De orange- och gulklädda gubbarna (killarna, karlarna) fortsätter att jobba utanför mina fönster. Så här såg det ut tidigare i dag.
Rätt som det är kliver nån förbi, på väg mot okänt mål och för mig outgrundliga arbetsuppgifter (som ska leda till att vår fasad blir som ny). Barnen, särskilt den yngste, tycker det är trevligt med kompisar där ute och brukar vinka till dem. Jag har också hälsat hövligt nån gång ibland.
Men det här fick mig att undra - är det någon som roar sig med att iaktta oss? Har vårt hem blivit en bioduk?
4 kommentarer:
Oj, så jobbigt det där verkar! Har du haft persiennerna neddragna ibland eller har du bjudit på att vara föremål för iakttagande?
Det finns inga persienner här så det har bara varit att gilla läget... Men nu går det mot sitt slut och det känns väldigt skönt.
Just stolarna stod bara där typ sista veckan, tyckte mest att de såg så roliga ut på nåt sätt.
När de gjorde stambyte i Hjärtats lägenhet bodde han hos mig (pluggade i Gävle i tre år) Så när vi "fick" tillbaka lägenheten var allt klart och vi slapp bajsa i en barack på gården.
Det gjorde ingenting.
Åh gud! Jag är extreeeemt tacksam att stambytet i det här huset togs om hand för några år sedan. Det brukar ju göras typ vart sextionde år så när det är dags igen är jag runt hundra och bor troligen på hemmet och får hjälp av snäll personal att "sköta magen" =)
Skicka en kommentar