Jag kom liksom av mig med min blogg. Nu vill jag komma igång igen. Börjar så smått här och nu och kanske blir det mera utförligt när jag, hehe, har fått smått nu snart. Mitt närmaste mål är att jobba klart, det blir den här veckan och nästa. Ska bland annat skriva verksamhetsberättelse för Örebro läns s-riksdagsledamöter. Sedan är det jullov, nyårsfirande och -löften och så blir det så att säga advent igen för mig. Väntans tider.
Måste fundera över formen för mitt skrivande här. Tror fortfarande på min ursprungstanke om att förena det personliga med politik, mitt kanske allra största intresse. Och så en gnutta glitter och glamour strött över det hela. Hur glamoröst livet som ensam vårdnadshavare nu kommer att bli.
Hoppsan, nu lät jag nästan lite bitter. Och l-i-t-e bitter kan jag nog känna mig även om jag tycker att det är HAN som gör en ofattbar miss. Hur i allsindar (hmm, borde de orden vara särskrivna på något vis?) kan man inte vilja engagera sig i sitt barns växande, födsel och liv? Mycket märkligt, sanna mina ord. Jag kan ju bara hoppas att han kommer till insikt, så småningom. Själv är jag så himla lycklig över att få chansen en tredje gång, att uppleva det största och bästa i livet.
Mitt lilla underverk, som jag alltid bär med mig. Snart kommer du. Vad jag ska älska dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja. En kan alri ane vad de små lejven kan insperera till stordåd. Gnäll, skrik och bråk får verklien kweativiteten å skene.
Skicka en kommentar