Längtan, frustration och fullkomlig ofullkomlighet

Hela jag bara värker av längtan just nu. Längtan efter att roliga saker ska hända, att framgångar ska börja trilla in, efter små och stora kickar.

Jag lyssnar ju ofta och gärna på musik och kan inte låta bli att önska att jag kunde spela bas - men jag har ju inte övat på hur länge som helst. Konstigt. Hur skulle jag någonsin kunna bli medlem i ett band om jag inte har något att bidra med? Jag vill skriva noveller men kommer mig inte för. Vill klä av mig vinterplaggen och gå ut i vårvärmen som inte anlänt än. Och ja, jag gillar egentligen inte att skriva om det här för det är så privat men jag skulle gärna ändra på det faktum att jag är singel. Men är samtidigt hellre singel for nästan ever än går på fler blindskär.

Mycket ligger alltså hos mig själv men inte allt. Det finns saker man inte kan påverka och det är också frustrerande.

Vet inte vad som är värst, att inse sin egen ofullkomlighet och otillräcklighet eller att stånga sig blodig mot väggar som inte kan rubbas för att man inte har någon som helst möjlighet att påverka.