Jag har en vän som är jättebra på alla tänkbara sätt. Problemet är bara att hon inte inser det själv. Hennes dåliga självförtroende och "tunna hud" hindrar henne dagligen från att utveckla sin fulla potential. Hon tvivlar på beröm men suger åt sig och förstorar negativ kritik.
I dag när jag lyssnade på Mona Sahlin vid Expressens valstuga på Sergels torg slog det mig vilken utmärkt förebild denna vår fina statsministerkandidat är för tjejer som min vän. När Mona Sahlin för femtielfte gången fick frågan om hur hon klarar av att vara så "impopulär" så svarade hon tryggt att sånt går upp och ner och att det inte är sånt som får henne att ligga sömnlös. Hon sa också just att hon inte är så tunnhudad. Man kan bara föreställa sig hur det känts under alla år som hon skaffat sig denna skyddande, tjockare hud.
Om inte den urstarka, kloka, erfarna Mona Sahlin lyckas bli Sveriges första kvinnliga statsminister trots en emellanåt nästan mobbningsliknande motkampanj - vem vågar, orkar och vill försöka igen?
Så nu hänger det faktiskt på dig som läser det här, vilket Sverige vi ska ha de närmaste åren. Ska vi fortsätta se klyftor och orättvisor öka eller ska vi få se Mona Sahlin visa hur mycket bättre Sverige kan? Min vän med den tunna huden är bara en av alla de många, många som skulle vinna på det.
tisdag 31 augusti 2010
Oh dear, jag hatar opinionsundersökningar!
Vad ska man tro? Vad är det som händer? Dagligen träffar jag människor som pekar på min sosseknapp på jackan och säger att de tycker som jag. Sen sätter diskussionen igång, de berättar om alla försämringar och orättvisor de iakttagit i borgarnas Sverige. De vill se en ny regering.
Samtidigt rapporterar medierna om opinionsundersökningar som går borgarnas väg. Jag fattar inte vilka alla dessa blå sympatisörer är? Det är ju trots allt en försvinnande liten del av befolkningen som fått ta del av de största skattesänkningarna (en ynka procent, folket på den absoluta gräddhyllan, såna som vaskar ni vet). Hur tänker ni andra? Och vart tog solidariteten vägen?
Somliga är tveksamma inför Mona Sahlin men skrapar man lite på ytan så handlar det väldigt ofta om att de gått på eller förvirrats av den extrema nedsvärtningskampanjen mot henne. Alla inser hur urstark hon måste vara som står på, trots detta, dag efter dag. Och väldigt, väldigt många skulle tycka att det vore fantastiskt om Sverige äntligen fick sin första kvinnliga statsminister.
Jag tänker gå på valvaka och jag vet redan nu att tårarna kommer att flöda. Hoppas så innerligt att det är glädjetårar och inte tårar av sorg för alla bortglömda barn och ungdomar i Rinkeby som går miste om chanser i livet de skulle fått om de bara förstått att de skulle födas i Danderyd i stället. (Läs storstad.wordpress.com så ofta ni kan om ni vill ha bra fakta!)
Jag skulle också gråta av sorg för alla långtidssjukskrivna och utförsäkrade (detta hemska ord)och de som drabbats på andra sätt. En del har inte råd eller möjlighet att få livsnödvändig medicin till exempel. Ska det vara så i Sverige? Känns det bra i själen då? Nej!
Om olyckan skulle vara framme på valnatten så kommer tårarna också att rinna för de nästan tio procent arbetslösa som finns i Sverige (det är häpnadsväckande hur lite detta uppmärksammas i media - tänk bara om det varit samma situation under en S-regering). Nu är det dags att investera! Utbildning, praktik, klimatsmarta rot-jobb i miljonprogramsområden - läs själv om alla toppenbra förslag som finns.
Jag är en ung själ och jag bryr mig väldigt mycket om unga människor. Därför tycker jag att det är rent skandalöst hur de behandlas av regeringen Reinfeldt. Den här affischen säger verkligen allt! Tack DQ för att du uppmärksammar den.
