Tid att prata politik med varann

Just tillbaka på jobbet efter en sväng till Södertörns högskola. Där lyssnade jag till Mona Sahlin och Ibbe Baylan som presenterade sossarnas nya samtalskampanj. Jättekul och otroligt inspirerande!

Nu inleds en kampanj där alla som vill byta regering uppmanas att tala med tio personer i sin närhet om varför det är viktigt att rösta för det i höst. Tio personer. Inte så farligt om man har sju månader på sig, inte sant? Och det är ju en hel del som står på spel, onekligen.

Hoppas kunna återkomma med ett klipp från Mona Sahlins tal inom kort.

Kejrååå...

Följer väl uppmaningen från Alexandra Einerstam då, liksom Erik Laakso med flera gjort.. Här är min personliga svarsmeny från Hej konsument, ursprungligen med min favoritpingla Mona Sahlin:

Hej Konsument: Ingela Hoatson

Ingela Hoatson är diversearbetare inom politisk kommunikation, inom kort utlånad till Kommunal i Stockholms län :-) Hon är så pass lyckligt lottad att hon fått de tre mest fantastiska barn som skådats i åtminstone vår del av det oändliga Universum. Oftast brittiskt glad och cheerful men inte utan stråk av nordiskt vemod. Orkar simma och promenera typ hur länge som helst och löser troligen vilket japanskt bildpussel som än må läggas inför henne.

Bästa promenad: En viss fin gångväg genom skogen i Hammarbyhöjden till exempel. Eller nån mysig gata på Söder. Eller kring kvarteren i underbara Birkastan. Eller Camden, London! Need I say more? Eller varsomhelst i rätt sällskap, gärna i en timme eller två.

Favoritgata: Jag äger hela Stockholm, så jag kan ta vilken som helst.

Favoritdrink: Beror på humör, sammanhang och krav från arbetsgivare och barn. Ömsom mjölk, ömsom ubuntucola, ömsom vin, vatten och sånt därnt ni vet.

Bästa mikromaten: Popcorn så klart.

Favoritförort:Hammarbyhöjden.

Fikar gärna på: Är lite snål och tycker det känns dyrt att köpa te på lokal. Dricker inte kaffe. Så svaret blir: Oftast hemma. Emellanåt på jobbet.

Bästa kaffet:Uääääääk, vad äckligt.

Bästa konsertlokalen: Något litet och trångt ställe som det ursprungliga Debaser. Eller under bar himmel någonstans wherever.

Bästa baren: Guskelov i Norrköping, salig i åminnelse.

Här bjuder jag mamma eller pappa mä fruga på middag: Oj, jag är nog rätt dålig på att bjuda ut dom på restaurang. Får bli skärpning där. Men hemmeve har det hänt i alla fall.

Senast sedda teater-/dansföreställning: King Lear, The Royal Shakespeare Company, Stratford-upon-Avon. I lördags. Det ni!

Senast sedda utställning: Oj. Minns inte. Skyller på föräldraskap och disträ(tt) sinnelag och hoppas komma undan med det.

En bra gåbortpresent: Beror på mottagaren, något personligt uttänkt.

Favoritlyxartikel: Hmmm... Tunna strumpbyxor i snygg färg/mönster kanske? De är ju inte direkt långsiktigt hållbara.

Läser just nu: Statusuppdateringar på Facebook.

Favoritråvara: Kan inte välja, älskar variation över allt annat. Såväl när det gäller mat som all annan väsentlig njutning i livet ;-)

Favoritfärg: Lila.

Favoritmärke: Vaddå märke? Födelsemärke eller?

Dricksprocent: Beror på service, så klart. God service är oskattbart!

Motionerar: Mycket gärna! Ensam eller tillsammans.

Favoritaccessoar: Örhängen och halsband.

Det dyraste jag har köpt: Min underbara, älskade lägenhet :-) Näst dyrast var min utbildning.

Lyssnar på: Leonard Cohen, just nu.

Bästa förfestmusiken: Stompig 70-talsdisco.

Mitt sämsta köp någonsin: Bra på att förtränga tråkigheter.

Senaste impulsköp: Två kylskåpsmagneter från London, eftersom jag och dottern inte kunde enas om en.

Senaste secondhandfyndet: Kanske mina Cheap Monday-jeans?

Användbar pryl: Kroppen. För att inte tala om själen!

Mode jag aldrig vill se igen: Loafers, tofsar gör inte direkt saken bättre

Bil/Transportmedel: T-bana, apostlahästar och om några år cykel.

Återvinner: Så mycket jag bara kan.

Hejar på/håller på: Sossarna, så klart. För att jag helt ärligt är övertygad om att det blir bättre för alla då.

---

Har egentligen inte så mycket att säga just nu...

...så jag nöjer mig med att skicka eder alla en nådig liten slängkyss.

Jag städar helst själv om än sällan

Tillbaka i Sverige! Och som ni har saknat mig, inte sant?

