lördag 4 september 2010

En dikt om allt jag känner nu

Nu är inte tid att känna missmod
Då gör vi jobbet åt de andra
Nu är tid att känna trots och längtan
Och känna stödet hos varandra

Någon gjorde intrång i det som vi står för
Någon stal det som vi byggde upp
Vi får inte låta oss försvagas
Av en sådan elak kupp

Hoppet lever om en bättre framtid
Drömmen finns där om en rättvis jord
Vi kan bygga allt tillsammans
Med våra händer och med våra ord

Nu är tid att kämpa stenhårt
Nu är tid att hålla ihop
Inte tänka det är för svårt
Inte ramla i deras grop

Vi är många, vi är starka
Vi är många som fått nog
Tillsammans ska vi alla kämpa
Ta tillbaks det som de tog

2 kommentarer:

KaosJenny sa...

Jajjamän, tid för att hålla ihop och prata med varenda käft man känner om att de måste rösta, att det finns folk i andra längder som dör för att få en chans till demokrati... Aldrig ge upp hoppet... Kram

Tingeling sa...

Det var precis det jag ville säga! Tänk att du förstod det så bra... :-)

Nu är det bara kämpa, kämpa, kämpa som gäller. Uppgivenhet har vi inte tid eller råd med. Kram!