Ännu en helg är över

En trevlig och intensiv helg går mot sitt slut. Utekväll i går tack vare snäll och pålitlig barnvakt. Det var jättekul, kolla själv hur snygga vi var! Och här är en av våra nya vänners blogg :-D

I dag ett besök på Det Tjusiga Varuhuset aka NK. Visserligen uppskattar jag glamour i min tillvaro men jag bryr mig inte särskilt mycket om status och jag har aldrig förstått varför man ska betala mer för något för att man handlar det på ett särdeles flott ställe. Och mina (inte så många förvisso) erfarenheter av att kolla in prylar på NK säger mig att det är dyrt där.

Men nu är det så här att jag gör inte saker onödigt tidigt. Jag är helt enkelt ingen tidspessimist. Sålunda hade jag kvar förra årets julgåva, ett presentkort på delikatesser och sista giltighetsdatum råkade vara i dag, sista november. Det var alltså försent att få maten levererad hem men i stället gick den att hämta ut på just NK.

Jag letade mig fram till köttdisken där utlämning skulle ske och blev hänvisad att vänta vid ett bord strax intill. Det roliga var att strax efter mig dök det upp en efter en med likadana kort som mitt i näven...

Det känns skönt och betryggande att Sverige inte är ett land fyllt av överstressade människor, utan att vi är många som ser tiden an och tar en sak i taget!

Jag valde ankbröst. Fryst var det så nu ska jag försöka hitta på något gott med det till julfirandet mä brorsan och hans sambo :-D

Efter NK blev det Stureby för glögg, peppisar, godis och majskrokar hos mysiga och POSITIVA vännen Christina mä familj. Supertrevligt!

Pater Anders på besök

Jag har haft en jättetrevlig kväll! Loulou och E-bet var här förut, det har spelats Fia och Memory, det har ätits kycklingwok, druckits rödtjut och diskuterats. Barnen älskade gästerna och jag också. Snart lämnar också Pater Anders, på bilden iförd en av mina bästa filtar.

Och det var helt rätt att lille Johan fick lämna Idol i kväll. Han är söt men sorry alla unga fans, det var det enda logiska.

Förresten...

...jag är så himla inne! Har värsta kollen. På TV4, hos Malou nyss, pratades det julstjärnor (såna man hänger upp, inte växten) och så klart var det en lila med, kanske rentav en av dem som visas nedan.

Munnen vet att den kommer att skratta snart igen

Alla klagar över att bli äldre. Ju högre ålder desto lägre status, verkar det som. Att vara väldigt ung kan i och för sig också innebära att man inte blir lyssnad på men att fylla jämnt efter 25 är för många förknippat med ångest. Då är man liksom på väg utför.

Men vänta lite nu. Glöm inte att det finns massor av fördelar med att ha levt ett tag. Livserfarenhet och självkännedom är inte helt fel.

När man som jag, just nu, är nere i en humörsvacka känns det himla tryggt att minnas, veta att det kommer att förändras ganska snart.

Den bubblande glädjen är inte försvunnen, den kommer snart att övermanna mig igen. Ja, jag ler rentav bara jag skriver dessa ord.

Adieu tristesse

Med en tiomånadersbäbis i huset blir livet aldrig förutsägbart.

Som tur var klarade sig det guldkantade fatet - den här gången.

Tillit till gudomliga ingripanden

Ibland kommer minnen och förnimmelser för mig. Jag kommer in i känslor och stämningar jag upplevt för mycket länge sedan, som barn eller tonåring.

Just nu känner jag mig som paralyserad, utled, handlingsförlamad. Det påminner mig, lite vagt, om en känsla jag hade någon gång i sexan. En stark längtan efter att något spännande ska hända och samtidigt upplevelsen av att inte kunna påverka något. Jag minns till exempel att jag var kär i en kille som hette Micke. I mina dagdrömmar ringde han plötsligt mig, var intresserad. Men det hände ju aldrig och på den tiden insåg jag inte riktigt att jag kunde ta egna initiativ.

Numera vet jag bara alltför väl att allt, precis allt, hänger på mig. Det är jag som måste styra upp allting så att det händer saker i mitt liv.

Kanske är det därför det känns så svårt när energin, lusten och glädjen tryter? För att jag inte har någon tillit till att någon annan kommer att rycka in och förgylla mitt liv så att jag blir den glada själ jag har en inre bild av att jag är.

Extremt trött och uttråkad

Jag hade stora planer i dag. Skulle åka sta och köpa blöjor, hitta nåt ställe där de är riktigt cheap. Men här sitter jag ännu och snart går solen ner.

Allt jag har gjort är att pula en massa mä fäjsbok, göra sjuttielva inlägg på bloggar och uppdatera min mäjl trots föga hopp om spännande post.

Men jag älskar livet, tro inget annat.

Plikttrogen

...ja, här fortsätter mitt glamorösa leverne. Har redan ringt två nödvändiga samtal och försöker komma på vad det nu igen var mer som jag skulle komma ihåg att få gjort på kontorstid.

