Det är tur att man klarar mer än man tror. En av få fördelar med att leva ensam med barn är just dessa prövningar som lär mig att jag klarar nästan vad som helst, egentligen. Äh, nu tar jag i så klart, men vem tusan hade trott att bohemiska jag skulle kunna fixa till en sådan proper homestaging?
Nu är jag attans stolt över mig själv och min vana trogen går jag och suger på denna känsla för att boosta mitt ibland något tilltufsade ego. Det gäller att påminna sig om allt bra man uppnår och att visa sig själv förståelse för det som inte hinns med eller klaras av. Varför inte vara sin egen bästa vän?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är man inte kompis med sig själv lär ingen annan vara det heller..
Så sant! Och sig själv får man dras med oavsett vad man tycker så varför inte gilla läget?
Skicka en kommentar