Mamma är jag också, bland annat till en 18-åring som vill plugga vidare. Så gissa om jag blev glad för hans skull när jag läste om det rödgröna förslaget om höjda studiemedel, satsningar på studentbostäder och mycket annat.
Jag hoppas jag får gråta floder av glädjetårar på valnatten, så att han får möjligheten att plugga vidare med drägliga livsvillkor. Han och många, många andra - ja, alla som vill ska få chansen om Mona Sahlin får bli statsminister i Möjligheternas land.
Samtidigt rapporterar medierna om opinionsundersökningar som går borgarnas väg. Jag fattar inte vilka alla dessa blå sympatisörer är? Det är ju trots allt en försvinnande liten del av befolkningen som fått ta del av de största skattesänkningarna (en ynka procent, folket på den absoluta gräddhyllan, såna som vaskar ni vet). Hur tänker ni andra? Och vart tog solidariteten vägen?
Somliga är tveksamma inför Mona Sahlin men skrapar man lite på ytan så handlar det väldigt ofta om att de gått på eller förvirrats av den extrema nedsvärtningskampanjen mot henne. Alla inser hur urstark hon måste vara som står på, trots detta, dag efter dag. Och väldigt, väldigt många skulle tycka att det vore fantastiskt om Sverige äntligen fick sin första kvinnliga statsminister.
Jag tänker gå på valvaka och jag vet redan nu att tårarna kommer att flöda. Hoppas så innerligt att det är glädjetårar och inte tårar av sorg för alla bortglömda barn och ungdomar i Rinkeby som går miste om chanser i livet de skulle fått om de bara förstått att de skulle födas i Danderyd i stället. (Läs storstad.wordpress.com så ofta ni kan om ni vill ha bra fakta!)
Jag skulle också gråta av sorg för alla långtidssjukskrivna och utförsäkrade (detta hemska ord)och de som drabbats på andra sätt. En del har inte råd eller möjlighet att få livsnödvändig medicin till exempel. Ska det vara så i Sverige? Känns det bra i själen då? Nej!
Om olyckan skulle vara framme på valnatten så kommer tårarna också att rinna för de nästan tio procent arbetslösa som finns i Sverige (det är häpnadsväckande hur lite detta uppmärksammas i media - tänk bara om det varit samma situation under en S-regering). Nu är det dags att investera! Utbildning, praktik, klimatsmarta rot-jobb i miljonprogramsområden - läs själv om alla toppenbra förslag som finns.
Jag är en ung själ och jag bryr mig väldigt mycket om unga människor. Därför tycker jag att det är rent skandalöst hur de behandlas av regeringen Reinfeldt. Den här affischen säger verkligen allt! Tack DQ för att du uppmärksammar den.
Mamma är jag också, bland annat till en 18-åring som vill plugga vidare. Så gissa om jag blev glad för hans skull när jag läste om det rödgröna förslaget om höjda studiemedel, satsningar på studentbostäder och mycket annat.
Jag hoppas jag får gråta floder av glädjetårar på valnatten, så att han får möjligheten att plugga vidare med drägliga livsvillkor. Han och många, många andra - ja, alla som vill ska få chansen om Mona Sahlin får bli statsminister i Möjligheternas land.
onsdag 25 augusti 2010
Valet närmar sig...
...och jag börjar bli alldeles stissig. Här i Stockholm tycks det blåa, osolidariska budskapet ha fått fäste och vi sossar behöver verkligen nå ut till fler.
I morse var det så dags för mig att göra min första insats när det gäller att dela ut information om vår politik till folk som liksom jag åker tunnelbana.
Jag kan erkänna att jag har ett visst inre motstånd mot att göra sådant. Jag är väl på typiskt svenskt manér lite orolig för att uppfattas som någon som tränger sig på. Som tur var så hade jag min vän Monica där och sen kom också en ung trevlig tjej och hjälpte till (vi sossar är många!) och efter en stund kändes det riktigt bra.