Noterar att många skriver om hushållsnära tjänster i dag. Personligen skulle jag ha oerhört svårt att betala för att någon städade hemma hos mig, med eller utan skatteavdrag. Min uppfattning ligger nära det som Alexandra Einerstam uttrycker i länken ovan och det hon citerar Mian Lodalen om.

Jag kan förstå Karin Berghs aversion mot ordet pigavdrag och jag brukar själv oftast föredra mer neutrala ord. Samtidigt är det svårt att bortse från de historiska aspekter som skapar associationer av det slaget. Klassamhället lever än i dag, bara i annan skepnad än gårdagens.

Hemma hos mig är dammtussarna en del av vardagen. Jag har betydligt lättare att stå ut med dem än med de märkliga känslor jag skulle få om någon röjde undan min privata smuts.

Nu är jag ingen höginkomsttagare men skulle jag bli det så skulle jag förmodligen få än värre skuldkänslor om jag köpte städning - och drog av det på skatten. Kalla det irrationellt om ni vill men det är så jag ser på saken.

In England

Have you ever heard of Leighton Buzzard? In any case, that's where your Tingeling is hanging around at the moment.

We are speaking a lot of English, of course, but right now the very Swedish Ture Sventon is being read :)

Alla bättre begagnade hjärtans dag

Satt och bearbetade texter med två trevliga tjejer på jobbet i fredags. Det drog mot lunch och min mage knorrade alltmera högljutt. Dessa praktiska människor hade givetvis matlådor med sig och jag, en spontan själ, hade inte fixat lunchsällskap. Började ringa runt och ragga, till kollegornas skratt. Jag fick napp till slut, efter lite förhandlande om var det skulle ätas.

"För att vara desperat lät du ändå ganska kräsen", konstaterade P och så slogs vi av att det gick att dra en parallell till kärlekens komplicerade värld.

Gift, sambo, särbo eller singel. Olika falla ödets lotter och man kan vara mer eller mindre nöjd med sin utgångspunkt. Matlådeinnehavarna P och K är båda lyckligt gifta och mycket tillfreds med hur livet har blivit. Jag är singel och tycker inte det är alldeles optimalt. Samtidigt är jag glad att inte vara fast i något som är mer fel än rätt. Jag värnar min frihet att vara den jag är men skulle förstås ännu hellre vara det med någon, tja någorlunda likasinnad.

En gammal favorit, älskar den hesa rösten och hur hon använder den

Var på Hard Rock Café med den lille plutten och de trevliga arbetskamraterna förut i kväll. Åt en megastor hamburgare och njöt av att känna mig "ute bland folk". På kvällstid och allt!

På en av tv-apparaterna som visade musikvideor fick jag syn på den här gamla favvolåten, som jag helt hade glömt bort. Nu försöker jag minnas när under livets gång det var jag sist träffade på den. Kanske dyker det upp någon liten förnimmelse som leder mig tillbaka i minnets dunkla vrår så småningom.

Somliga går i trasiga skor...

Sverige har aldrig varit ett rättvist land. Tyvärr inte ens under många år av socialdemokratiska regeringar, även om vi kom en bit på vägen. Många, men långt ifrån alla klyftor har utjämnats. Barn föds till väldigt olika villkor, därför har reformer som allmänt barnbidrag (något helt annat än stigmatiserande fattigvård) och andra delar av den generella välfärden mödosamt byggts upp.

I snart fyra år har Sveriges fattigaste barn fått käftsmäll efter käftsmäll av den borgerliga regeringen. Deras arbetslösa och/eller sjukskrivna föräldrar har fått kraftigt sänkta ersättningar och mötts av allt orimligare krav. Chockvågor sändes genom Sverige strax före jul när det stod klart att tiotusentals människor kommer att utförsäkras och tvingas till arbetsförmedlingen oavsett om de lever med svår cancer, mångårig fibromyalgi eller är utslitna efter ett tungt arbetsliv.

Samtidigt har folket på gräddhyllan, de som bor i stora fina villor i Djursholm, Stocksund eller Täby fått massvis av miljoner (sammantaget obegripliga mängder miljarder rentav) till skänks genom skattesänkningar av olika slag. Vi som lever i mellanskiktet, är friska och har jobb men som inte är stormrika, har mutats med skattesänkningar samtidigt som fackavgiften chockhöjts så att vi inte uppmuntras att sluta oss samman för att ställa rättmätiga krav.

Dessa våra fattigaste barn är så utsatta. Än så länge ser vi inte så ofta den mest uppenbara, hjärtskärande barnfattigdom som i andra länder är ett accepterat inslag i vardagen. Nej, försämringarna smyger sig liksom mera lömskt på, så att vi kan "vänja" oss vid dem liksom vi har vant oss vid att det sitter tilltufsade människor i slitna sovsäckar i gångtunnlarna till tunnelbanan. Vi får dåligt samvete när vi ser den lilla kartongbiten med texten Hemlös, skänk ett bidrag, men tänker att "jag kan ju inte ge bort pengar VARJE dag".

