Jag har en vän som är jättebra på alla tänkbara sätt. Problemet är bara att hon inte inser det själv. Hennes dåliga självförtroende och "tunna hud" hindrar henne dagligen från att utveckla sin fulla potential. Hon tvivlar på beröm men suger åt sig och förstorar negativ kritik.
I dag när jag lyssnade på Mona Sahlin vid Expressens valstuga på Sergels torg slog det mig vilken utmärkt förebild denna vår fina statsministerkandidat är för tjejer som min vän. När Mona Sahlin för femtielfte gången fick frågan om hur hon klarar av att vara så "impopulär" så svarade hon tryggt att sånt går upp och ner och att det inte är sånt som får henne att ligga sömnlös. Hon sa också just att hon inte är så tunnhudad. Man kan bara föreställa sig hur det känts under alla år som hon skaffat sig denna skyddande, tjockare hud.
Om inte den urstarka, kloka, erfarna Mona Sahlin lyckas bli Sveriges första kvinnliga statsminister trots en emellanåt nästan mobbningsliknande motkampanj - vem vågar, orkar och vill försöka igen?
Så nu hänger det faktiskt på dig som läser det här, vilket Sverige vi ska ha de närmaste åren. Ska vi fortsätta se klyftor och orättvisor öka eller ska vi få se Mona Sahlin visa hur mycket bättre Sverige kan? Min vän med den tunna huden är bara en av alla de många, många som skulle vinna på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tack Ingela så fint skrivet. Jag visste nog redan vad jag skulle rösta på, men nu vet jag det ännu mer!
Tack, det glädjer mig att höra! :-)
Jepp, jag tänker också göra vad jag kan för att vi ska få en kvinnlig Statsminister...
Åh, roligt att höra KaosJenny! Och kul att du tittar in här, nu tittar jag in hos dig strax... =)
Fast jag tycker nog att Nour borde bli statsis ändå, när hon blir större. Om hon väljer rätt färg på parti alltså.
Inte mig emot! Absolut inte... Eller så kan hon bli president.
Skicka en kommentar