fredag 31 oktober 2008

Herregud...

...jag bara gråter. Så fruktansvärt! Men viktigt. Försök orka titta och framför allt lyssna på deras berättelser från folkmordet i Rwanda 1994. Alla mina problem blev med ens så små...

Tänk bara, till exempel, på hon som tar hand om sju barn, eftersom hennes syskon dödats. Hon är deras faster, moster, mamma, pappa. Men hon är hivsmittad.

Världen är så orättvis. Det finns så mycket att göra för att förbättra den.

Tack Zoila, jag tog den från din läsvärda blogg.

Inga kommentarer: