onsdag 2 april 2008
Kollektivresande individualist
Jag är rätt stolt över att jag inte äger någon bil i dessa tider av alltför stora utsläpp. I stället åker jag nästan dagligen tunnelbana. Där händer det roliga saker. I dag var det en rar man i äldre medelåldern som kommenterade min bäbis och, fullt förståeligt, tyckte att han var söt.
Jag hade redan lagt märke till mannen eftersom han satt och läste Harriet Goldhor Lerners bok Kvinnors vrede. Fördomsfullt av mig kanske men jag blev lite glatt överraskad över att en sådan bok även har manliga läsare. Den rares kommentar fick mig också att tänka på att det måste vara svårt ibland att vara en äldre man som tycker om barn. Jag kanske har fel men jag tror att det är lättare för en äldre kvinna att slippa mötas av misstänksamhet om hon gullar med och söker kontakt med barn.
Ja, jag gillar tunnelbanan för det mesta, särskilt nu när jag inte lika ofta reser i rusningstid. I dag fick jag dessutom åka med min "egen" vagn (se bilden). Och nu ska jag berätta en hemlis, jag har en konstig böjelse. Jag måste alltid kolla vilka namn som t-banevagnarna har, jag blir lite störd och frustrerad om jag råkar missa att se det. Någon mer som delar denna oförargliga lilla noja?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
I helgen ska Farbror Blå ta sommarkatten ut ur idet. 363 hästar och 2 lit/mil i stadstrafik - mitt bidrag till den sköna globala uppvärmningen. Å andra sidan är katten så vacker att den ger ett positivt bidrag till miljön.
FB
Din ondska är verkligen outsinlig! :-D Men det låter i och för sig rätt härligt med en Jaguar of your own...
Mörkermannen kanske borde försöka behålla en eller annan häst i stallet i stället.
Skicka en kommentar