Sverige har aldrig varit ett rättvist land. Tyvärr inte ens under många år av socialdemokratiska regeringar, även om vi kom en bit på vägen. Många, men långt ifrån alla klyftor har utjämnats. Barn föds till väldigt olika villkor, därför har reformer som allmänt barnbidrag (något helt annat än stigmatiserande fattigvård) och andra delar av den generella välfärden mödosamt byggts upp.
I snart fyra år har Sveriges fattigaste barn fått käftsmäll efter käftsmäll av den borgerliga regeringen. Deras arbetslösa och/eller sjukskrivna föräldrar har fått kraftigt sänkta ersättningar och mötts av allt orimligare krav. Chockvågor sändes genom Sverige strax före jul när det stod klart att tiotusentals människor kommer att utförsäkras och tvingas till arbetsförmedlingen oavsett om de lever med svår cancer, mångårig fibromyalgi eller är utslitna efter ett tungt arbetsliv.
Samtidigt har folket på gräddhyllan, de som bor i stora fina villor i Djursholm, Stocksund eller Täby fått massvis av miljoner (sammantaget obegripliga mängder miljarder rentav) till skänks genom skattesänkningar av olika slag. Vi som lever i mellanskiktet, är friska och har jobb men som inte är stormrika, har mutats med skattesänkningar samtidigt som fackavgiften chockhöjts så att vi inte uppmuntras att sluta oss samman för att ställa rättmätiga krav.
Dessa våra fattigaste barn är så utsatta. Än så länge ser vi inte så ofta den mest uppenbara, hjärtskärande barnfattigdom som i andra länder är ett accepterat inslag i vardagen. Nej, försämringarna smyger sig liksom mera lömskt på, så att vi kan "vänja" oss vid dem liksom vi har vant oss vid att det sitter tilltufsade människor i slitna sovsäckar i gångtunnlarna till tunnelbanan. Vi får dåligt samvete när vi ser den lilla kartongbiten med texten Hemlös, skänk ett bidrag, men tänker att "jag kan ju inte ge bort pengar VARJE dag".
Tillbaka till barnen, deras framtid, deras drömmar, det förebyggande arbetet som ska förhindra att de ramlar in på dåliga vägar. I vissa Stockholmsförorter får föräldrar leva med risken att deras ungdomar blir skjutna i knäna (i bästa fall) och vägrar säga ett ord till polisen om vad som hände, varför och vem som sköt. Hur skulle medierna reagera om detta makabra fenomen blev en del av vardagen i Djursholm, Stocksund eller Täby? Men det är tydligen skillnad på våra barn och andras ungar.
I dag hörde jag på radion om ännu ett steg den borgerliga regeringen tar på vägen bort från ett mera rättvist samhälle. Justitieminister Beatrice Ask (M) säger till Ekot att "för de flesta så är det ganska självklart att föräldrar är ansvariga för sina barn". Därför blir föräldrar från den 1 september i år skadeståndsskyldiga om deras barn begår brott. Det är ett litet men hoppingivande tecken att varken Justitieombudsmannen eller Justitiekanslern tillstyrker förslaget. Många andra tunga remissinstanser är också helt emot det.
Cynismen är häpnadsväckande. Ta ifrån människor mer och mer, undergräv deras möjlighet att ta ansvar för sina familjer, strunta i att göra något åt destruktiva miljöer. Sedan straffar man familjer som ofta redan är nedtyngda av problem som missbruk, misshandel eller psykiska besvär genom ytterligare skam och ekonomisk börda. Ta-da - en bättre värld med lyckliga och skötsamma barn uppstår som genom ett trollslag!
Nej, så enkelt är det naturligtvis inte. Det finns inga snabba vägar för att förhindra ungdomsbrottslighet. Det krävs i stället ett långsiktigt, mödosamt arbete på många fronter. Rättvisare levnadsvillkor, ett stort utbud av roliga och billiga eller gratis fritidsaktiviteter, nolltolerans mot barnfattigdom och inte minst - lite vanlig hederlig medkänsla och inlevelseförmåga. Då kan vi göra Sverige till ett föregångsland när det gäller barns uppväxtvillkor igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Bra inlägg, jag läste hela. och jag håller förstås med om allt.
Åh, tack! Så bra :-)
Jaha. Här orkar minsann Snoken läsa ett helt inlägg.
Jo jag hörde när hon sa det där i radion, tänkte, här kommer nästa grej ... och sen kommer nästa, och nästa. Allt det som gjort att dom flesta av oss kännt att Sverige varit ett förhållandevis bra land att leva i börjar i snabb takt försvinna. I många jämförelser med andra länder i Europa och i världen har vi ändå kunnat se att dom Svenska förhållandena hela tiden varit bättre. Men inte nu längre. Minns att det snackades om, på den tiden vi skulle rösta ja eller nej till EU-medlemsskap, att Svenskarna skulle ner i Europa och visa sina "fellow countries" hur man fixar till ett så välmående och socialt fungerande samhälle som Sverige då ansågs vara ... visst, det gick visst tvärsom.
Jag och några vänner konstaterade att det nu börjar bli dags att se sig omkring, kanske finns det någon annanstans i världen där man kan leva under bättre villkor, för fortsätter det i den här takten kan man lika gärna emigrera till USA, landet där dom så lyckosamt lyckas kombinera "rymdåldern med stenåldern".
Det är som jag sagt i ett blogginlägg att regeringen ser till att det sker en självsanering av obekväma, sjuka, arbetslösa och andra som inte fungerar enligt uppsatta normer. Dom släpper man helt enkelt ansvaret för och väntar bara tills dom är borta och anser då alla problemen lösta. Man får hoppas bara att folk har ork att kämpa.
Jag håller med dig, Lottie, om mycket. Men emigrera inte! Stanna i landet och var med och kämpa för en rödgrön regering i stället. Det skulle göra STOR skillnad!
Nä jag kommer nog inte att emigrera, tillhör själv den där svaga gruppen som kommer att förlora sjukersättningen, så jag är ganska trött och orkeslös just nu.
Tyvärr kan jag inte vara lika positiv som du, tror inte det blir så stor skillnad om vår sida vinner valet, det verkar vara en trend nu bland folk i allmänhet att tycka det är bra att dra in på bidrag till sjuka och arbetslösa, systemet var inte nån höjdare förut heller ... men det är klart, de allra värsta tilltagen kan kanske rättas till.
Däremot har jag kvar min förmåga att säga vad jag tycker, mest via nätet förstås och dom flesta dagar ... och förhoppningsvis tar det ett tag innan den möjligheten försvinner. :-)
En rödgrön regering kommer att riva upp det borgarna gjort med sjukförsäkringen, så mycket är säkert. Bättre kommer det absolut att bli, om än inte perfekt.
Vet du hur länge du får behålla din nuvarande ersättning? Fan, det är verkligen så jävligt det som görs mot dig och tiotusentals andra nu!
Kram på dig och stå på dig! Din formuleringsförmåga kan de i alla fall inte ta ifrån dig.
Skicka en kommentar