Du kan också vara med i oppositionen mot det nya ego-Sverige

"I skärningspunkten mellan drömmen och slitet" där möts vi åter, vi som inte kan ge upp hoppet om en bättre värld, om rättvisa, om godhet. I kväll går jag på möte med den lokala s-föreningen. Det kommer att bli trevligt men sorgligt, då vi alla tyngs av det förskräckliga resultatet av valet 2010. Det kommer att bli lite grått och oglamoröst men vi kommer att vara fyllda av samma brinnande glöd och förändringslängtan som ständigt drivit oss framåt.

Jag vaknar ovilligt dessa post-val-morgnar, till insikten om att leva i en mardröm. Det solidariska Sverige jag drömde om, lett av en framåtsträvande rödgrön regering, det förblev en dröm. Mörkret sänkte sig, i flera bemärkelser.

Just nu är det fullständiga valresultatet ännu oklart men oavsett om de borgerliga partierna får egen majoritet eller inte är hoppet ute för våra svagaste bröder och systrar. Omkring 40 000 ytterligare ska "utförsäkras" (vägrar acceptera ordet) under den här mandatperioden. Det är ruttet och ovärdigt och det gör mig rasande.

Än gäller det att för guds skull inte bli arbetslös eller sjuk. Än gäller det att hålla en putsad fasad av "lyckad" person. Än gäller det att smeka sin plånbok och de extra slantarna där, med en obehaglig, nästan till undermedvetandet nedtryckt insikt om att de ligger där till priset av gemensam trygghet för alla i vårt land. Till priset av en stark fackföreningsrörelse och en anständig sjukförsäkring.

Jag är i grunden en gladlynt och optimistisk människa. Just nu känner jag mig som en spillra. Allt jag jobbat för de senaste fyra åren och lite till, av det blev intet. Nu måste jag påminna mig om att ha ett längre perspektiv, att aldrig någonsin ge upp. Jag vill och måste samtala med kamrater som delar mina värderingar och min kamplust. Vi måste hitta nya vägar att nå ut med den demokratiska socialism vi vet är den hittills bästa samhällsmodellen.

Vår främsta uppgift nu blir att välkomna fler som brinner till oss. Jag är ingen superstrateg som sitter inne med formeln för lyckade kampanjer, jag är fortfarande så pass naiv att jag trodde att vår politik i grunden skulle räcka till. Jag tror det fortfarande men inser att jag måste ha tålamod. Jag måste helt enkelt vänta lite till på att få se min politiska förebild Mona Sahlin leda en regering för ett varmare, mjukare, sjystare Sverige. Ett snällare samhälle med plats för alla.

Sverige är betydligt mera patriarkalt och egoistiskt än jag trodde men jag vägrar låta cynikerna vinna. De kommer att göra allt för att forma vår världsbild än svartare och mera uppgiven. Vi är många, några hade nog bara inte vaknat än. Det är hög tid för oss att väcka dem nu.

I kväll börjar min lilla del av oppositionsarbetet, tillsammans med partivänner i en lokal nära där jag bor. De finns också nära dig. Sök upp dem och börja kämpa, du också.