Tillbaka till barnen, deras framtid, deras drömmar, det förebyggande arbetet som ska förhindra att de ramlar in på dåliga vägar. I vissa Stockholmsförorter får föräldrar leva med risken att deras ungdomar blir skjutna i knäna (i bästa fall) och vägrar säga ett ord till polisen om vad som hände, varför och vem som sköt. Hur skulle medierna reagera om detta makabra fenomen blev en del av vardagen i Djursholm, Stocksund eller Täby? Men det är tydligen skillnad på våra barn och andras ungar.

I dag hörde jag på radion om ännu ett steg den borgerliga regeringen tar på vägen bort från ett mera rättvist samhälle. Justitieminister Beatrice Ask (M) säger till Ekot att "för de flesta så är det ganska självklart att föräldrar är ansvariga för sina barn". Därför blir föräldrar från den 1 september i år skadeståndsskyldiga om deras barn begår brott. Det är ett litet men hoppingivande tecken att varken Justitieombudsmannen eller Justitiekanslern tillstyrker förslaget. Många andra tunga remissinstanser är också helt emot det.

Cynismen är häpnadsväckande. Ta ifrån människor mer och mer, undergräv deras möjlighet att ta ansvar för sina familjer, strunta i att göra något åt destruktiva miljöer. Sedan straffar man familjer som ofta redan är nedtyngda av problem som missbruk, misshandel eller psykiska besvär genom ytterligare skam och ekonomisk börda. Ta-da - en bättre värld med lyckliga och skötsamma barn uppstår som genom ett trollslag!

Nej, så enkelt är det naturligtvis inte. Det finns inga snabba vägar för att förhindra ungdomsbrottslighet. Det krävs i stället ett långsiktigt, mödosamt arbete på många fronter. Rättvisare levnadsvillkor, ett stort utbud av roliga och billiga eller gratis fritidsaktiviteter, nolltolerans mot barnfattigdom och inte minst - lite vanlig hederlig medkänsla och inlevelseförmåga. Då kan vi göra Sverige till ett föregångsland när det gäller barns uppväxtvillkor igen.

Snook mitt lilla tjänstehjon

Slöar hemma. Har skickat ut Snook för att köpa tulpaner (hen får välja färg) samt ubuntucolor. Hen ska köpa sushi mä, men jag ska bara äta chips och ostbågar te kvällsmat.

Saknar Ted Gärdestad

Lyssnar på hans musik just nu och tycker det är så sorgligt att han inte finns bland oss längre. Vilken begåvning, helt oefterhärmelig.

Personligen är jag väldigt svag för musik med tänkvärda texter som väcker känslor - de stod hans bror Kenneth Gärdestad för. Givetvis framförda med en sångröst som berör, som Ted Gärdestads gjorde. Vemodigt är vad det är.

Grattis Birgitta Ohlsson!

Vilken minut som helst väntas det tillkännages. Min favoritfolkpartist Birgitta Ohlsson tar över efter Cecilia Malmström som EU-minister. Enligt uppgift "trots att" hon är gravid och trots motstånd från sin partiledare Jan Björklund (som definitivt inte är min favoritfolkpartist).

Kul för alliansen och lite svårare för oss rödgröna. Men det är det värt, man kan inte annat än bli glad när kompetenta människor med integritet får positioner de är värda!

Inte tillägnat någon speciell

Har gått och haft en låt lite på hjärnan. Hade en vag känsla av att texten var riktigt bra (som ju så ofta är fallet när upphovsmannen är Bob Dylan). Så, alla losers in love, håll till godo:

Most of the time
I'm clear, focused all around
Most of the time
I can keep both feet on the ground

I can follow the path
I can read the sign
Stay right with it
And the road unwinds

I can handle whatever
I stumble upon
I don't even notice
That she's gone
Most of the time

Most of the time
It's well understood
Most of the time
I wouldn't change it if I could

I can make it all match up
I can hold my own
I can deal with the situation
Right down to the bone

I can survive
And I can endure
And I don't even think about her
Most of the time

Most of the time
My head is on straight
Most of the time
I'm strong enough not to hate
I don't build up illusion
'Til it makes me sick
I ain't afraid of confusion
No matter how thick

I can smile in the face of mankind
Don't even remember
What her lips felt like on mine
Most of the time

Most of the time
She ain't even in my mind
I wouldn't know her if I saw her
She's that far behind

Most of the time
I can't even be sure
If she was ever with me
Or if I was ever with her

Most of the time
I'm halfways content
Most of the time
I know exactly where it all went

I don't cheat on myself
I don't run and hide
Hide from the feelings
That I buried inside

I don't compromise
And I don't pretend
I dont even care
If I ever see her again
Most of the time