Äntligen har jag fått plurra. I år har jag lyckats pricka in typ en årsranson monsunregn under mina semesterveckor och liiiite purken blir man ju. Men så i dag lyste solen plötsligt över underbara Stockholm och allt var förlåtet.
Efter en vegetarisk lunch på Söder med min kära Peter Pan (som för övrigt sporrade mig att äntligen skriva här igen, tack för det!) och så lite strolling in tha city så tog jag mig via t-bana och apostlahästar till Eriksdalsbadet. Första gången på länge som jag var där men allting var sig likt, så när som på en explosion på parkeringen bakom huset som inrymmer inomhusbadet. Lite läskigt men det visade sig senare att det bara var en gasbehållare som exploderat, inget attentat tack och lov.
Hur som helst! Tusen meter! Lite smånöjd med mig själv nu, att jag ger den svällande maggen en dust. Det var som vanligt alldeles uuuunderbart att simma i 50-metersbassängen med solen glittrande på det härligt klorblå vattnet. Och så bastu sen, som löken på glada laxen.
Har förresten länge tänkt skriva om två fantastiska böcker som jag läst på sistone. Svinalängorna av Susanna Alakoski och Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Båda med ett tydligt klassperspektiv, en smärtsamt ärlig ton och otroligt starka barndomsskildringar. Även humorn mitt i smärtan och svärtan har dessa böcker gemensamt. Ändå är de så olika.
Jag blir så inspirerad och så tillintetgjord på en och samma gång! Mitt gamla bokprojekt, NÄR ska jag finna kraften och uthålligheten att slutföra det och åtminstone testa om det håller för utgivning? Jag vet ju att jag bär en oförliknelig historia inom mig men självkritiken är så stark och självförtroendet inte alls så solitt som det borde vara...
Men jag är den första att säga att vi alla ska göra vårt bästa för att förverkliga våra innersta drömmar. Ingen annan kan göra det, lika lite som någon annan kan leva mitt liv åt mig. Var och en har huvudrollen i sitt eget liv och - klyschvarning, sorry! - det går inte i repris.
Nu ska jag snart gå och nanna och så att säga sova på saken. En dag, hörni, en dag... Vänta bara!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar