förstå israelernas oerhörda övervåld mot civila just nu. Var finns viljan att skapa bestående fred och en tvåstatslösning? Hur kan man låta så många oskyldiga dö eller skadas för livet?
Aftonbladet rapporterade i går om två norska läkare som opererar mängder av skadade barn och vuxna under fruktansvärda förhållanden inne i det isolerade Gaza. Bland annat tvingas de amputera utan bedövning, troligen på grund av att mat och mediciner under lång tid inte fått föras in i området. Genom läkarnas bildbevis dokumenteras övergreppens konsekvenser. Det är ofattbart att FN:s säkerhetsråd på grund av USA inte kan se till att sätta stopp för det här, genast.
Man blir så ledsen. Nyligen deltog jag i en tidningsenkät som frågade om fred i Mellanöstern någonsin är möjlig. Självklart svarade jag ja men de flesta svarade nej. Glöm då inte att uppgivenhet aldrig någonsin har löst ett enda problem.
Våldets destruktiva spiral är svår, men inte omöjlig, att stoppa.
måndag 5 januari 2009
En semla
Det är precis vad jag önskar mig just nu. Om det kom någon vacker, vänlig själ hit med en semla till mig så skulle jag lägga den i varm mjölk och njuta av varenda liten tugga.
Men det lär det väl inte göra, så jag tror jag tar en kopp te i stället.
Förresten har jag glömt berätta något komiskt: Redan i förra veckan fanns det, enligt säker källa, semlor till salu i Finspång. Men när vi kom hem till Stockholm i fredags kväll och försökte på Sveriges kanske mest centralt belägna konditori, vid Sergels torg så blev beskedet: Nej de börjar vi med på onsdag. Först i övermorgon kan man alltså hoppas på att detta plejs följer Finspångs goda exempel :-D
Men det lär det väl inte göra, så jag tror jag tar en kopp te i stället.
Förresten har jag glömt berätta något komiskt: Redan i förra veckan fanns det, enligt säker källa, semlor till salu i Finspång. Men när vi kom hem till Stockholm i fredags kväll och försökte på Sveriges kanske mest centralt belägna konditori, vid Sergels torg så blev beskedet: Nej de börjar vi med på onsdag. Först i övermorgon kan man alltså hoppas på att detta plejs följer Finspångs goda exempel :-D
Size zero nej tack
Apropå riktigt sjuka ideal, läs det här och de andra artiklarna på samma tema, till exempel den här.
Klappar mig på magen, höfterna och de andra kära fettdepåerna min välmående, naturliga kropp bär på. Tackar Gud för att jag sluppit drabbas av ätstörningar och önskar att alla våra döttrar också ska slippa det. Ja, sönerna med så klart, det händer ju killar också, bara mer sällan.
Jag älskar mjölk, smör och grädde och tror att de hjälper mig att slippa benskörhet. Och jag älskar min snälla kropp som alltid bär mig genom tillvaron. Måtte vi alla älska oss själva och varandra lite mera också, så kanske dessa förskräckliga sjukdomar kan utrotas.
Klappar mig på magen, höfterna och de andra kära fettdepåerna min välmående, naturliga kropp bär på. Tackar Gud för att jag sluppit drabbas av ätstörningar och önskar att alla våra döttrar också ska slippa det. Ja, sönerna med så klart, det händer ju killar också, bara mer sällan.
Jag älskar mjölk, smör och grädde och tror att de hjälper mig att slippa benskörhet. Och jag älskar min snälla kropp som alltid bär mig genom tillvaron. Måtte vi alla älska oss själva och varandra lite mera också, så kanske dessa förskräckliga sjukdomar kan utrotas.
Lågvatten
Känner mig trött och deppig i dag, av skäl som känns lite för privata för att jag ska kunna dela dem ens med er, kära bloggläsare.
Det är verkligen tur att jag levt i nästan 43 år, hade jag varit yngre hade jag förmodligen haft många fler illusioner kvar.
Och den stora lyckan är förstås de solstrålar jag har omkring mig. För deras skull är det värt det, allt detta slitande (av hår och annat). De är fantastiska och det finns inget jag är mera stolt över. Så klart. Vilken normal förälder tänker inte så?
Det är verkligen tur att jag levt i nästan 43 år, hade jag varit yngre hade jag förmodligen haft många fler illusioner kvar.
Och den stora lyckan är förstås de solstrålar jag har omkring mig. För deras skull är det värt det, allt detta slitande (av hår och annat). De är fantastiska och det finns inget jag är mera stolt över. Så klart. Vilken normal förälder tänker inte så?
söndag 4 januari 2009
Jag ääääälskar potatis!
Har just ätit kvällsmat, nyttigt som tusan. Trenne medelstora potäter och ett halvt paket bacon samt lite smör och så örtsalt och nymalen peppar. Jag tog bara två potatisar först men kände sen att "jooo, gott - I'm worth it!" och slog till på den tredje raringen.
Jag går inte in för att gå ner i vikt men om jag skulle vilja göra det av någon anledning så skulle GI-dieten verkligen inte vara något för mig. Jag bara älskar potatis, ris och pasta!
Personligen vill jag gärna leva i en värld där det finns både långa och korta, tjocka, smala och mittemellanstora människor. Alla hårfärger, hudfärger, sexuella läggningar och så vidare. Jag önskar att alla kunde använda så kallade mans- och kvinnokläder som de ville utan att riskera hån, spott, spe eller våld. Jag önskar också att ingen behövde lida av ätstörningsproblem. Varför denna hets för att passa in i mallar? Odla din egen unika personlighet i stället!
Men om jag nu skulle gå upp i vikt och till exempel få problem med mina knän eller något sådant som är relaterat till VERKLIG, inte inbillad övervikt. Då skulle jag aldrig kunna skippa de ljuvliga potäterna.
Nej, jag tror på långsam viktnedgång i så fall. Åstadkommen genom något mindre portioner och något ökad rörlighet. Sen är GI säkert bra för många. Men det är nog vettigt att börja med att tala om för sin kropp hur mycket man älskar den oavsett vad den väger. Det bor ju en själ därinne trots allt, som inte mår så bra av att få höra den inre rösten säga elakheter om dess boning.
Älska dig själv och ät gärna potatis blir alltså min slutsats.
Jag går inte in för att gå ner i vikt men om jag skulle vilja göra det av någon anledning så skulle GI-dieten verkligen inte vara något för mig. Jag bara älskar potatis, ris och pasta!
Personligen vill jag gärna leva i en värld där det finns både långa och korta, tjocka, smala och mittemellanstora människor. Alla hårfärger, hudfärger, sexuella läggningar och så vidare. Jag önskar att alla kunde använda så kallade mans- och kvinnokläder som de ville utan att riskera hån, spott, spe eller våld. Jag önskar också att ingen behövde lida av ätstörningsproblem. Varför denna hets för att passa in i mallar? Odla din egen unika personlighet i stället!
Men om jag nu skulle gå upp i vikt och till exempel få problem med mina knän eller något sådant som är relaterat till VERKLIG, inte inbillad övervikt. Då skulle jag aldrig kunna skippa de ljuvliga potäterna.
Nej, jag tror på långsam viktnedgång i så fall. Åstadkommen genom något mindre portioner och något ökad rörlighet. Sen är GI säkert bra för många. Men det är nog vettigt att börja med att tala om för sin kropp hur mycket man älskar den oavsett vad den väger. Det bor ju en själ därinne trots allt, som inte mår så bra av att få höra den inre rösten säga elakheter om dess boning.
Älska dig själv och ät gärna potatis blir alltså min slutsats.
Vad ska man hitta på i dag då?
Känner mig lite uttråkad. Och så den vanliga stressen när tiden av dagsljus är så kort. Nu strålar solen där ute men innan jag har kommit utanför dörrn är det väl mulet alternativt mörkt igen.
lördag 3 januari 2009
Smulor från de rikas bord
Darling blev lite småhungrig framåt tolvslaget och hittade ett smaskigt bröd att knapra på. Ja, det handlar fortfarande om nyårsnatten så klart.
Lite småseg är jag allt i dag
Men snart ska vi nog ha fixat lite lunch och sen bär det av mot brodern och hanses sambo, på visit. Kuvl!
...och så huvudpersonerna
Här är Olaf och Elle, mycket stiligt och sprillans nygift brudpar som bjöd på en hejdundrande nyårsfest där själva bröllopet var en vacker överraskning alldeles i början. Ceremonin (hemlig)hölls med stil och klass av Lars G.
Fast den här bilden är kanske mera rättvisande av parets kväll. Ett himla sjå med allt fixande. Elle hade förklädet på både titt som tätt.
En Realist begår glamoröst nyår
Realisten till bords, i skenet av en romantisk kandelaber.
Realisten i samspråk med den glittrande Porridgemother. Här syns den efterfrågade, apsnygga festblåsan. Kvällen bjöd, som synes, på flertalet snoffsiga decolletage, detta är ett väl valt axplock.
S:t Martin och Realisten vid ett bord med avec. Whisky och Bailey's, tror de provade både och.
Tjat, tjat, tjöt...
Herregud, kan man inte få slappna av lite och låta tågjetlaggen så sakteliga ta sig ur kroppen?
Jag är fortfarande glad och livad, så än är det för tidigt att, som vissa illvilliga kommentatorer, räkna ut mina nyårslöften. Och strax kommer ett nytt inlägg med några efterfrågade bilder på en viss Realist iförd tjusig nyårsblåsa.
Jag är fortfarande glad och livad, så än är det för tidigt att, som vissa illvilliga kommentatorer, räkna ut mina nyårslöften. Och strax kommer ett nytt inlägg med några efterfrågade bilder på en viss Realist iförd tjusig nyårsblåsa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
