Blandade känslor efter kongressen

Jag är fortfarande jättetrött. Så många intryck, så starka känslor som väcks under en socialdemokratisk kongress. Håkan Juholt höll ett fantastiskt, djupt ideologiskt tal. Han intog scenen med självklar pondus, härlig humor och stort allvar. Lovande, oförutsägbart, spännande ska det bli.

Mona Sahlin avtackades, mycket stramt inramat. Hon zoomades in då och då och vi kunde se henne torka tårar som ville men inte fick rinna fritt. Vi kände likadant. I flera timmar efteråt hade jag en stor klump i halsen. Jag kände att jag aldrig mer i mitt liv vill höra det där ogenomtänkta skitsnacket om Mona Sahlin, som jag alltför ofta tvingats möta.

Slentrianmobbningen har förminskat denna politiska legendar i allmänhetens ögon, så till den milda grad att även en supporter som jag överraskas när jag konfronteras med bilder från hennes många år i den politiska hetluften. Vi fattar inte vidden, vi inser inte hur stor hon faktiskt är. Men av Jan Eliassons många hälsningar och hyllningar från olika länder och folk i världen framgick det att det finns de som gör det.

Mona Sahlin går med stolta steg i Olof Palmes och Anna Lindhs fotspår. Nu hoppas jag att hon likt Margot Wallström tas tillvara på den internationella arenan och när sedan Håkan Juholt bildar regering 2014 har han en självklar utrikesminister i Mona Sahlin.

Vi är många som kommer att sakna denna starka kvinnliga förebild i partiledningen. Vi är också många som är glada att se Carin Jämtin där nu. Även hon höll ett mycket bra tal. (Jag är också väldigt glad och mallig över min kompis Jenny Engdahl, som just fått jobbet som pressekreterare hos Carin Jämtin.)

En partikongress tar på krafterna, även för den som inte är ombud eller jobbar bakom kulisserna. Även för en enkel partimedlem och åhörare är det så många möten, intryck och ord som kräver ens uppmärksamhet. Det är härligt och kanske är det som ett av ombuden sa, att det borde ske oftare.

Blandade bilder från kongressen

Härlig inledning med gospel! Linda Håkansson och hennes gäng satte stämningen direkt.



Stockholms stad och län i skön förening. Mikael Damberg och Veronica Palm i högform!


Avgående partiordföranden Mona Sahlin höll ett fantastiskt tal. Internationell politik, socialdemokratisk enighet, hållbara energilösningar... Och ett riktigt vackert avslut när hon välkomnade sin efterträdare Håkan Juholt.

Kul med twitterflöde på skärmen, tyvärr stannade det ofta upp. Och uppkopplingen i Waterfront är urusel, kongressen kunde lika gärna genomförts på kalfjället vad den beträffar.


Vårpremiär för kånnvöschen, kongressen till ära.


Mona och Håkan. Sahlin och Juholt. Stafettpinnen har lämnats över.

Nu: Fått en bra plats inne i lokalen

Tack vare Eva-Lena Jansson, riksdagsledamot och en i det kära Örebrogänget, som jag jobbade för förut.

Location:Fleminggatan,Stockholm,Sverige

Säkerhetskontroll...

...check!

Jag och Valberedningen anländer

Hon kallas även Loulou. Och den här byggnaden, den är sprillans ny. (Ligger för övrigt inte på Fleminggatan.)

Location:Fleminggatan,Stockholm,Sverige

På väg till sossekongressen!

Jag blev dundersnuvig i går natt, så större delen av gårdagen gick åt till att göra så lite som möjligt. För i dag smäller det!

I dag inleds den socialdemokratiska extrakongressen, där Mona Sahlin ska avtackas och Håkan Juholt mest troligt väljas till ny partiordförande.

Jag är fortfarande inte frisk som en nötkärna men jag mår helt okej. Snart in till stan för lunch med Loulou, sedan börjar det klockan ett. Återkommer!

Åker buss...

...i vad som känns som en evighet men bara är drygt två timmar. Lite stel känsla i kroppen men det är väldigt skönt att bara sitta här och låta tankarna blåsa igenom huvudet.

Det finns en del intryck och funderingar att sortera. Jag vill, bör och måste komma fram till en bra plan.

Än så länge och ett litet tag till kan jag vila i min puppa men så småningom blir det dags att släppa ut fjärilen. Det ser jag fram emot.

Häromdagen...

...mötte jag för övrigt Carin Jämtin på bussen. Hon satte sig bredvid mig och vi pratade om mina problem med sonens förskola och lite annat innan det efter några minuter var dags för mig att gå av.

Hon är en genuint genomtrevlig människa, vanlig i ordets bästa bemärkelse, ändå givetvis ovanlig i och med sin politiska begåvning.

Jag längtar verkligen efter att få gå på kongress nu, som åhörare den här gången. Hoppas på enighet, försoning och framtidstro. Ja, nystart helt enkelt. Den 25-27 mars är det dags.

Det kan bli Juholt och Jämtin...

...om kongressombuden så vill. Sitter framför tv:n nu och följer presskonferensen. Har alltid gillat Håkan Juholts kraftfulla och inspirerande sätt att tala och för Carin Jämtin känner jag enorm sympati.

Hoppas av hela mitt hjärta att det här kan bli riktigt bra!

Snart nog är det business as usual

Det är mycket nu. Hösten och vintern har inte varit kul för den vars hjärta klappar för Socialdemokraterna. Nu pågår som bäst valberedningens slutarbete, senaste budet (i kväll) är att man sonderat terrängen med Leif Pagrotsky och Håkan Juholt.

På något sätt lär det ordna sig. Upprörda känslor lär lägga sig vartefter. Vardagen kommer åter och då är vi inte så heta och hårdbevakade längre. (Man får trots allt vara glad över all mediauppmärksamhet, den innebär ju att vi fortfarande är en politisk maktfaktor att räkna med.)

Det är då det verkliga jobbet börjar. Och det hänger definitivt på fler än en person. Det hänger på alla som vill se ett regeringsskifte senast 2014.