Inte bara jag, mig och mitt

Jag har blivit ombedd att förklara vad som är så himla kul och häftigt med att betala skatt. Det var ju Mona Sahlin som en gång i tiden yttrade just dessa ord - det är häftigt att betala skatt - och oj vad många jag har hört sucka över detta. Men jag håller med! Det ÄR faktiskt inte alls dumt att betala skatt och gärna på en hyfsat hög nivå.

Nu är det ju inte så att jag har något som helst emot de pengar jag tjänar ihop. Med dem gör jag både trevliga och nödvändiga saker. Varje månad betalar jag hyra, studieskuld, mobilräkning, dagisräkning och mycket annat. Jag måste också se till att det blir lite över som jag kan köpa mat, SL-kort och lite annat smått och gott för. Kanske rentav ett klädesplagg någon gång ibland (ve mig flärdfulla varelse!). Det händer till och med att jag reser till något spännande land i vår omvärld, vilket verkligen förgyller min vardag.

Som alla andra är jag mig själv närmast och så familjen och vännerna. Men stannar världen där? Nej. Den gör ju inte det. Och jag är ju inte dummare än att jag begriper hur mycket viktigt och kul man kan göra för all den där insamlade skattekosingen. Dagis. T-bana. Skola för små och stora. Vägar. Och mycket, mycket mera.

Allt detta kostar pengar! Det kostar en hel massa att bygga ett riktigt bra samhälle i ett land som till exempel Sverige. Då måste alla som tjänar pengar vara med och bidra för att det hela ska gå runt. Och rimligast är ju att den som har mer också betalar mer. Annars hamnar vi ju i den omvända Robin Hood-politik som borgarna just nu satsar på, när de sänker fastighetsskatten och förmögenhetsskatten så fort de bara hinner. Tänk er detta sagt med Karl Bertil Jonssons klara stämma: Att ta från de fattiga och ge till de rika. No way! *ryser i hela kroppen*

Det är inte bara vi kritiska sossar i opposition som har noterat att detta blir väldigt orättvist. Det har skrivits en hel del om hur den här omfördelningen gynnar den rikaste tiondelen av befolkningen på övrigas bekostnad. Snart nog sinar inflödet av nödvändiga miljarder till statskassan och vem inser inte att det kommer att märkas på hur allt funkar på dagis, i t-banan, inom skolans värld och så vidare?

Nä, det krävs en sjyst anda av solidaritet för att bygga det fina samhälle vi vill leva i och, framför allt, som vi vill att våra barn ska växa upp i. Därför är det härligt att kolla in den ganska avsevärda summan (nåja, allt beror förstås på vem man jämför med ;o) på deklarationsblanketten. Den som visar hur mycket just Lilla Tingeling har varit med och pröjsat till allt det där härliga och nödvändiga vi har runtomkring oss!