tisdag 28 september 2010

Ge inte upp, häng på den rödgröna vågen!

Japp, jag är en dålig förlorare. Nej förresten, en urusel, helkass förlorare. Jag är inte alls redo att göra någon klok och genomtänkt valanalys eftersom jag fortfarande är extremt besviken på svenska folket för att man inte såg potentialen i en spännande, fräsch, nytänkande och samtidigt erfaren rödgrön regering. Och jag tror, från min horisont, fortfarande att ett rödgrönt samarbete är någonting som är bra både för de tre involverade partierna och för Sverige. Jag hoppas att samarbetet fortsätter.

Inte vet jag hur de optimala kompromisserna ser ut. Visst önskar jag, till exempel, att man hade vågat öronmärka några föräldraledighetsmånader till men säkert hade det varit ostrategiskt rent valtaktiskt. Men jag är bara en politiskt engagerad människa med stora framtidsdrömmar för det svenska samhället, inte en valstrateg.

Politik är inte alltid så färgstarkt. Vi kan tala om rött och grönt och blått och brunt men när det kommer till kritan är grått kanske ändå den dominerande färgen. Demokratigrått är en vacker färg som inte saknar nyanser (bara man orkar titta lite närmare). Den innebär trots allt fred och frihet, inte krig och konflikt.

Kompromisser är inte så sexiga men de är praktiska och ofta genomförbara. Och för mig var det inte så svårt som för många andra (tydligen) att fästa betydligt större tillit till den rödgröna kompromissen än till den blåborgerliga. Jag bottnar i min politiska övertygelse och mina socialdemokratiska värderingar, trots att jag inte har färdiga uppfattningar om hur politiken bör utformas i varje detalj.

Det handlar förmodligen om att jag litar på de duktiga slitvargar som gör jobbet i det tysta och därför har överseende med att resultatet kanske inte blir perfekt i varje individs ögon. Politik och budgetförslag är delar i en lång process där var och en faktiskt är välkommen att komma med förslag på små och stora förändringar i stället för att bara gnälla.

Jag är bitter och sur men nu börjar min hopplöst gladlynta läggning ändå poppa upp och ta över. Jag är mentalt uttröttad men inte uppgiven. Jag är fast övertygad om att en våg av politiskt engagemang nu sveper över landet, en våg som vi måste fånga upp.

Sverige kan bättre, hette det i någon gammal slogan och så är det så klart. Så alla rödgröna vänner där ute, kom igen. Nu tar vi diskussionen om människors lika värde. Nu höjer vi rösten när orättvisor ska klubbas igenom. Nu ger vi våra meningsmotståndare en match. För vi är många och vi VET att det finns en annan väg för oss att gå! En väg som leder till jämlikhet, solidaritet och livsglädje och till möjligheter för alla att förverkliga sin inneboende potential.

2 kommentarer:

ngh sa...

Sverige kan bättre och det har ju den gångna mandatperionden tydligt visat. Trots finanskris så är fler i arbete. Finanskrisen hanterade vi bäst i europa. Den långa perioden av destruktiv socialistisk poilitik är bruten!

Efter denna mandatperiod har vi förhoppningsvis ännu starkare ekonomi, ännu fler i arbete och ännu färre sjukskrivna på lösa grunder.

Ju fler som inser att de genom eget arbete kan förbättra sin situation och få kontroll över sitt eget liv desto fler kommer fortsätta stödja en realistisk och verklighetsförankrad politik som är bra för landet.

Tingeling sa...

Hej ngh!

Vi har inte samma världsbild, du och jag. Du upprepar samma mantra som den borgerliga regeringen: Finanskrisen, allt är finanskrisens fel men vi hanterade den så fint, så fint.

Du nämner de många utsatta sjuka i vårt land endast i termer av "sjukskrivna på lösa grunder". Men inte kan du väl ha missat alla de fall där svårt sjuka människor tvingats till arbetsförmedlingen för att söka jobb som inte finns, ens för friska arbetssökande?

Det enda vi tycks vara ense om är det du skriver i ditt sista stycke - men vi ser nog olika på vilken regering som kan förverkliga detta.