Vilsen citygirl med bonnanor

Ibland ser jag framför mig min lite udda position i historien. Om jag tittar bakåt, var min mamma föddes och hur hon levt. Och så hennes mamma, som föddes 1899 och var min mormor, och hennes mormorsmor och hela vägen bakåt.

Min mamma föddes i Lit, en by i Jämtland. Så vitt jag vet har min släkt på hennes sida bott i Jämtland och levt bondliv i århundraden. Brukat jorden, anpassat livet efter årstidernas växlingar. Varit beroende av lagom växlande väder för att få goda skördar. Levt i en geografiskt snävt begränsad värld och ingen före mormors tid hade en aning om vad en tv var.

När jag tänker på det här så känner jag mig ganska vilsen. För jag är ju född i Norrköping, med en engelsk farsa och alltså inga som helst rötter i den stan eller det östgötska landskapet. Men det var där jag kom att formas, jag som var den första att inte alls leva lantbrukarliv. Och i dag är jag fast förankrad i betongen i vår huvudstad.

Antar att jag delar detta med många, Sverige har ju trots allt genomgått en oerhörd omvandling under det senaste seklet. Det är i alla fall intressant att fundera på, hur annorlunda livet har blivit och hur mycket det är som man inte kan påverka.