Hemma igen...

Jag älskar att resa men tycker inte heller att det är fy skam att komma hem. Och det gjorde jag i går kväll , efter en drygt timmen försenad flygning från Antalya, Turkiet, till Arlanda, Stockholm. Jätteskönt när väskan var insläpad, att koka sig en hederlig kopp te (inte drickbart med steriliserad mjölk, tacka vet jag Arla), slå på datorn och ringa kompisen. Slöglo i soffan på Rapport, kolla lite post och inte minst, se att lägenheten står kvar i gott skick! Samt att blommorna mår bra (tack Ylva hedersknyffel!).

Hur har då veckan på hotell Oasis i Side varit? Jo, alldeles, alldeles uuunderbar! Soooligt, massor av bad, såväl i pool som i havet (i alla fall jag :o) och så massor av härlig mat förstås. Mest minnesvärt var det när jag skulle äta fisk på en vackert belägen restaurang med bästa möjliga utsikt över havets vågor.

Två oerhört hövliga kypare kom fram med ett stort fat med nyfångad fisk samt räkor. Jag fick peka och välja - inte så lätt! - och föll till slut för en fin liten (nåja) red snapper, som sedan kom in tillsammans med knaprig pommes frites och fint upplagda grönsaker. En av de oklanderliga kyparna satte genast igång med att rensa fisken åt mig. Så fort jag satte gaffeln i min mat hade jag en kurrande, mager katt på var sida om mina fötter (!) Men de drog snabbt vidare när de insåg att det inte blev några smakbitar från det här bordet.

Peter kommer säkert att minnas ruinerna allra bäst (häftigast var den antika och till ganska stor del bevarade amfiteatern) medan jag alltid först och främst njuter av att kasta mig i havets mäktiga vågor. Ense är vi nog om hur lyckat det var att hamna på ett hotell med världens gulligaste och mest omtänksamma personal, särskilt vår favorit Bekir. Läs gärna mer om detta på Peters blogg: peterstrom.bloggspace.se