Satt och bearbetade texter med två trevliga tjejer på jobbet i fredags. Det drog mot lunch och min mage knorrade alltmera högljutt. Dessa praktiska människor hade givetvis matlådor med sig och jag, en spontan själ, hade inte fixat lunchsällskap. Började ringa runt och ragga, till kollegornas skratt. Jag fick napp till slut, efter lite förhandlande om var det skulle ätas.
"För att vara desperat lät du ändå ganska kräsen", konstaterade P och så slogs vi av att det gick att dra en parallell till kärlekens komplicerade värld.
Gift, sambo, särbo eller singel. Olika falla ödets lotter och man kan vara mer eller mindre nöjd med sin utgångspunkt. Matlådeinnehavarna P och K är båda lyckligt gifta och mycket tillfreds med hur livet har blivit. Jag är singel och tycker inte det är alldeles optimalt. Samtidigt är jag glad att inte vara fast i något som är mer fel än rätt. Jag värnar min frihet att vara den jag är men skulle förstås ännu hellre vara det med någon, tja någorlunda likasinnad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vi (första person pluralis) förstår precis. Du har vår sympati.
Skönt att det finns någon (några) man kan räkna med! :-D Någon (några) med kungligt pronomen rentav!
jajemen!
Skicka en kommentar