Dela ansvaret och glädjen, brinn tillsammans!

Det känns tungt just nu, på många sätt. Jag tycker att det är väldigt synd att vi inte fick behålla Mona Sahlin som partiledare ett tag till men nu gäller det att förhålla sig till det nya läget. Ett politiskt läge som är som ett gungfly - men också väldigt spännande.

Jag personligen har aldrig varit rädd för förändringar. De är min livsluft. Jag har mycket mera svårt att stå ut med stagnation. Trygghet däremot, gillar jag förstås. Men inte ett bevarande av sakernas tillstånd bara för att "det alltid har varit så".

En sak som oroar mig är att så få nu verkar se det som viktigt med kvinnligt ledarskap. Jag kommer självklart att stå bakom även en man som väljs till partiledare, för jag är helt övertygad om att den som väljs kommer att vara en ytterst skicklig politiker och ledare. Men nog vore det roligare att inom några år få se en kvinna som (s)tatsminister. Det vore urhäftigt att få säga till min dotter att "en dag kanske du..."

Det handlar inte bara om symbolvärdet, det har stor praktisk betydelse också. Det finns vissa generella skillnader i kvinnligt och manligt ledarskap och jag VILL att även mitt parti ska våga sig på att pröva det förra fler gånger.

Eller ska vi låta oss nöja nu och välja trygga gubbar i hundra år till? Ska Mona Sahlins mod, strävan och pionjärskap reduceras till att bli ett alibi så att vi kan köra "business as usual" från och med nu och på obestämd framtid?

För min del tilltalas jag mycket av tanken på ett delat ledarskap, som Ulf Bjereld skriver klokt om här. En kvinna och en man. Två människor med olika erfarenheter. Inte nödvändigtvis plockade med tanke på att blidka falanger, inte som del i någon sönderkompromissad kohandel. Två modiga, trygga, starka ledare som VILL leda och som inger förtroende. Det vore något.

Somliga säger "det där kan funka i Miljöpartiet men inte hos oss". Varför inte? Hur skulle Maria Wetterstrand som småbarnsförälder ha kunnat klara ett partiledaruppdrag ensam med all den press och alla krav på tillgänglighet det innebär? Att dela ledningen är modernt och vettigt.

PS Jag tänker självklart massor på tänkbara namn men som anställd av partiet kan jag inte spekulera offentligt om detta. Kan i alla fall instämma med alla som efterlyser ett slut på vårt partis tradition att ingen bör uttrycka sitt intresse för att leda, utan att man ska "ställa upp när Partiet kallar"... Jag vill se fler som kandiderar! DS