De flesta tog emot våra broschyrer, många log och flera sa att de skulle rösta på oss. Några få sa också motsatsen men det var så klart inte oväntat.
Om nu bara alla vi som vill ha ett varmare och mera jämlikt Stockholm och Sverige tillbaka gör vad vi kan, stort som smått, så kan det här gå vägen. Om så bara att prata med en enda person - allt gör skillnad!
Nu har jag satt en sosseknapp på jackan också, fin va?
Let's go!
I morse var det så dags för mig att göra min första insats när det gäller att dela ut information om vår politik till folk som liksom jag åker tunnelbana.
Jag kan erkänna att jag har ett visst inre motstånd mot att göra sådant. Jag är väl på typiskt svenskt manér lite orolig för att uppfattas som någon som tränger sig på. Som tur var så hade jag min vän Monica där och sen kom också en ung trevlig tjej och hjälpte till (vi sossar är många!) och efter en stund kändes det riktigt bra.
De flesta tog emot våra broschyrer, många log och flera sa att de skulle rösta på oss. Några få sa också motsatsen men det var så klart inte oväntat.
Om nu bara alla vi som vill ha ett varmare och mera jämlikt Stockholm och Sverige tillbaka gör vad vi kan, stort som smått, så kan det här gå vägen. Om så bara att prata med en enda person - allt gör skillnad!
Nu har jag satt en sosseknapp på jackan också, fin va?
Let's go!
söndag 22 augusti 2010
*Harkel* Apropå att kalla sig det "enda arbetarpartiet" *Harkel igen*
Klicka här, så förstår ni nog vad jag menar!
Äntligen bilder från Pride
Så här tjusiga människor kan man få se på Slussens perrong när det är parad på gång!
Snyggbyxor dagen till ära.
Piffade foppisar.
Loulou, jag och Darling vid Zinkensdamm.
Solig, blåsig start på vandringen genom Stockholm.
Tre glada rödgröna ledare i täten för oss rödgröna, här på Strandvägen. Lars Ohly dansade snarare än tågade.
Här börjar vi, med alltmer svullna och trötta fötter, närma oss målet. Observera Kaknästornet som skymtar som en hägring där framme.
Vi var tidigt inne på festivalområdet - just då var Pride park en ödslig plats.
Lars plåtade trumslagarflickor vid den rödgröna samlingen utanför parken.
Jag försöker anlägga en intellektuell look med hjälp av Calles glasögon men Helén och Josefin ser inte helt övertygade ut. Sen skämtade vi med Loulou om vaskning och sosseslaskning =)
lördag 21 augusti 2010
Tjoho, Tingeling kan också enkäta minsann!
Rösta nu, folks! Och så går ni och röstar på riktigt också. Kram på er!
Ett sådant där märkligt sammanträffande
Jag har länge velat se Smala Sussie. Hyrde den och såg den i kväll. Bra film. Innan jag satte på den slog jag på tv:n och det där sommarprogrammet med Anne Lundberg var på, precis i slutet. En sångerska sjöng en låt. Jag gillade både rösten och låten så jag gick in på svt.se och fick klart för mig att hon heter Camela Leierth. När jag googlar henne ser jag att hon har med låten Stupid i - Smala Sussie.
onsdag 18 augusti 2010
Om jag kunde göra en sån därn enkät...
Då skulle ni få se på attan. Då skulle jag till exempel i kväll fråga er om ni tror att jag 1) kommer att lägga mig tidigt i kväll, 2) kommer att lägga mig skapligt tidigt i kväll, 3) kommer att lägga mig lite för sent i kväll, 4) kommer att lägga mig asasent i kväll, 5) inte kommer att lägga mig alls i kväll.
Hur gör men en enkät?
Hur gör men en enkät?
torsdag 12 augusti 2010
Jag skulle så gärna vilja...
...skriva minst ett genomtänkt politiskt inlägg varje dag. Men inte orkar jag det. Jobbet och barnen delar girigt på den energi jag har.
Så nu gör jag två saker. Uppmanar er helt kort att se till att rösta, i förtid eller på valdagen, och gärna på Socialdemokraterna. Och att kolla in en otroligt välskriven och bra blogg, skriven av en trevlig tjej som jag träffat i dag och är nybliven Facebookvän med: http://storstad.wordpress.com/
Så nu gör jag två saker. Uppmanar er helt kort att se till att rösta, i förtid eller på valdagen, och gärna på Socialdemokraterna. Och att kolla in en otroligt välskriven och bra blogg, skriven av en trevlig tjej som jag träffat i dag och är nybliven Facebookvän med: http://storstad.wordpress.com/
tisdag 10 augusti 2010
Jag vet att det finns Bodströmdiggare bland mina läsare...
...undrar om de har hört den här radiosnutten?
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.socialdemokraterna.se%2Fupload%2Fwebbforalla%2Fak%2Fstockholm%2Fmp3%2Fbodstrom_30s_2_100806.mp3&h=ce99b
(Och så undrar jag om den här länken funkar =)
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.socialdemokraterna.se%2Fupload%2Fwebbforalla%2Fak%2Fstockholm%2Fmp3%2Fbodstrom_30s_2_100806.mp3&h=ce99b
(Och så undrar jag om den här länken funkar =)
måndag 2 augusti 2010
Post-Prideparade-Depression
Tänk att det är ett helt år kvar nu...
Det var som vanligt helt fantastiskt att gå med i Prideparaden och lite kul att gå åt rakt motsatt håll i år. Lååång, skön promenad nästan hela vägen till Kaknästornet. Får se hur många år den färdvägen och den platsen för Pride Park kommer att gälla.
Jag försökte räkna ut hur många gånger jag gått med i paraden men jag är osäker. Nästan alla sedan tidigt 2000-tal, tror jag. Det kan vara så att jag har gått samtliga sedan 2003. Och så var det några år dessförinnan när jag stod bredvid och tittade på. Det kommer nog aldrig mer att kännas tillräckligt.
Jag älskar Prideparaden! Jag älskar Pride Park! Jag älskar alla de vackra transorna, jag älskar de bonnvanliga flatorna och bögarna också.
Jag älskar läderbögarna och jag älskar alla fantasifulla människor som går in för att hitta ett helt personligt uttryck. Jag älskar manifestationen för att all kärlek, precis som Miljöpartiet så fint myntat det, är bra kärlek.
Jag älskar att se toppolitiker från båda blocken gå med! Jag älskar att se regnbågsflaggor på bussarna i Stockholm och på Kungliga Dramatiska Teatern! Pride får mig varje gång att känna att saker, trots allt, går framåt.
Happy Pride, everyone!
(Några bilder kommer i ett senare inlägg).
Det var som vanligt helt fantastiskt att gå med i Prideparaden och lite kul att gå åt rakt motsatt håll i år. Lååång, skön promenad nästan hela vägen till Kaknästornet. Får se hur många år den färdvägen och den platsen för Pride Park kommer att gälla.
Jag försökte räkna ut hur många gånger jag gått med i paraden men jag är osäker. Nästan alla sedan tidigt 2000-tal, tror jag. Det kan vara så att jag har gått samtliga sedan 2003. Och så var det några år dessförinnan när jag stod bredvid och tittade på. Det kommer nog aldrig mer att kännas tillräckligt.
Jag älskar Prideparaden! Jag älskar Pride Park! Jag älskar alla de vackra transorna, jag älskar de bonnvanliga flatorna och bögarna också.
Jag älskar läderbögarna och jag älskar alla fantasifulla människor som går in för att hitta ett helt personligt uttryck. Jag älskar manifestationen för att all kärlek, precis som Miljöpartiet så fint myntat det, är bra kärlek.
Jag älskar att se toppolitiker från båda blocken gå med! Jag älskar att se regnbågsflaggor på bussarna i Stockholm och på Kungliga Dramatiska Teatern! Pride får mig varje gång att känna att saker, trots allt, går framåt.
Happy Pride, everyone!
(Några bilder kommer i ett senare inlägg).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
