Jag är så glad att du orkat, vågat och haft viljan så här länge. Att du trotsade alla mobbare, alla mer eller mindre patriarkalt fixerade gnällspikar och olyckskorpar. Att du fanns där hela tiden, som en trygg morsa, för oss i vårt fina men ganska mossiga parti och vågade testa nya vägar.
Jag tillhör dem som trodde på ett rödgrönt samarbete. Jag tillhör dem som tror att det är bättre att våga något än att alltid köra på i trygga hjulspår. Jag tillhör dem som gillar dig så himla mycket och jag är så oändligt ledsen nu.
Jag hoppas innerligt att din enorma klokskap kommer att tas tillvara framöver... Du behövs, du är otrolig, du är unik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hon har inte mitt förtroende längre. Som väljare.
Som kollega förstår jag att hon är fantastisk.
Men ingen, verkligen ingen, som röstar rött av mina vänner vill ha henne kvar. Tyvärr..
Nu får ni som ni vill även om jag beklagare det. Men vad är det för frälsare ni tänker er ska stiga fram och lösa det här nu då?
Skicka en kommentar