Vad ska man tro? Vad är det som händer? Dagligen träffar jag människor som pekar på min sosseknapp på jackan och säger att de tycker som jag. Sen sätter diskussionen igång, de berättar om alla försämringar och orättvisor de iakttagit i borgarnas Sverige. De vill se en ny regering.
Samtidigt rapporterar medierna om opinionsundersökningar som går borgarnas väg. Jag fattar inte vilka alla dessa blå sympatisörer är? Det är ju trots allt en försvinnande liten del av befolkningen som fått ta del av de största skattesänkningarna (en ynka procent, folket på den absoluta gräddhyllan, såna som vaskar ni vet). Hur tänker ni andra? Och vart tog solidariteten vägen?
Somliga är tveksamma inför Mona Sahlin men skrapar man lite på ytan så handlar det väldigt ofta om att de gått på eller förvirrats av den extrema nedsvärtningskampanjen mot henne. Alla inser hur urstark hon måste vara som står på, trots detta, dag efter dag. Och väldigt, väldigt många skulle tycka att det vore fantastiskt om Sverige äntligen fick sin första kvinnliga statsminister.
Jag tänker gå på valvaka och jag vet redan nu att tårarna kommer att flöda. Hoppas så innerligt att det är glädjetårar och inte tårar av sorg för alla bortglömda barn och ungdomar i Rinkeby som går miste om chanser i livet de skulle fått om de bara förstått att de skulle födas i Danderyd i stället. (Läs storstad.wordpress.com så ofta ni kan om ni vill ha bra fakta!)
Jag skulle också gråta av sorg för alla långtidssjukskrivna och utförsäkrade (detta hemska ord)och de som drabbats på andra sätt. En del har inte råd eller möjlighet att få livsnödvändig medicin till exempel. Ska det vara så i Sverige? Känns det bra i själen då? Nej!
Om olyckan skulle vara framme på valnatten så kommer tårarna också att rinna för de nästan tio procent arbetslösa som finns i Sverige (det är häpnadsväckande hur lite detta uppmärksammas i media - tänk bara om det varit samma situation under en S-regering). Nu är det dags att investera! Utbildning, praktik, klimatsmarta rot-jobb i miljonprogramsområden - läs själv om alla toppenbra förslag som finns.
Jag är en ung själ och jag bryr mig väldigt mycket om unga människor. Därför tycker jag att det är rent skandalöst hur de behandlas av regeringen Reinfeldt. Den här affischen säger verkligen allt! Tack DQ för att du uppmärksammar den.
Mamma är jag också, bland annat till en 18-åring som vill plugga vidare. Så gissa om jag blev glad för hans skull när jag läste om det rödgröna förslaget om höjda studiemedel, satsningar på studentbostäder och mycket annat.
Jag hoppas jag får gråta floder av glädjetårar på valnatten, så att han får möjligheten att plugga vidare med drägliga livsvillkor. Han och många, många andra - ja, alla som vill ska få chansen om Mona Sahlin får bli statsminister i Möjligheternas land.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar