Tårögd Tingeling på kongressinvigning

Jag är blödig och lättrörd och jag älskar politik. Politik som gör skillnad. Därför var det häftigt att få slå mig ner på den enorma läktaren i Victoriasalen här på Jobbkongressen. Lyssna på Mona Sahlins fantastiska tal och på hyllningarna från Jóhanna Sigurdardóttir, Islands urcoola statsminister och Jens Stoltenberg, Norges framgångsrika statsminister. De båda leder rödgröna regeringar och det gör förhoppningsvis snart Mona Sahlin också.

Nu sitter jag i en helmysig men ganska rörig miljö, på vår webbredaktion här på kongressen. Det är svårt att återge vad det var som gjorde det men jag blev flera gånger tårögd under Mona Sahlins tal. Hon har ett väldigt ärligt och naturligt sätt att tala och jag sympatiserar med hennes hjärtefrågor. De kan kokas ner till några ord, mänskliga rättigheter och solidaritet räcker ganska långt. Och sånt längtar jag verkligen efter i dagens svenska politiska klimat.

Fortsättning följer, Eder Tingeling kommer att tillbringa nästan alla dygnets vakna timmar här på Jobbkongressen... Heaven för en sossepolitiknörd!

LIte lagom svettig nu...

Har burit ytterst smala bord och stolar som krokar i varandra... Dags att åka hem! Skönt att ha fått göra lite nytta :-)

Kongressriggning innebär också väntan och dötid...

Sitter i ett litet rum, avdelat för webben, och väntar. Hoppas på konkreta arbetsuppgifter inom kort men det är väl en massa som ska fixas först.

Var på rundvandring i mässlokalerna för en stund sedan. Huuuuge! Och inne i salen där kongressombuden ska sitta var det typ en miljard åhörarplatser och så en ganska trång plätt längst ner där alla ombudens superslimmade bord ska stå. Scenen är minskad jämfört med mässans standardformat.

Skönt att ha fått lite koll innan det brakar loss på riktigt i morgon. Klockan tio i elva talar Mona Sahlin på Centralstationen. Eller rättare sagt samtalar, med Aktuellt i Politikens chefredaktör Eric Sundström. Då ska undertecknad vara där och skriva några rader om det, till partiets blogg. Kul och lite läskigt, som alltid när man känner sig lätt ringrostig!

Nu börjar det brännas...

I dag sitter jag på jobbet och försöker få en överblick inför veckan som kommer. I morgon, minsann, då drar det hela igång ute i Älvsjö. Be there or be... väldans fyrkantig ;-)

Tingeling jobbar, jobbar, jobbar - snart på kongress :-D

Japp, jag är här. Även om det knappast verkat så på länge. Nästa vecka ska jag jobba på sossejobbkongressen som äger rum på Älvsjömässan i Stockholm. Själva kongressen börjar på onsdag och slutar på söndag. Men vi som jobbar är där från tisdag för att rigga alltihop.

För fyra år sedan var jag för första gången med och jobbade på en s-kongress. Det var i Malmö, nere i hamnen ganska nära maffiga Turning Torso. Jag, som blir trött i ögonen bara av att gå in i en mässlokal, måste ändå säga att jag älskar det. Massor av politiskt intresserade människor från hela Sverige samlade på en relativt liten yta. En del för att vara med och fatta beslut (ombuden från de 26 partidistrikten), andra för att leda kongressen och så vi osynliga (s)jälar som smyger omkring och försöker ordna allt till det bästa.

Huvudtemat för kongressen är förstås JOBB. Jobben, jobben, jobben som Mona Sahlin brukar säga. Just nu försvinner de i förskräckande fart runtom i Sverige, både inom industrin och inom välfärden. Läget är akut och det talas om att arbetslösheten kan vara uppe i elva-tolv procent nästa år. Det borde inte kännas kul för den borgerliga regeringen, som lyckades bli vald mycket tack vare sitt tal om att minska utanförskapet och ordna RIKTIGA jobb åt folk. Ändå försöker regeringen bagatellisera läget, skylla på den internationella finanskrisen och vänta på bättre tider. Att sänka skatten för oss som är trygga och glada med att fortfarande ha jobb för fjärde gången är deras enda försök att skapa bättre tider. Men hallå! Hur skapas NYA jobb på det sättet?

Ja, det här pratar vi sossar förstås ofta om. Nästa vecka pratar vi om en rad viktiga samhällsfrågor men i fokus för allt står alltså jobben, jobben, jobben... Som vi måste få att komma tillbaka och komma nya.

Inte lätt som nån plätt, inte

Vad svårt det är när man så gärna vill hålla liv i sin blogg men huvudet är fullt av sånt som förblir bäst obloggat! Och så. Men vaknar jag bara till lite så kanske jag återkommer under dagen med något mer eller mindre politiskt. Eller kanske personligt. Eller halvprivat, vad vet jag. Något, vad som helst.

Nä, definitivt inte vad som helst. Den här bloggen är min, bara min bäbis och den får hellre vara tyst än bluddrig. Sådäså.

Tillit

Ibland struntar jag i att vara försiktig, så där försiktig som man bör vara. Kanske lämnar handväskan kvar obevakad på barnvagnen en liten stund i en för mig välkänd trappuppgång. Såna saker. Kanske vidtar jag inte alltid alla försiktighetsåtgärder som man - egentligen - bör vidta.

Det brukar gå bra men man vet ju aldrig så klart. Tycker ändå det är skönt att inte leva inkapslad i oavbruten ängslan. Det kan vara så att det handlar om något slags basal tillit, till själva tillvaron. Troligen har det att göra med min uppväxt i en kärleksfull familj i ett fritt samhälle. Vad vet jag. Det känns bra i alla fall.

Snart kongress

Det har varit intensivt på jobbet på sistone, med anledning av riksdagens årliga allmänna motionstid. Det blir mycket att göra nu med, i och med att jag fått nya arbetsuppgifter. Och om bara några veckor ska jag vara med och jobba på Socialdemokraternas jobbkongress.

Kul! Men lite utmattande. Och jag har känt mig lite halvdan den här veckan. Antar att jag borde sova en gnutta mer.