Är det sant?

Ska detta verkligen bli en av de få kvällar då jag lägger mig i sängen före 23.00? Åh, så skönt!

Till min favoritpessimist

Kom till Stockholm! I en affär vägg i vägg mä såssarnas högkvarter på Sveavägen 68 finns tockna här tjusiga lila julstjärnor - eller vare adventsstjärnor du ville kalla dom?


Flera sorter att välja på! Kom och köp (inte konserverad gröt men ändå)!


...och så här rörig blev bilden jag försökte ta utifrån, genom skyltfönstret.

Små och stora prestationer

Det finns hela tiden saker som ska klaras av. Blöjor ska bytas, välling ska värmas, kläder ska på och av, bad ska genomföras, telefonsamtal ska ringas, mejl ska skrivas, promenader ska tas, ärenden ska utföras, framtiden ska planeras och så vidare.

Presterar så gott jag kan men längtar efter kravlös avkoppling.

Sådärja!

Äntligen sover bäbistussen middag. Nu ska jag sätta mig och skriva Stor Litteratur.

Livet består av väntan på andras omdömen

Men i dag vet jag i alla fall lite mer, om en mindre viktig sak. Nu återstår väntan på besked om det VERKLIGT viktiga. Undrar om jag får höra något före jul?

Sjukt trött

Och nu ska jag lägga mig.

Falling snow

Darling betraktar det vita skyfallet.

Ordning, när skall du uppstå (från de döda)?

Nu är det strax helg igen och som vanligt önskar jag att jag kunde orka plocka i ordning lite. Tvättmaskinen är igång, snart även diskmaskinen men sen då? Oooorka! Nej, troligen inte.

Och vart tog alla mina städspekulanter vägen? *L* Min lilla uppskattning räcker tydligen inte, i dessa tider är det bara pengar, pengar, pengar som gäller. Och dom behöver jag hålla rätt hårt i!

Barns utveckling

I dag var jag på tiomånaderskontroll med Darling. Allt ser bra ut men bvc-läkaren tyckte ändå att jag kunde pröva att säga "titta lampan" då och då, för det är inget som min bäbis reagerar på i dagsläget.

Jag har sagt saker i stil med "titta lampan" några gånger men utan att han tycks bry sig och då tänker jag inte heller så mycket mer på det. På något sätt fick det mig att fundera, när läkaren sa så där. Är det ett problem om ett barn inte säger "titta lampan" just i tiomånadersåldern? Måste alla barn ha uppnått den "nivån" då? Jag tycker inte det.

Nu kanske jag gör en större grej av det här än vad det är värt men det väcker ändå en del tankar. Lever vi inte i ett väldigt prestationsinriktat samhälle? Och är inte nämnda samhälle väldigt inriktat på likriktning? Att våra barn ska passa in i tabeller och diagram?

Personligen är jag inte det minsta orolig för Darlings språkutveckling och jag har inte för avsikt att försöka forcera den. Inte heller den tidpunkt vid vilken han börjar gå spelar någon större roll, den dagen kommer, det vet jag.

Jag vill bara utgå från den han är, ha roligt tillsammans med honom och låta honom utvecklas i sin egen takt. Inte lära honom att gå i takt med andra.

Barn är som små blomfrön, man vet inte riktigt vad man har sått men attans vad spännande det är att se dom slå ut.

To Dingeling, with love

Min vän Dinga-linga-lena har två minimala vovvar men frågan är om de inte har mött sin underdog här. Otroooligt söt bild, hur som helst!

Duktig i dag

Eftersom ingen annan lär påtala det så tänkte jag slå mig för bröstet litegrann. I dag har jag nämligen INTE skjutit upp till i morgon det som kunde göras i dag.

Vår lokala sosseförening ska snart arrangera ett möte där Kjell Östberg ska berätta om sina biografier om Olof Palme. Nu behövdes ett foto på den senare för att göra en affisch och jag hade lovat att ta mig till Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek den här veckan.

Tro det eller ej men det är GJORT!

Det var för övrigt ett häftigt ställe och jag kommer nog snart att gå dit för att köpa en eller annan sjyst affisch.

Amenvafasiken!

November. Den här månaden tar verkligen kål på mig. I dag hade jag allvarliga planer på att gå i ide (höll på att sätta på en onödig för att inte säga felaktig accent där :-) men så rang Monika och frågade om vi inte skulle åka in till Rum för barn mä våra bäbbar.

Och så gjorde vi det och det var så klart jättemycket trevligare än att studera mina tapeter resten av dagen (jag retar mig ju ändå på bårderna i sovrummet).

Jag vill inte klaga alltför mycket men när kommer det lite glamour in i Tingelings lilla värld av köksarbete och blöjbyten igen?

Lennartz!!!

Jag avskyr verkligen dansbandsmusik men i kväll såg jag sista avsnittet av Leende guldbruna ögon, som gått i repris nu. Den tv-serien är tamigfan så bra att jag nästan börjar gilla dansbandsmusik!

En av mina superhemliga drömmar är att skriva manus för till exempel tv-serier och kunde jag skriva något som kom ens i närheten av detta så skulle jag dö stolt.

Stökigt!

Nån som har lust att komma hem till mig och städa, mot lite uppskattning?

Den här festliga tjejen...

...tittar på Idol i kväll. Tyckte att Robin B var otroligt bra när han sjöng Sittin' at the Dock of the Bay.

Skönt att pusta ut lite nu, har haft en magsjuk liten tjej att ta hand om hela dagen. Nu mår hon mycket bättre, tack och lov.

Ännu en kväll...

...när jag lagt dom små trollen och bundit fast dom i svansen.

Nu: Japanskt bildkryss i soffan.

Skamset avslöjande... Det borde ju varit 0 procent!

Du är 12% ond!

Du är en aningen ond, fast i smyg!

Ett test från testportalen.se

Hmmm... måndag

Dags att börja fundera på hur jag kan slå världen med häpnad den här veckan. Tills jag kommer på nåt garvar jag åt slutet.se

Lite sliten just nu

Kanske beror det på november. Fast det har ju varit rätt fina dagar nu så jag kanske inte kan skylla på det. Det beror väl snarare på att det faktiskt tar lite grann på krafterna att ha ensam vårdnad om ett av tre underbara barn.

Nog för att barnen ger mer än de tar i form av energi men faktum kvarstår. Ibland skulle det vara skönt med en hel dag som bara handlade om mig och mina behov.

Det känns alltid lite töntigt att tycka synd om sig själv men jag erkänner att jag gör det just nu.

Ibland gör även moderaterna något bra

Jag tänker förstås på det nära förestående införandet av könsneutrala äktenskap, där Fredrik Reinfeldt faktiskt har satt de borgerliga partiernas enighet på undantag. Efter åratal av orättvisor slåss plötsligt regeringen och oppositionen om hur detta kan införas tidigast möjligt. Göran Hägglund och några till sörjer slutet för diskrimineringen men vi är helt säkert många fler som jublar!

Härliga Alexandra slog till direkt och friade till sin fästmö Åsa. Nu hoppas paret få gifta sig den 1 maj och helst då vigas av Mona Sahlin. Det är vackert det som sker nu men det borde varit självklart i alla tider.

De som säger att allt var bättre förr blir väldigt ofta överbevisade. Se bara på Barack Obamas seger över republikanernas föråldrade politik. Och se på den här utställningen på Naturhistoriska riksmuseet. En spark i ändalykten på alla som brukar argumentera för att kärlek mellan samkönade är onaturligt, "för så gör ju inte djuren".

Gud, vilka oseriösa läsare jag har!

Noll kommentarer på inlägg som handlar om politik. Hur ska jag tolka det?

Mona Sahlin fick kommentera före Fredrik Reinfeldt i SVT

Det tycker jag var trevligt att se. Men så hade hon ju mera substans i det hon sa också.

Funderingar kring sömn och valvakor

Jag lyckades gå och lägga mig lite efter tolv i natt. Vaknade i sextiden och tassade upp och slog på tv:n för att mötas av det budskap jag och större delen av världen hoppats på. Lite mindre sömn än vad som är vettigt men helt okej.

Bland alla funderingar som nu sätter igång kring den tillträdande presidenten och alla de krävande utmaningar han ställs inför kunde jag inte låta bli att fundera över hur alla tv:s programledare och kommentatorer under valvakan kunde verka så fokuserade efter att ha varit uppe hela natten.

De flesta har säkert inte sovit alltför mycket den senaste veckan heller. Helt speedade, säkert. Nu kommer väl backlashen men de som varit i USA får väl snarka loss på flyget hem och de andra får helt enkelt försöka ställa om till normalt nyhetsläge igen.

YEEEEEEEES! PRESIDENT BARACK OBAMA!

Underbart, fantastiskt, jättekul! Barack Obama blir president i USA, bättre tider stundar i vår värld efter denna efterlängtade seger. Spännande, historiskt!

Jag borde gå och lägga mig nuuu...

...men det är så svårt att sluta glo på tv:s valvakor!

Obama, Obama, Obama!

Det bara MÅSTE bli Barack Obama som vinner valet i USA i morgon... Allt pekar ju på det men inga segrar bör tas ut i förskott. Håller tummen stenhårt och lär inte vara ensam om det. *L*

Tjoho november!

Nu är du här och det är bara att hantera dig. Just nu tänker jag mycket på valet i USA och hoppas intensivt att Barack Obama vinner på tisdag. Det får bara inte ske att republikanerna fortsätter sin galenskap i det där stora landet som påverkar resten av världen så avsevärt.

Såg på tv i morse och råkade zappa in på Öppna kanalen. Där sände något som heter Democracynow.org en lång, intressant intervju med filmaren Michael Moore. Han brukade stödja oberoende kandidater men den här gången skulle han rösta på Barack Obama och Demokraterna.

Spännande! Och mycket viktigt hur det går.